Bremsning av häst

Bremsning innebär, att man indirekt påverkar hästens nervsystem så att den paralyseras – det vill säga blir orörlig och mindre benägen att reagera på smärtsignaler. Effekten liknar den vid akupunktur. Puls och blodtryck sjunker.
Många allvarliga skador hade kunnat undvikas om hästar hade bremsats tillräckligt snabbt. 

Den vanligaste metoden att använda ett speciellt redskap – en så kallad brems – i vars ände det sitter en repslinga.

Denna läggs kring hästens överläpp och tvinnas då bremsen vrids om. Genom det tryck som då uppstår, kommer en lugnande effekt att inträda. Bremsen kan också vara utformad som en tång i lättmetall. Effektiv bremsning kan bespara en skadad häst mycket lidande.

I vilka nödsituationer bör man bremsa snabbt?

I de flesta situationer då en häst är allvarligt skadad bör dess rörlighet begränsas så mycket som möjligt. Frakturer och kraftiga blödningar riskerar till exempel oftast att förvärras om hästen är skärrad och inte kan hållas stilla. Möjligheten att hejda en kraftig artärblödning med tryckförband förutsätter i de flesta fall att hästen kan kontrolleras. Bremsning kan vara till stor hjälp om hästen värjer sig vid beröring av den skadade kroppsdelen.

Hästar som fastnat i inrednings- eller utrustningsdetaljer åsamkar ofta sig själva skador då de försöker ta sig loss. Exempel på sådana situationer är då hästen tryckt en framhov genom ett boxgaller eller en höhäck, då den fastnat i ett staket, kommit att bli hängande på mellanlämmen eller uppbindningsbommen i en transport eller gått omkull och fastnat i en del av ett hinder.

En häst som går omkull under körning, fastnar ofta i sele och vagn på ett sätt som vållar skador om den försöker resa sig. Speciellt påtaglig är risken om hästen slagit och ”grenslat” någon av vagnens skaklar med bakbenen, om den snärjt in sig i draglinor eller andra utrustningsdetaljer eller om både häst och vagn tippat omkull. Det gäller då att hålla kvar hästen i liggande läge. Hur detta sker behandlas i ett separat avsnitt i den här skriften. Bremsning gör ofta hästen mindre benägen att försöka resa sig eller att öka skaderisken genom att försöka sparka sig fri.

Många allvarliga skador hade kunnat undvikas om hästar i nödsituationer hade bremsats tillräckligt snabbt. I alla lägen då hästen själv förvärrar sin situation eller ökar skaderisken genom rörlighet, kan bremsning snabbt tillgripas.

Om jag inte har någon brems?

En brems bör finnas i varje stall. Häng den väl synlig och lätt tillgänglig på en bestämd plats i stallet, så att man snabbt kan få tag i den.

Man väljer varken plats eller tidpunkt för olyckstillbud. Det är således inte självklart, att man har tillgång till en brems just när olyckan är framme. Därför är det viktigt att man lär sig hur man åstadkommer en ”bremsningseffekt” utan själva redskapet.

Utan tillgång till lämpligt redskap kan man bremsa hästen genom att ta ett kraftigt tag om dess mule. Koncentrera trycket till en avgränsad yta – till exempel genom att pressa hårt med tummen. I många fall krävs det ett ganska ordentligt tryck för att få hästen att stå stilla, men detta tryck kan lättas successivt.

För att sätta brems på hästen, kan det ibland vara nödvändigt att ta rejält grepp om ett eller båda dess öron. Man bör inte använda brems direkt på örat, eftersom känslig vävnad då kan skadas.

Hur bremsar man effektivt?

Den som bremsar hästen ska handskas bestämt och resolut och om möjligt stå tätt inpå hästen. Stå alltid med skuldran mot hästbogen. Skulle hästen då resa sig, knuffas man undan av dess bog och kan inte träffas av framhovarna. Undvik också att stå rakt framför hästen. Vi vill betona, att de flesta hästar står lugnt för brems.

Om den bremsade hästen ”snarkar” eller försöker lägga sig, lättar man omedelbart på trycket från bremsen. Om man använder en brems av den traditionella modellen, ska denna vridas nedåt. Annars vrider man lätt mulen på ett sätt som kan innebära hinder för hästens andning.

”Bremshygien” – ett försummat kapitel

I större stallar kommer en brems ofta att användas på ett antal hästar. Det ligger i sakens natur, att bremsen vid vissa typer av infektionssjukdomar kan vara bärare av smittämnen från en häst till en annan. Näsflöde från snuviga hästar fastnar till exempel lätt på bremsens repslinga.

För att motverka att smitta sprids via bremsen ska denna efter användning sköljas av med tvål och vatten och en desinfektionslösning – till exempel i Jodopax. Repöglan bör bytas ofta, då den lätt blir stel av upprepad tvättning.

Gillar? 0 röster, ej betygssatt 0 av 0 gillade, NaN i betyg