Hältor* står för 50 procent av alla skador på häst, enligt skadestatistik från Agria, och är vad man skulle kunna kalla för en folksjukdom hos våra hästar. Men många hältor går att förebygga med rätt kunskap! Tillsammans med vår veterinär Karl-Henrik Heimdahl och hoppryttaren Jens Fredricson har vi därför tagit fram en artikelserie med målet att öka välfärden hos våra hästar och #stoppahältan.

#stoppahältan

Med projektet #stoppahältan vill vi öka kunskapen kring hälta och på så sätt göra vardagen bättre för många hästar. Här hittar du allt material som vi samlat kring projektet: #stoppahältan

Välj en välbalanserad häst

- Ur veterinärmedicinsk synvinkel så tycker jag att det redan vid köpet är viktigt att om man kan, välja en häst som är välbalanserat byggd, för då har man vunnit mycket redan från början. En sådan häst fördelar vikten jämnt över hela kroppen och balanserar upp sin kropp på ett enkelt och naturligt sätt och inte bara på framdelen, vilket gör att många frambens-problem undviks, säger Karl-Henrik Heimdahl, veterinär på Agria.

- En häst som är skapt i framvikt, med exempelvis en lågt ansatt hals och brant bog, med korta framben i förhållande till bakben, eller som blir överbyggd av andra orsaker har däremot svårare att arbeta i en ändamålsenlig form och har besvärligare att balansera en ryttare på ett korrekt sätt. Den kan självklart fungera som ridhäst ändå, men kräver en mycket mer erfaren ryttare för att kunna arbeta i rätt form, säger Karl-Henrik Heimdahl.

Hur vet jag om jag rider min häst i balans?

- En häst som rids i balans är en häst som bjuder ärligt framåt, som eftergivet bär sig själv och som har ett tillräckligt bra påskjut bakifrån för att med upprepade halvhalter kunna bära sig själv. Min åsikt är att många hästar som rids så de inte går i balans har ett för dåligt påskjut på så sätt att bärigheten och påskjutet på hästen är för svagt vilket gör att de gärna hamnar lite för långt fram. Man kan känna när man mjuknar i handen hur de lägger mer och mer energi och vikt på sina framben och på så sätt inte bär sig själva längre, säger Jens Fredricson, hoppryttare och stallmästare på Ridskolan Strömsholm.

Att rida hästen i balans handlar väldigt mycket om att kunna rida hästen med bra framåtbjudning, hålla den rak och i jämnvikt. Det låter ju lätt men det är inte alltid så enkelt – speciellt inte att kunna ha hästen eftergiven så att den accepterar bettet, samtidigt som den spårar och är rakriktad för att kunna slappna av och jobba balanserat.

- Alla hästar har en stark och en svag sida från början, precis som vi människor. Det gäller att sätta lite fart på det där lite maskande bakbenet och få det att jobba lika bra som det andra för att kunna hamna i balans. Man kan dra liknelsen vid en bil där det ena bakhjulet går lite snabbare än det andra – en sådan bil kommer alltid dra lite snett och inte kunna hitta någon balans. Tricket är inte att sänka tempot på det snabba hjulet utan snarare att öka tempot på det långsamma hjulet – då kommer bilen att gå rakt fram och också hitta en jämnvikt. Precis så är det med hästar, och det tar lite tid att lära sig hitta de ”knapparna”, säger Jens Fredricson.

Tänk på att ha ett bra påskjut

- Som ryttare är det viktigt att tänka på att ha ett bra påskjut. Börja gärna ditt ridpass med att skritta fram ordentligt, trava därefter energiskt tills du har en bra kontakt på stora och lite böjda spår till en början. Rid mjukt så att hästen rör sig framåt och nedåt. Försök undvika att få för kort hals – vi vill att hästen ska ha en lång hals med en eftergiven nacke och ett jämnt stöd på bettet så att man rider den framåt ordentligt. Inte framåt som i att rida hästen fort, utan framåt så att den taktmässigt trycker på i ett relativt energiskt tempo, säger Jens Fredricson.

- Jag tror att många ryttare rider i undertempo och då får man liksom aldrig igång mekaniken hos hästen – bakbenens vinkling ska trycka igenom muskulaturen, magen och ryggen och därefter fram till kontakten. Det är först då hästen börjar använda sina ryggmuskler och magmuskler och blir ridbar på ett sätt så att den blir hållbar. Så länge den bara rör benen så blir hästen en typ av bengångare och den är låst i sin överlinje. Då är det klart att kotledsinflammationer och överlag hältor ligger nära till hands för att ridningen inte fungerar, avslutar Jens Fredricson.

* I Agrias hästbestånd är det tydligt att hältor är i särklass den största kategorin av enskild skada på häst. Agria har valt att fokusera på hältor som kommer från problem med senor, leder och ligament.  De utvalda hältorna från över 500 diagnoser, grundar sig på hältor som kommer från besvär från karpalleden och nedåt på framben, och från knäleden och nedåt på bakbenen. Dessa står för 50 procent av alla skador på häst.