Pyometra - livmoderinflammation hos hund

Hund som dricker, kan vara tecken på livmoderinflammation hos hund. Ökad törst kan vara ett symptom på livmoderinflammation. 

Del 1 om livmoderinflammation på hund. Pyometra är en varbildande livmoderinflammation som är vanlig hos tikar. Det beskrivande sjukdomsnamnet härstammar från grekiska pus (var) och metra från metrus (livmoder) eftersom sjukdomen vanligen leder till att tiken får en förstorad, varfylld livmoder.

Vad kostar det att försäkra min hund?

Räkna på pris

Varför är pyometra en viktig sjukdom?

Livmoderinflammation är en av de vanligaste sjukdomarna hos tikar av alla raser och den vanligaste orsaken till bukoperation på tikar. Varje år drabbas cirka 8000 tikar i Sverige, och i genomsnitt drabbas var fjärde tik av sjukdomen innan de fyllt 10 år. Pyometra är en allvarlig sjukdom, som leder till döden om den inte behandlas. Trots moderna behandlingsmetoder kan vissa tikar få komplikationer och det inte alla som överlever en operation. Dödligheten i sjukdomen är cirka tre till fyra procent. Eftersom sjukdomen är så vanlig är det många tikar som drabbas och behandlingen medför stora kostnader för djurägare och försäkringsbolag.

Trots mycket forskning om pyometra är det fortfarande mycket man inte vet om dess utveckling, men det är både hormoner och bakterier som bidrar till utvecklingen av sjukdomen. Hormonerna (någon slags rubbning i hormonbalansen eller ökad känslighet för normala hormonnivåer) gör livmodern mottaglig för infektion med bakterier. Den dominerande bakterien vid livmoderinflammation är Escherichia coli (vanlig bakterie i tarmen).

Hur märker man om tiken drabbats av pyometra?

Livmoderinflammationens förlopp kan vara allt ifrån plötslig död i chock pga. kraftig reaktion på bakterier som förökar sig i blodbanorna eller bakteriegifter i blodet. Sjukdomen kan också ha en långsammare gradvis utveckling över flera löpcykler med tilltagande symtom.

Ett vanligt förekommande sjukdomstecken är variga, brun-röda, illaluktande flytningar från slidmynningen (förutsatt att livmoderhalsen är öppen, i vissa fall kan den vara sluten och då syns inga flytningar). Andra vanliga symptom är feber eller undertemperatur, ökade hjärt- och andningsfrekvenser, ökad törst, ökad urinering, sänkt allmäntillstånd, slöhet, ont i buken, minskad aptit, kräkningar eller diarré. Det är inte alla tikar som har de vanligaste symptomen. Ibland kan bakbenshälta eller stelhet vara det enda anledningen till att djurägaren märker att något är fel med tiken. Då är det också svårare för en veterinär att misstänka livmoderinflammation direkt.

För att efter en första veterinärundersökning bekräfta diagnosen livmoderinflammation undersöks ofta tikens buk med ultraljud eller röntgen. Där syns den vätskefyllda och förändrade livmodern. Ofta tar veterinären även blodprover för att kontrollera hur kroppens övriga organ fungerar och om de är påverkade av sjukdomen.

Vissa raser drabbas oftare än andra

För att undersöka om det fanns skillnader i förekomsten av livmoderinflammation mellan olika hundraser genomfördes vid Sveriges Lantbruksuniversitet en forskningsstudie med hjälp av data från försäkringsbolaget Agrias databas. 30 hundraser undersöktes med avseende på risken att utveckla pyometra. Resultaten visade att vissa raser har högre risk att utveckla pyometra än andra.

Raser med hög risk att utveckla sjukdomen var: Långhårig collie, rottweiler, cavalier king charles spaniel, golden retriever och engelsk cocker spaniel. Raser med låg risk att utveckla pyometra var: drever, schäfer, miniatyrtax, tax (vanlig storlek) och hamiltonstövare. I en finsk studie från 1998, fann man också en något ökad risk för nio raser. Dessa resultat tyder på att det finns någon ärftlig egenskap som bidrar till utvecklingen av livmoderinflammation (se längre fram för mer resultat av denna studie).

Riskfaktorer?

Livmoderinflammationer uppträder framför allt hos medelålders och äldre tikar. Dock kan tikar i alla åldrar drabbas om de hormonbehandlats för uppskjutande av löpning eller med vissa ”abortsprutor” (östrogener). Symtomen på sjukdomen uppträder vanligen två till tre månader efter löp, under perioden ”efterlöpet” (metöstrus). Vissa fall diagnosticeras inte förrän tiken är i viloperioden mellan löpen (anöstrus), men då har sjukdomen sannolikt funnits redan i efterlöpsperioden. När pyometra inducerats av en hormonbehandling kan sjukdomstecknen uppträda mycket snart efter avslutad behandling.

Pyometra kan dock förekomma med eller utan cystiska förändringar i livmoderslemhinnan, och riktigt hur många av livmoderinflammationerna som börjar med CEH vet man idag inte. Det är dock sannolikt så att en livmoder med vätskefyllda cystor är sämre på att bli av med de bakterier som normalt sett kommer in livmodern under förlöp och löpning. En möjlig skyddande faktor är skendräktighet. Just nu gör vi en forskningsstudie som undersöker möjliga riskfaktorer och skyddande faktorer för livmoderinflammationer, så mer information om detta kommer snart.

Hur behandlas pyometra?

Den vanligaste enda helt effektiva behandlingen för pyometra är kirurgisk, det vill säga bortopererande av livmoder och äggstockar (ovariohysterektomi). Efter det kirurgiska ingreppet är tiken kvar ett till två dygn på sjukhuset i okomplicerade fall. I de fall där komplikationer uppstår (tex blödningar, att livmodern är så skör att den spricker eller då det har blivit bukhinneinflammation), kan tiken behöva behandlas många dagar på djursjukhuset.

Vissa tikar har så nedsatt allmäntillstånd att de inte överlever, trots intensivvårdsbehandling, så pyometra är verkligen en sjukdom att ta på allvar. Efter en ovariohysterektomi ses ”biverkningar” hos vissa av tikarna som har att göra med avsaknaden av hormonproduktion. Vanliga biverkningar till själva operationen är viktuppgång (trots samma matintag), ökad aptit, förändrad pälskvalitet (syns framför allt hos långhåriga raser) och i 10 procent av fallen urinläckage (inkontinens).

I de fall där det finns ett mycket starkt önskemål att använda tiken till avel finns det möjlighet att behandla sjukdomen medicinskt, om livmoderhalsen är öppen och tikens allmäntillstånd inte är allvarligt dämpat. Vid medicinsk behandling använder man medel som både öppnar livmoderhalsen och drar samman livmodern så att varet töms ut. Samtidigt behandlar man med antibiotika mot bakterieinfektionen under lång tid, cirka veckor.

Hur uppkommer sjukdomen?

Pyometra är resultatet av en samverkan mellan en förändrad livmoder och potentiellt sjukdomsframkallande bakterier.

Vill du läsa mer om pyometra?

Läs fortsättningen på denna artikel skriven av Ragnvi Hagman, leg. veterinär, VMD. I nästa artikel pratar hon bland annat om hormonernas och bakteriernas roll for Pyometra. Och om forskningsresultat om livmoderinflammation. Det och mycket mer kan du läsa om i del 2 här.

Läs fortsättningen om pyometra här

Pyometra / livmoderinflammation del 2

Publikationer i vetenskapliga tidskrifter:
Hagman, R., Kindahl, H., Lagerstedt, A.-S., 2006. Pyometra in bitches induces endotoxaemia and increased levels of Prostaglandin F2α metabolite. Acta Veterinaria Scandinavica 47, 55-68.

Hagman, R., Kindahl, H., Fransson, B.A., Bergström, A., Ström Holst, B., Lagerstedt, A.-S, 2005. Differentiation between pyometra and cystic endometrial hyperplasia in bitches by prostaglandin F2α metabolite analysis. Theriogenology 66 (2006) 198-206.

Hagman, R., Greko, C., 2005. Antimicrobial resistance in Escherichia coli from canine pyometra and urinary tract infections. The Veterinary Record 157, 193-197.

Hagman R., 2004. New aspects of canine pyometra – studies on epidemiology and pathogenesis. Doctoral thesis, Veterinaria 182, Swedish University of Agricultural Sciences, Uppsala, Sweden. pp 55.

Hagman, R., Kühn, I., 2002. Escherichia coli strains isolated from the uterus and urinary bladder of bitches suffering from pyometra; comparison by restriction enzyme digestion and pulsed-field gel electrophoresis. Veterinary Microbiology 84: 143-153.

Egenvall, A., Hagman, R., Bonnet, B.N., Hedhammar, Å., Olsson, P., Lagerstedt, A.-S., 2001. Breed risk of pyometra in insured dogs in Sweden. Journal of Veterinary Internal Medicine 15: 530-538.

Gillar? 22 av 25 gillade, 4,4 i betyg