Att hunden inte orkar lika mycket som i unga dagar, beror på rent fysiska orsaker.
Sinnesorganens förändring
Förutom att hjärnverksamheten blir nedsatt så försämras också de organ som ska förse hjärnan med information om omvärlden. Den åldrande hunden kan få nedsatt hörsel och hör inte höga ljud på samma sätt som i yngre år. En del gamla hundar kan tappa hörseln helt. Även synen försämras allt eftersom linsen förlorar sin elasticitet. Smaksinne och luktsinne påverkas också av stigande ålder även om just luktsinnet verkar vara det som hänger med längst.
Om hunden inte ser och hör sin omgivning till fullo och kanske inte heller kan få samma hjälp som tidigare av luktsinnet, så är det inte så konstigt att den kan bli osäker i vissa situationer. Hunden kan reagera med att visa rädsla eller aggressivitet . För den gamla åldrande hunden så blir det därför allt viktigare med ett invant levnadsmönster med ordning och reda. Hunden ska kunna känna lugn och harmoni så att den kan få den avslappnade vila som en åldrande kropp behöver.
När hunden inte riktigt känner igen sin egen kroppsfunktion är det naturligt att den söker trygghet och stabilitet i den egna flocken. Som ansvarsfull flockledare ska vi se till att hunden får just den ordnade tillvaro den behöver och även får möjlighet att slå av lite på tempot när kroppen säger ifrån.
Orken tryter
Att hunden inte orkar lika mycket som i unga dagar, beror på rent fysiska orsaker. Hundar drabbas inte av åderförkalkning på samma sätt som vi människor. Hundarna är relativt förskonade från åderfettning men får däremot andra typer av åldersrelaterade kärlförändringar som leder till en sämre blodförsörjning till hjärtat.
Hos hunden brukar inte hjärtbesvären komma i attacker utan det är snarare så att den nedsatta hjärtfunktionen kroniskt försvagar hundens fysik. Därmed orkar inte hundens kropp lika mycket som den gjorde i yngre dagar.
Det oundvikliga slutet
När man väljer att låta en hund bli en del av familjen så tar man även på sig ansvaret för att se till att hunden har ett så bra liv som möjligt i alla stadier av livet. Till det ansvaret hör även att se till att hunden får en värdig avslutning på sitt liv.
Att vara medveten om hur hundens förändras på grund av ålder kan bidra till ökad förståelse för hundens behov och eventuella beteendeförändringar. Detta gör att vi på ett mer avslappnat sätt kan njuta av tiden tillsammans med den gamla hunden.
Att vi vet hur hunden rent fysiskt påverkas, kan också göra att vi lättare kan förbereda oss för det oundvikliga slutet. Hur svårt det än kan vara så är det vårt ansvar och vår skyldighet som hundägare och levnadskamrat att ge hunden en smärtfri och värdig avslutning på livet.
Att fatta det svåra beslutet
När hunden inte längre har livskvalitet är det dags att fatta det avgörande beslutet. Vad detta innebär kan naturligtvis variera från hund till hund. Om hunden är svårt sjuk och inte kan botas så bör ett beslut om avlivning tas, detta torde stå klart.
Vi får dock inte glömma att hunden även måste få en värdig avslutning. När hunden inte längre klarar att reglera tarm och blåsa, eller när hela bakstället ger vika under promenaden runt kvarteret, då har hunden inte längre ett värdigt liv. Ofta underlättar det att ta hjälp av en veterinär för att orka fatta ett beslut om avlivning.
Fakta hämtade från Svenska kennelklubbens broschyr "Den gamla hunden".