Råd och rön kring kattvaccin

Två grå katter
Det viktigaste syftet med att vaccinera katter är att förbättra djurskyddet och minska lidandet. I Sverige finns sedan januari 2006 en grupp forskare och veterinärer som jobbar med att ta fram rekommendationer för vaccinering av våra katter.

I många år har det varit praxis att våra sällskapsdjur hellre vaccineras ”en gång för mycket än en gång för lite”. Den allmänna åsikten bland veterinärer och djurägare har varit att en vaccination aldrig kan skada.

Inställningen har dock successivt svängt mot att se till den enskilda kattens behov av vaccination. Numera ses vacciner alltmer som ett läkemedel bland många andra, vilka ges till djuret när det finns behov. Svårigheten kan vara att definiera behovet.

I Sverige delas vacciner in i basvaccin som alla katter behöver. Och tilläggsvaccin som ges till katter som utsätts för speciella risker.

Basvaccin för alla

Basvaccinerna har en stor betydelse för att förhindra utbrott av allvarliga infektionssjukdomar och som ofta är dödliga för en stor andel av de smittade djuren. Ett generellt skydd i populationen innebär att risken för sjukdomsutbrott minskar påtagligt, jämfört med om endast vissa individer är mycket väl vaccinerade.

Vaccin mot kattens calicivirus, herpesvirus/kattens rhinotracheitvirus som orsakar kattsnuva. Vaccin mot parvovirus som orsakar kattpest.

Tilläggsvaccin för särskilt utsatta

Användning av tilläggsvaccin bör bygga på särskilda, individuella överväganden.

Vaccin mot rabies, kattens leukemivirus, klamydia, coronavirus, dermatofytos (hudsjukdom orsakad av svamp).

Infektion eller miljösmitta

Det finns vissa grundläggande vaccinationsrekommendationer. Det är dock viktigt att påpeka att om man har problem med en infektionssjukdom så löser man vanligen inte problemet med att bara vaccinera mera. Inledningsvis krävs det att man har en korrekt diagnos – är det klamydia som är problemet så hjälper det inte att vaccinera extra mot herpesvirus.

Om problemet är en miljösmitta (smitta som överförs via den omgivande miljön) måste miljön saneras, och om det är en kontaktsmitta undersöker man om man har smittspridare i gruppen. Det är också lämpligt att göra en allmän översyn över katthållningen så att man minimerar stress och ser till att de mest mottagliga djuren (ungarna) i möjligaste mån hålls skilda från de övriga.

Slutligen, om det sedan finns vaccin mot den aktuella infektionen är det lämpligt med en översyn av vaccinationsprogrammet.

Sammanfattning

Vacciner delas in i basvaccin – vaccin som alla katter behöver – samt tilläggsvaccin, som kan ges till katter som utsätts för speciella risker. Biverkningar kan alltid förekomma vid användning av läkemedel. Risken att utveckla en biverkning efter en vaccination måste dock ställas i relation till risken att bli sjuk som ovaccinerad.

Det är lätt att glömma bort hur många djur som faktiskt insjuknade och dog av infektionssjukdomar när det inte fanns vaccin. Rekommendationen är att alla svenska katter vaccineras mot kattpest och kattsnuva (herpes- och calicivirus). Kattpest är framför allt en miljösmitta. Vaccinet mot kattpest är ett bra vaccin, som skyddar katterna väl. Kattsnuva är en kontaktsmitta, och vaccinet skyddar till stor del mot sjukdom, men herpes- och calicivirus kan ändå cirkulera mellan katterna. Rådgör i dessa fall med din veterinär.

Veterinärmedicine doktor Bodil Ström Holst är specialist i hundens och kattens reproduktion och arbetar vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Veterinär Lotta Möller har specialistkompetens i internmedicin på hund och katt. Hon arbetar på Agria Djurförsäkring. 

Gillar? 0 röster, ej betygssatt 0 av 0 gillade, NaN i betyg