Tunntarmen

Vartefter hästen äter portioneras magsäcksinnehållet ut i tunntarmen. I den första delen av tunntarmen tillsätts bukspott och galla. Dessutom neutraliseras det sura innehållet med buffrande ämnen som tillsätts med galla, bukspott och tarmsaft.

Bukspottet innehåller enzymer, som spjälkar näringsämnena. Varje näringsämne har sina egna enzymer, men koncentrationen av enzymer i hästens bukspott är låg. Detta gäller i hög grad det enzym, amylas, som spjälkar stärkelse. Det innebär att hästen inte kan spjälka stora mängder stärkelse på en gång.

I naturen äter hästen aldrig mycket stärkelse, eftersom det bara finns i gräsens frön inte i det gröna. När vi ger hästen rena frön, det vill säga spannmål, hinner den inte med att spjälka all den stärkelse som spannmål innehåller, om den får för mycket på en gång. Den osmälta stärkelsen fortsätter då ner i grovtarmen, där den kan orsaka störningar på grund av en ändrad jäsningsprocess.

Spannmål med stärkelse måste ges i mindre portioner

Hästens amylas räcker till att spjälka stärkelse motsvarande 0,4 kg havre per 100 kg vikt och måltid, det vill säga en häst som väger 500 kg bör få högst 2 kg havre per utfodringstillfälle. Andra spannmålsslag med högre stärkelsehalt eller stärkelse, som är mer svår att kommat åt för amylaset (t.ex. korn och majs) kan behöva ges i ännu mindre portioner och dessutom sönderdelas.

I bukspottet finns andra enzymer som bryter ner protein och fett. Enzymer som bryter ned socker produceras av celler i tarmväggen. Produktionen av sukras, det enzym som spjälkar vanligt socker, är inte fullt utvecklad förrän under fölets sjunde levnadsmånad. Däremot har fölet laktas, som spjälkar laktos, det vill säga mjölksocker.

Laktosproduktionen avtar successivt vartefter fölet växer upp och slutar dia. Vid fyra års ålder har den upphört helt. Vuxna hästar tål därför inte laktos. De proteinspjälkande enzymerna, som tillsattes i magsäcken fungerar inte i tunntarmen, eftersom det är neutralt pH där. I stället innehåller bukspottet andra proteinspjälkare (t.ex. trypsin, peptidaser), som fortsätter nedbrytningen av proteinerna till aminosyror.

Bukspottet innehåller också ett enzym, lipas, som spjälkar fett. För att lipaset skall kunna verka, måste fettet delas upp i små droppar. Det beror på att lipas inte är fettlösligt utan bara verkar i gränsskiktet mellan vatten och fett, d.v.s. på ytan av dropparna. Många små droppar har större yta än en stor.

Emulgatorer stabiliserar

För att de små dropparna inte skall slå ihop sig till större igen, krävs ett stabiliserande ämne. Sådana ämnen, emulgatorer, tillförs med gallan. Hästen har ingen gallblåsa och kan således inte ha något förråd av galla, utan den tillförs i den takt den produceras i levern. Produktionen kan ökas vid behov, men det kommer aldrig så mycket på en gång, som det kan göra ur en gallblåsa. Därför kan hästen bara spjälka små mängder fett åt gången, men då gör den det effektivt.

I likhet med stärkelse innehåller inte hästens naturliga foder stora mängder fett och den har därför inte behövt någon gallblåsa. Hästen bör därför inte få mer än högst 0,7 - 1 g fett per kg vikt och måltid, d.v.s. 3-5 hg per utfodring till en 500 kg häst. Dessutom bör tillvänjning ske successivt. För mycket fett fortsätter osmält till grovtarmen, där det stör mikroorganismerna.

När näringsämnena spjälkats till enkla föreningar tas de upp genom tarmväggen. För att ytterligare spjälka de rester som inte hunnit brytas ner till tillräckligt små enheter, sitter det också enzymer på tarmväggen och bryter ner t.ex. proteinrester till aminosyror och socker till glukos, som kan tas upp genom tarmväggen.

Gillar? 6 av 7 gillade, 4,3 i betyg