En frisk häst är rolig att rida

Hästen är inte byggd för att bära ryttare eller vikt på ryggen. Att den klarar det är en för oss mycket tursam slump. Ryggraden hänger mellan fram och bakdel och hästens gravitationspunkt ligger ungefär rakt in vid den bredaste punkten på revbenen ofta rakt under den djupaste punkten på ryggen.

Utan ryttare har hästen rörelsefrihet och den har av naturen stor påskjutskraft att fly med. Det innebär att de muskler och leder som påverkas av vår belastning ofta är outvecklade i den oridna hästen. Det är vår uppgift att utveckla rätt muskler och rätt bärteknik. När ryttaren kommer upp på hästen, vill vi att den ska välva sin rygg till en bärande båge.

Ryggmusklerna måste kunna sträckas ut och ge bäckenet och manke rörelsefrihet. Ryggen kan bara välvas och sträckas om manke och nacke lyfts framåt och bäckenet kan vinklas så att bakbenen naturligt kan komma in under. Manken dras uppåt framåt. Höfter och sittben tippas lätt bakåt så att bakbenen når längre fram.

Hasor och bakkotor belastas mer när hästen minskar sin naturliga påskjutskraft och placerar bakbenen in under bärpunkten och bär uppåt. För att hästen skall klara det krävs träning och att hela muskulaturen fungerar från halsen till has och bakknä. Om några muskler är korta eller inte arbetar tar andra vid och kompenserar i en för hästen skadlig rörelse.

En bärig häst är målet, men vi vet ofta inte exakt vad som menas och därför misslyckas vi ofta med det.

Gillar? 0 röster, ej betygssatt 0 av 0 gillade, NaN i betyg