Ridunderlaget – en nyckel till hållbar häst

Vilket underlag är egentligen det bästa att träna hästen på? Och hur förändras belastningen med olika rörelser och gångarter? Ett är säkert – banunderlag är en hel vetenskap.

Kommer du ihåg gubben med en käpp som gick ut och petade på underlaget innan stora ridsporttävlingar för att bedöma att det var tillräckligt bra? Numera är han utbytt mot mer objektiva mätmetoder. Bakom dem ligger Lars Roepstorff, professor i hästens funktionella anatomi vid Sveriges lantbruksuniversitet.

– Vi har använt oss av en mekanisk hov som mäter och beskriver underlagets egenskaper. Hoven mäter ythårdhet, dämpning, elasticitet, grepp och enhetlighet över hela banan, säger Lars Roepstorff.

Agria bidrar till forskningen om underlag

Projektet fick tidigt medel från Stiftelsen Hästforskning, där Agria är en av medfinansiärerna.
– Forskning om underlag och hästars rörelser och krafter blev brinnande aktuellt efter OS i Aten 2004, då flera hästar fick avlivas på grund av senskador, något som misstänktes bero på underlaget, berättar Lars Roepstorff.

Statistik från Agria visar att hälta är i särklass den största skadegruppen. Hälta kan uppkomma av många olika anledningar, men hästägare kan göra en hel del i det dagliga arbetet med hästen för att undvika problem.

– Varierad träning är en viktig del och betyder en nyttig variation av ridunderlag som till exempel teknikträning på ridbanan eller konditionsträning i skog och mark. Men även kvaliteten på ridunderlaget påverkar hästens hälsa, säger Karl-Henrik Heimdahl, hästveterinär på Agria.

Variera ridningen

Karl-Henrik betonar vikten av att variera ridningen med hjälp av ett veckoschema så att hästen inte gör samma sak, på samma underlag sju dagar i veckan.
Hur en ridbana fungerar beror på hur den är anlagd, vilket material den innehåller, och vilket fuktinnehåll den har. Även underhållet spelar roll - dränering, harvning, sladdning och vältning påverkar underlaget.
Rent generellt ska dock ett bra underlag ha elasticitet i de djupa lagren, liksom fungera som en ministudsmatta och fördela belastningen jämn över hela belastningsfasen. Samtidigt måste underlaget ge bra fäste och bra stöd.

Lars Roepstorff menar också att skaderisken beror på hur hästen är tränad och förberedd.
– Lite hårddraget kan man säga att ”Det finns inga dåliga underlag, bara dåliga sätt att använda dem.” Till exempel är det ju bra att rida ”road work”, att trava på asfalt, det stimulerar stödjevävnaden i skelettet att bli starkare. Men ingen skulle ju drömma om att asfaltera ett ridhus.

Källan till ursprungsartikeln är Stiftelsen hästforskning. 

Gillar? 6 av 6 gillade, 5 i betyg