Agria on tour - profilryttarna avslöjade värdefulla knep

Douglas Lindelöw rider aldrig med spö och Angelica Augustsson står alltid i fältsits när hon travar cavaletti. I gårkväll höll hästexperter från hela Europa en clinic om hur de når sina mål.

På måndagskvällen bjöd Agria in till en sprakande show hos Jönköpings fältrittklubb. Sport, avel och hållbarhet i en mix fick 600 besökare att resa från när och fjärran för att fylla ridhuset. Kvällen inleddes med att Charlies Häst och Hund visade upp vårens ridmode. Knalliga färger är det som gäller när våren slår till!

Efter ridmodet kom hingsttrenderna. VDL visade upp Chin Top, Corporal och Radisson. Gränsbostuteri visade Zuidenwind och Faustino. Panelen, som bestod av Wiebe van de Lageweg, Karl-Henrik Heimdahl, Lasse Berglund och Agrias veterinär Charlie Lindberg svarade på frågor. Många av stoägarna ville förstås veta vilken hingst som är den bästa.

– Ibland har man en favorithingst men man måste se till att använda en som passar ens sto. Det är viktigt att avla vidare på stoets starka sidor och samtidigt förbättra hennes svaga, tyckte Lasse Berglund.

Sto vs. hingst

Panelen var enig om att stoet är viktigare än hingsten när det kommer till avel.

– Generna är förstås femtio procent men vi ska inte glömma miljöpåverkan. Stoet lär fölungen vad som är farligt, visar kanske första skutten, lär den att bli trygg och uppfostrar den, sa Karl– Henrik Heimdahl.

Exteriören är viktig

Det diskuterades också hur viktigt det är med en korrekt exteriör.

– Man brukar säga att en avvikelse är okej, två är lika med bekymmer. En häst med korrekt exteriör har bättre förutsättningar att klara av arbetet. I dressyren så innebär det att den har lättare för balansen och större förmåga att visa goda gångarter. Det ger också en trevligare siluett för dressyrdomare, tyckte Lasse Berglund.

När hingstarna visats upp var det dags för clinicen som alla väntat på med Agrias profilryttare Angelica Augustsson och Douglas Lindelöw. Tomas Torgersen som bland annat varit förbundskapten i hoppning i Norge skötte tränarrollen.

Ridspö eller inte?

Både Angelica och Douglas satt på hästar som för dem var helt nya och fick börja med att känna på knapparna. Tomas frågade Douglas om varför han inte rider med spö.

– Jag rider med benen och fungerar inte gasen så har man stora problem, konstaterad Douglas.

Douglas rider aldrig med ridspö.

Douglas red på den elvaåriga valacken Urbanus (e. Madison – Creool) som i vanliga fall tävlas upp till 1,40 med Jenny Berglund. Angelica fick rida Landfried (e.Landjunker – Calido) också elva år och tävlad upp till 1,50.

Angelicas tips

– Nu när det är en ny häst så känner jag efter vad det är för en häst. Är den känslig, hur är munnen och lyssnar den fram och tillbaka? Vi får anpassa oss lite till varandra, förklarade Angelica.

Angelica avslöjade också att hon rider på ett helt annat sätt hemma än på tävling. Speciellt när det gäller Mic Mac.

– Det syns kanske inte på banan men jag rider väldigt mycket dressyr hemma. Det måste jag göra för att hon ska kunna gå som hon gör på tävling. På tävlingsbanan så går hon på det sättet som hon trivs och hoppar bäst på.

Ryttare ska ha tålamod

Båda ryttarna pratade om tålamod, att inte bli arg på sin häst och vikten av att använda små hjälper.

– Jag är väldigt lat av mig och orkar inte sitta och driva hela tiden. Därför vill jag att hästen fortsätter göra det jag bett dem om istället för att jag ska behöva tjata på den, förklarade Douglas.

Ryttarna fick rida över cavalettibommar för att visa att de kan rida rakt fram.

– Kan hästen inte gå rakt fram över bommar så kan den inte göra det över hinder heller, förklarade Angelica som förvånade publiken med att stå i fältsits över bommarna.

– På så sätt får jag upp ryggen på hästen bättre, förklarade hon.

Angelica Augustsson står alltid upp i fältsits när hon rider över travbommar.

Efter traven fick ryttarna visa att de kunde reglera galoppen när de galopperade över bommar. När både Douglas och Angelica visat att de klarade av det fint började hoppningen. En bom följt av ett lågt räcke och Angelica ville bara ha två och en halv meter mellan.

– Jag tycker om att börja med runda språng, förklarade Angelica.

Med ett kortare avstånd mellan bom och hinder tycker Angelica att språnget blir rundare.

De båda ryttarna fick fortsätta rida olika linjer på banan samtidigt som panelen svarade på frågor. En i publiken undrade hur snabbt efter en senskada man kan börja hoppa och tävla.

– Det beror på hur allvarlig senskadan var men när den är helt utläkt så måste man lägga mycket vikt på grundträning. Går det för snabbt i igångsättningen så är risken stor att skada kommer tillbaka, förklarade Agrias Charlie Lindberg.

Ryttarna fick visa att de kunde variera galoppsprången och Tomas Torgersen skällde lite på banbyggarna i landet.

– Ibland hittar man ojämna galoppsprång redan på 1,10 nivå. Jag kan tycka att banbyggarna experimenterar lite väl mycket då, sa Tomas och syftade på de avstånd där ryttaren måste ta ställning till om han eller hon ska rida på färre långa galoppsprång eller fler korta.

Avslutning

Clinicen avslutades med att ryttarna fick hoppa en bana och utvärdera hästarna de lånat. Båda två var väldigt förtjusta i sina ”lånehästar”.

– Detta är en väldigt trevlig, uppmärksam och positiv häst som är försiktig och lätt på hinder. Den måste bara lära sig att acceptera skänkeln och inte bli sur när ryttaren lägger på den, berömde Angelica.

Douglas tyckte att hästen han red liknade hans egen favorit; Talina.

– Det är en väldigt elektrisk häst som är uppmärksam och har egen motor och vilja. Jag hade behövt tid för att skapa förtroende för nu släpper hon till exempel fokus på mig på hinder. Jag hade också haft ett snällare bett så jag fick ett bättre sug i munnen, sa Douglas vars tyglar slutade i ett pelhambett.

Efter clinicen var det en inspirerad och kanske något frusen publik som lämnade Jönköpings ridklubb. Oavsett avel eller hoppintresse så fick alla sin beskärda del. Wiebe van de Lageweg, från VDL– stuteriet i Holland berättade att han aldrig varit på något liknande förut.

– Det här är ett jättebra sätt att slå ihop avel och sport. Ryttarna blir mer medvetna om hingstarna och uppfödarna förstår vad ryttarna vill ha, berömde han.

Gillar? 0 röster, ej betygssatt 0 av 0 gillade, NaN i betyg