Felicia Grimmenhag förlorade båda sina ben i en trafikolycka 2011 och började med paradressyr 2014. Tre år senare, efter en raketkarriär, red hon EM i paradressyr och nu siktar hon mot Paralympics 2024 med valacken Ramsay.

Nyligen fyllde hon på hemma i stallet med femårige Fonzie (SWB e. Formalin – Bellagio), men som med alla unga hästar behövde valacken utbildas på ett allsidigt sätt. Detta för att bli en trygg häst som kan fungera i paradressyr.

Valet föll på Agria-kollegan Anna Freskgård, tidigare landslagsryttare i fälttävlan med en gedigen erfarenhet av unga hästar.

– Anna träffade jag på en sponsormiddag med Agria för några år sedan och vi hade ett bra samtal. Jag fick ett fint intryck av henne, hon var väldigt professionell och ändå ödmjuk inför hästarna. Redan då tänkte jag att om jag någon gång köper en unghäst, då ska jag ta hjälp av Anna, berättar Felicia.

Behövde få se nya saker

Sagt och gjort, när köpet av Fonzie var klart bestämdes det att han skulle åka till Anna för vidareutbildning i början av året.

– Han behövde etablera grundridningen ännu mer och hitta en bra balans. Fonzie var väldigt snäll men lite svår för mig, i och med att han saknade egenbalans. Dessutom behövde han få testa på lite olika saker, få se nya miljöer, säger Felicia och fortsätter:

– Redan när jag lämnade honom hos Anna upplevde jag att de verkligen var engagerade i att göra det här på rätt sätt. Många tänker att ” visst, det ska bli en parahäst, men man utbildar den som en vanlig häst”. Så var det inte alls här, nu fanns det verkligen en tanke om att hästen skulle fungera för mig direkt när han kommer hem.

Hos Anna fanns det aldrig någon tvekan om att ta emot Fonzie.

– Absolut inte! Vi jobbar ju med att utbilda hästar och har hjälpt travhästar, westernhästar, islänningar och allt möjligt. Men det här var första gången jag fick hjälpa en pararyttare med ridningen och det var ju en utmaning. Det var utvecklande för mig själv också att få göra det, så det har varit jättekul att gå in i det här.


Anna och Fonzie i vattenträning. 

Fonzie stannade hos Anna i två månader, under den tiden har han hoppats in och tränats mycket ute i skogen i kombination med utbildningen på ridbanan.

– Han har fått en allsidig uppbyggnadsträning men fokus har också legat på att han ska bli trygg och bekväm med att befinna sig i olika miljöer, att samarbeta med sin ryttare, säger hon.

Rida utan ben

Den största utmaningen för Anna har varit att rida ”utan ben”.

– Vi har verkligen försökt göra det så ryttarlikt som Felicia rider, för att det inte ska bli så stor kontrast för hästen när hon tar över. Jag har fått ta del av Felicias röstkommandon som hon använder sig av och så har jag försökt rida med så lite skänkelhjälper jag bara kan, även om det har varit svårt. Man får verkligen tänka till en extra gång ibland, som när man är ute och rider och hästen blir lite försiktig – då kan jag inte använda skänklarna utan det är röstkommandon och spöna som är mina ben.

Felicia rider med ett spö i varje hand – det är hennes skänklar och något som Fonzie behövde lära sig att förstå. Efter månaderna hos Anna upplever Felicia att valacken har tagit ett kliv framåt.

– Han känns mycket starkare och mer balanserad i kroppen nu. Tanken var att utmana honom i olika miljöer, så det känns som att han har blivit mer trygg i sig själv.

Nu väntar en tid då Felicia och Fonzie ska lära känna varandra ordentligt och komma iväg på några programridningar. Kanske blir det även någon tävling med annan ryttare, för att samla rutin.