Ormbiten hund

Golden retriever rullar i det höga gräset på sommaren.
I Sverige har vi endast en giftig orm, nämligen huggormen. I vissa trakter är den mycket vanlig, till exempel i skärgården. Här kan du läsa om hur du bör agera om din hund blir ormbiten.
Kontakta alltid veterinär snarast om din hund blivit ormbiten.

Många hundägare tror felaktigt att ormbett är ofarliga för hundar. I de lindrigaste fallen blir hunden bara svullen på platsen för bettet. I de medelsvåra fallen uppstår skador på kroppens organ. Hunden får en lever- och njurskada och ofta blodbrist. Allt detta går oftast över med lämplig medicinering och vila.

I de allvarligare fallen får hunden kraftigare leverpåverkan och njurskador. Även störningar i hjärtats funktion förekommer. Blodkropparna faller sönder med allvarlig blodbrist som följd. Blodäggvita läcker ut och det uppstår stora ödem under buken, bröstet och i benen.

Behandlingen syftar till att upprätthålla cirkulation och blodtryck och att dämpa smärta. Intensivbehandling kan ibland omfatta ormserum som motgift.  Trots behandling överlever inte alla hundar ett ormbett

Alla hundar kan bli dåliga av ormbett

Det har stor betydelse var bettet tar. Det vanligaste är att hunden blir biten i nosen och läpparna. Ibland tar bettet i en eller flera av tassarna. Man vet aldrig på förhand vilken hund som kommer att bli dålig, men mängden insprutat gift har stor betydelse.

En orm hugger sitt byte och sprutar in giftet i såret. Ormen doserar uppenbarligen olika vid olika tillfällen. Ibland tycks inget gift komma alls, vid andra tillfällen kommer en större dos.

Symtom på att hunden blivit ormbiten

Ormgiftet är en blandning av ett flertal gifter eller enzymer. De påverkar blodet så att blodkroppar faller sönder och blodproppar bildas. Vissa enzymer bryter ner vävnaderna och under den processen frigörs kroppsegna substanser som också verkar som gift.

Först märks ormbettet inte så mycket på hunden, men efter ett tag blir hunden trött och vill helst ligga ned. Efter någon timme svullnar den bitna kroppsdelen. Om bettet har tagit i nosen eller i läpparna svullnar ansiktet upp mycket kraftigt och når ett maximum efter ett till två dygn.

Läpparna kan bli ett par centimeter tjocka och svullnaden kan sjunka ner på halsen. Om bettet tar i en tass svullnar den upp och svullnaden sprider sig uppåt benet.

Farligast att bli biten i tassen

De flesta tror att de bett som tagit i läppar och nos är de farligaste i tron om att svullnaden ska täppa till luftvägarna. Så är det inte, som tur är. Trots att de flesta hundar blir bitna i nosen, är det de som får bettet i tassen som oftast dör.

När hunden går på benet där ett ormbett tagit bidrar musklernas sammandragningar, tillsammans med blod- och lymfcirkulationen, till spridningen av ormens gift. Det är därför strikt vila är så viktigt. Om hundens storlek medger att du bär den, så ska du göra det.

Det är idag inte klarlagt om cortison har någon entydigt positiv effekt, eller någon effekt alls. Diskussion förs kring cortisonets användning i samband med ormbett, också på humansidan, och i väntan på nya rön kan det idag inte anses tillhöra rutinbehandlingen. Observera att om du har cortison tillgängligt sedan tidigare och ger hunden av preparatet, bör du ändå kontakta veterinär snarast för vidare vård.

Om din hund blir ormbiten - gör så här:

  • Håll hunden i stillhet, bär hunden om det är praktiskt möjligt
  • Kontakta alltid veterinär snarast
Här kan du läsa Veterinärmedicinska Sällskapets Smådjurssektions Norm om behandling av ormbett hos hund. I normen finns en mer utförlig beskrivning av hur ormgiftet påverkar kroppen och vilken behandling som kan ges.
Gillar? 6 av 8 gillade, 3,8 i betyg