Alla vattensköldpaddor har vissa gemensamma drag, exempelvis simfötter. En del har utvecklat specifika drag för att anpassa sig till en viss miljö. Varje ägare av en sköldpadda bör noga försöka sätta sig in i vilken miljö djuret kommer ifrån, och vilken typ av föda det behöver!

Den allra vanligaste vattensköldpaddan i fångenskap är den rödörade vattensköldpaddan (Chrysemys scripta elegans). Den lever normalt sett i USA:s östra och mellersta delar i sötvatten. Förutom att de naturligtvis tillbringar mycket tid i vattnet, så ligger denna sköldpadda ofta länge på land på stenhällar och trädstammar under dagens varmaste del för att solbada. Den följande skötselrådgivningen gäller i huvudsak rödörad vattensköldpadda.

Utfodring

Precis som med andra reptiler i fångenskap så är felutfodring i kombination med dålig hygien den viktigaste anledningen till sjukdom bland vattensköldpaddor. Unga vattensköldpaddor är vanligen i huvudsak köttätare, men blir med ökad ålder allt mer grönsaksätande. Bristsjukdomar ses när de utfodras med ensidigt bara grönsaker eller bara kött, eller med felaktiga köttprodukter.

Vattensköldpaddor måste utfodras i vattnet. Därmed blir deras omgivning omedelbart nedsmutsad. Djuret bör därför utfodras i en separat tank för att underlätta hygienen i sköldpaddans akvarium.

Förslag till utfodring av en vuxen vattenssköldpadda – för detaljer om de olika komponenterna, se texten nedan

  • Fri tillgång till bladiga grönsaker och vattenväxter
  • romansallad, frisésallad, ruccolasallad, maskrosblad
  • vattenväxter: andmat (Lemna sp, Spirodela), musselblomma (Pistia stratiotes) och vattenhyacint (Eichornia crassipes) kan med fördel utgöra en del av grönsaksfodret. Vattenväxter är lättodlade och utgör även en miljöberikning för sköldpaddan
  • 3 ggr/vecka ges torrfoder av god kvalitet för vattensköldpaddor, t ex Reptomin
  • alternativt ges 3 ggr/vecka endera av följande
  • rå hel liten fisk, ej frusen
  • uppblött torrfoder för katt och hund (med lågt fettinnehåll) eller fisk
  • insekter, t ex zofobas, syrsor, mjölmask, daggmask, sniglar
  • kalktillskott

Kött och fisk

Då det gäller köttdelen av kosten så bör sköldpaddan helst utfodras med hela djur, för att få en så allsidig kost som möjligt. Sköldpaddan får därigenom i sig kalk från foderdjurets skelett, och vitaminer från foderdjurets tarm. Utfodring med enbart fiskkött kan leda till vitamin- och mineralbrist. Samma problem uppstår vid utfodring med rent kött eller hamburgare.

Utfodring med enbart guldfisk eller frusen fisk kan orsaka B-vitaminbrist; medan överdrivet mycket fet fisk kan leda till E-vitaminbrist och inflammation i kroppsfettet. Erbjud olika sorters fisk i stället för en enda, för att få bättre balans på utfodringen.

Snabbt växande unga sköldpaddor ska utfodras varje dag, medan vuxna sköldpaddor kan få mat 2-3 gånger/vecka. De ska inte ges mer mat än att de genast äter upp allt. Annars ökar risken för fetma och nedsmutsning av vattnet.

Torrfoder

Kalktillskottet ges lättast genom att skaka pulver över torrfodret. Därefter blötläggs torrfodret i en liten del vatten och får stå i 10-15 min. Tillskottet sugs då in i torrfoderbitarna, och risken blir mindre att det sköljs bort av akvarievattnet.

För att minska risken för att en kräsen sköldpadda bara ska äta de bitar som den gillar bäst, och för att minska risken för att vitamin- och mineraltillskott ska sköljas av i vattnet, så kan maten bäddas in i gelé. Blanda de ingredienser du vill att sköldpaddan ska äta, inklusive tillskott. Häll på gelatin och låt allt stelna till en kaka. Denna kan sedan delas i mindre bitar och frysas in.

Till kräsna sköldpaddor kan man även använda sig av speciellt frestande mat, t ex levande foder (fisk), kraftigt luktande mat (t ex torrfoder uppblötta i tonfiskspad), eller mat i klara färger, t ex sötpotatis, morot, fruktbitar. OBS så snart som möjligt ska du försöka lära sköldpaddan att äta en nyttig utfodring enligt ovan!

Vinterdvala

Till skillnad från vanlig sömn, så innebär vinterdvala en förlängd period av inaktivitet tillsammans med en kraftigt sänkt ämnesomsättning. Dessa förändringar tillåter djuret att överleva under perioder då omgivningens villkor är kärva och ogynnsamma. I det vilda gräver vattensköldpaddorna ner sig i lerbottnen på sjöar och dammar under vintermånaderna.

Vinterdvala är inte nödvändigt för hälsa och välbefinnande för en sköldpadda i fångenskap. Tvärtom bör man oftast inte tillåta sin sköldpadda att gå i dvala om man inte är helt säker på att sköldpaddan är helt frisk. De flesta vattensköldpaddor i fångenskap mår bäst av att vara vakna året om. Det enda tillfället då en vinterdvala kan vara nödvändigt, är då man vill avla på sina djur.

Om sköldpaddan utsätts för svalare temperatur under vintern så blir resultatet en ”halvdvala”. Detta är farligt eftersom sköldpaddans ämnesomsättning i detta läge fortfarande är igång normalt. Resultatet blir en långsam svält.

Reproduktion

Generellt gäller att hanen vanligen är mindre än en hona av samma art. Hanens kloakmynning sitter längre ifrån buksköldens kant än hos honan. Hanens svans är ofta ganska bred vid basen, sedan lång och avsmalnande. Honans svans är oftast kort och trubbig. Hos vissa arter har hanarna ovanligt långa klor på frambenen.

Sköldpaddor blir vanligen könsmogna vid 5-7 års ålder. Vissa arter kan lätt föröka sig i fångenskap. Äggen kan inkuberas nedgrävda i 2,5-5 cm sand eller lera, i 24-29 graders värme. Äggen ska inte förflyttas under inkubationen. De kläcks vanligen inom 65-140 dagar.

Sköldpaddshonor kan lägga ägg även om de inte lever med en hane. Under perioden då honan har ägg i magen slutar hon vanligen att äta. Mot slutet av dräktigheten blir hon rastlös och försöker gräva på olika ställen. Det är därför viktigt att hon har tillgång till ett område med lätt fuktad sand-jordblandning där hon kan lägga sina ägg. För storlek på äggläggningsdelen, läs mer under avsnittet om landdel ovan.

För mer information, kontakta:
Djurkliniken Roslagstull, Valhallavägen 12 A, 114 22 Stockholm, tel 08-612 57 60