Skötsel av råtta och mus

Foto: Caroline Willberg Johnn
Råttor och möss som fötts upp som sällskapsdjur är vanligen lättskötta, nyfikna och sällskapssökande djur.

Möss

Musen (Mus musculus) tros ha sitt ursprung i Asien. Dess fantastiska anpassningsförmåga, dess långa samvaro med människor, och dess enorma reproduktionsförmåga har medfört att musen nu är spridd i hela världen.

Möss är försiktiga, sociala och samtidigt revirhävdande djur, som i det vilda tillbringar en mycket stor tid åt att leta lämplig föda. Musen är en omnivor, dvs allätare. Den äter oftast nattetid men har annars mycket varierande vanor, med omväxlande sömn och aktivitet både dag och natt.

I det vilda kan möss vara aggressiva mot varandra, men oftast etableras en hierarki i gruppen vilket minskar riskerna för slagsmål. Honor som har ungar kan dock vara aggressiva då det försvarar sitt bo.

Råttor

Råttan (Rattus norvegicus) har sannolikt också sitt ursprung i centrala Asien. Den domesticerades på 1700-talet och den kontinuerliga aveln har lett fram till att tamråttan nu vanligen är ett mycket lugnt och hanterbart djur som älskar kontakt med andra råttor och med sin djurägare. Råttan är även ett mycket renligt djur, även om den ibland urinerar vid hantering om den är stressad.

Råttor är sociala djur som bildar starka band med sin ägare. De är mycket intelligenta och kan lära sig komma på inkallning samt lära sig olika tricks.

Vilda råttor hittas i alla slags miljöer och klimat på nästan alla världens kontinenter. De är precis som möss allätare, och de är vanligen mest aktiva nattetid.

Både möss och råttor har tyvärr ett ganska kort livslängd, man räknar vanligen med att de blir 2-2 ½ år gamla, även om enstaka individer kan uppnå 4-årsåldern. Aveln har inneburit att det numera finns ett flertal ”raser” av möss och råttor, men i grunden är de olika varianterna fortfarande mycket lika när det gäller fysiologi och medicinska problem.

En mus väger vanligen mellan 20-50 gram, och en råtta mellan 300-450 gram. Ibland ses rekommendationer om att råttor får väga upp till 700 gram. Dessa stora tunga råttor är tyvärr oftast kraftigt överviktiga.

Utfodring

Råttor bör alltid ha tillgång till både foder och vatten. De är allätare (omnivorer) vilket innebär att de behöver både animalisk föda och grönsaker. Det finns numera utmärkta färdigproducerade pellets som ger en bra bas att stå på. Man bör dock inte blanda ihop den här typen av pellets med de så kallade gnagarbladningarna som innehåller allt för mycket feta frön och nötter. Det är tyvärr väldigt vanligt att gnagarblandningarna säljs som fullfoder, vilket är mycket missvisande eftersom dessa blandningar inte alls är näringsriktiga för en råtta och de leder ofta till övervikt.

Proteinhalten i torrfodret ska ligga på 16 % eller mer och man bör utfodra med ca 80 % pellets. Resterande kan utgöras av grönsaker, frukt och lite blandad nyttig husmanskost. Undvik fet, söt, salt och allt för kryddad mat. Ju mer man kan variera desto bättre är det ur näringsmässig synvinkel och det blir roligare för djuret. Tänk på att råttor väldigt lätt blir överviktiga så man måste ge mager mat.

Om man utfodrar enligt ovan behövs inget vitamin eller mineraltillskott. Råttor ska inte ha saltsten, de kan t.o.m. vara skadliga för djuret.

Vattenflaska

Eftersom råttor är väldigt aktiva och kan skräpa ner mycket är det lämpligt att ge vatten och foder i skålar som sitter en bit upp. Naturligtvis måste alla råttor kunna komma åt dem. Att ha vattenflaska kan vara en god idé eftersom vattnet annars lätt blir förorenat. Tänk på att vattnet trots detta måste bytas dagligen och att flaskan måste hållas ren, även i pipen.

Möss är liksom råttor allätare (omnivorer). Det finns flera olika typer av torrfoder att köpa till möss. Den vanligaste är så kallade gnagarblandningar som till en stor del består av olika frösorter. Dessa bladningar uppskattas väldigt mycket av musen men ger inte fullgod näringstillförsel och fetthalten är för hög. Extra dåligt blir det om musen tillåts plocka ut godbitarna och resten slängs. Även om möss har en väldigt hög ämnesomsättning och äter mycket i förhållande till sin kroppsstorlek, kan de bli överviktiga om kosten är för fet. Möss ska dock alltid ha tillgång på mat.

Pellets

Ett bättre val än fröblandningar, är att ge pellets som är tillverkade baserade på musens näringsbehov. Bra pellets är ett fullfoder för och egentligen skulle man inte behöva ge något annat. Det är emellertid tråkigt och föga stimulerande för musen att äta bara pellets, så man bör variera med grönsaker, frukt och lite mager och nyttig husmanskost. Skräpmat, salt, socker, feta produkter, godis, bakverk och andra onyttigheter ska inte ges alls.

Möss kan vara väldigt kräsna och envisa. Det är därför bra att vänja dem vid en bra kost så tidigt som möjligt. En mus som får en bra kost behöver inga vitamin- eller mineraltillskott.

Möss är koprofager så bli inte orolig om du ser din mus äta sin egen avföring. Det är helt normalt och ett viktigt sätt för musen att tillvarata näring och bakterier från tarmen.

Färskt vatten dagligen är ett måste. Eftersom möss är livliga och aktiva djur kan det vara svårt att servera vattnet i en skål, den fylls med skräp ganska snabbt. Därför väljer de flesta musägare att använda vattenflaskor i stället. Även om vattnet håller sig renare i dessa, måste nytt vatten serveras dagligen och flaskan måste diskas ur noga. Glöm inte att göra rent i pipen!

Hantering

Möss och råttor är vanligtvis snälla djur som går lätt att handskas med. Vid stressituationer, rädsla eller andra skrämmande situationer kan de naturligtvis precis som andra djur bitas. Risken för detta är vanligen större med möss än med råttor.

Möss lyfter man ofta genom att hålla fast i svansen nära svansroten, för att sedan hålla djuret i en lätt kupad hand. Om man t ex ska medicinera djuret och behöver hålla fast stadigare så gör man detta med ett rejält grepp i nackskinnet. Lämpligen håller man då även fast svansen mellan ett par fingrar, så att musen inte kan snurra runt i nackskinnsgreppet och ändå komma åt att bitas.

Lyft aldrig en råtta i svansen

Råttor får aldrig lyftas genom att hålla fast i svansen eller nackskinnet. Huden på svansen är mycket tunn och ömtålig, och kan lätt spricka upp. I stället lyfter man råttan genom att hålla den runt bröstkorgen och stötta bakdelen med den andra handen.

Det fåtal djur som faktiskt är aggressiva fångas lättast in genom att använda handdukar. Djuret bör då först själv få komma ut ur buren, eftersom de oftast är mer aggressiva då de vill försvara sitt territorium. Om en råtta bits kan detta vara ett tecken på att den har ont eller är mycket rädd.

Gillar? 3 av 4 gillade, 3,8 i betyg