Vad är epilepsi hos katt?

Epilepsi innebär att katten får kramper i hela eller delar av kroppen, orsakade av störningar i hjärnans elektriska aktivitet. Hos katt visar sig epilepsi ofta som fokala anfall, vilket betyder att bara en del av hjärnan är involverad. Fokala anfall anses vara vanligare hos katter än generaliserade anfall. Symptomen vid ett fokalt anfall kan vara ganska subtila, till exempel ryckningar i ansiktet, dregling, ovanliga beteenden eller plötsliga rörelser. Katten kan vara vid medvetande under ett sådant anfall.

Generaliserade anfall innebär att hela hjärnan påverkas samtidigt. Vid ett sådant anfall förlorar katten medvetandet och får kraftiga kramper i hela kroppen. Katten kan ramla omkull, sträcka ut nacke och ben, rycka okontrollerat i huvud och ben, dregla eller tugga fradga. Det är också vanligt att katten kissar på sig och ibland tömmer tarmen under anfallet.

Efter ett epileptiskt anfall är många katter desorienterade och förvirrade. En del katter kan bli hungriga eller törstiga, medan andra blir trötta och sover mycket det närmaste dygnet. Vissa katter kan även dra sig undan eller bli oroliga en stund efter anfallet. Aggressivitet efter anfall är ovanligt hos katt.

Symtom på epilepsi hos katt

Epileptiska anfall hos katt kan se olika ut, men några vanliga tecken är:

  • Plötsliga kramper eller ryckningar i kroppen.
  • Katten tappar medvetandet och faller omkull.
  • Katten dregglar eller “tuggar i luften”.
  • Katten kissar eller bajsar på sig.
  • Förvirring eller desorientering efter anfallet (så kallad postiktal fas).
  • Stirrig blick eller frånvarande beteende.

Symtomen kan vara lokala eller omfatta hela kroppen, beroende på vilken del av hjärnan som påverkas.

Vad ska jag göra när min katt får ett epileptiskt anfall?

  1. Försök att hålla dig lugn.
  2. Flytta bort föremål som katten kan skada sig på.
  3. Rör inte kattens huvud eller mun under anfallet.
  4. Släck ner eller dämpa belysningen om möjligt.
  5. Ta tid på hur länge anfallet pågår (se “Så dokumenterar du anfallet” nedan).
  6. Om katten får ett enstaka och kort anfall, låt den vila ostört och återhämta sig i ett lugnt och mörkt rum.

När ska jag kontakta veterinär?

  • Om anfallet varar längre än 3–5 minuter.
  • Om katten får flera anfall på kort tid (klusteranfall).
  • Om anfallet inte upphör eller om katten får upprepade anfall utan att återhämta sig emellan (status epilepticus).
  • Om det är första gången katten får ett anfall.
  • Om katten inte återhämtar sig normalt efter anfallet.

Tänk på: Boka en tid för undersökning även om anfallet var kort och enstaka, men det är oftast inte nödvändigt att åka in akut i dessa fall.

Status epilepticus: Ett anfall som varar längre än 5 minuter, eller upprepade anfall där katten inte hinner återhämta sig mellan anfallen. Detta är ett akut tillstånd och kräver omedelbar veterinärvård.

Klusteranfall: Två eller fler anfall inom ett dygn. Detta är också ett tecken på att katten behöver snabb veterinärbedömning.

Så dokumenterar du epileptiska anfall

  • Skriv upp datum, tidpunkt och hur länge anfallet varade.
  • Notera om du märker någon möjlig utlösande faktor.
  • Filma gärna anfallet om du har möjlighet, så att du kan visa det för veterinären vid besöket.

Orsaker till epilepsi hos katt

Epilepsi hos katt kan delas in i tre huvudgrupper beroende på bakomliggande orsak:

Primär (idiopatisk) epilepsi

Vid primär epilepsi kan ingen bakomliggande orsak hittas trots utredning. Diagnosen ställs när andra orsaker har uteslutits. Katten uppvisar normalt beteende mellan anfallen och uppfattas som frisk i övrigt. Primär epilepsi är vanligast hos katter mellan ett och sju år.

Strukturell epilepsi (intrakraniella orsaker)

Strukturell epilepsi orsakas av en sjukdom eller skada i hjärnan. Katter med reaktiv epilepsi har ofta även andra sjukdomssymtom mellan anfallen.

Exempel på intrakraniella orsaker är:

  • Hjärntumör.
  • Inflammation av okänd orsak i hjärnan eller hjärnhinnor.
  • Infektioner (virus ex FIP, bakterier eller parasiter).
  • Medfödda missbildningar i hjärnan.
  • Hjärnblödning eller trauma (t.ex. efter olycka eller fall). Traumat kan ha inträffat långt tillbaka i tiden och ändå orsaka epileptiska anfall senare i livet.

Reaktiv epilepsi (extrakraniella orsaker)

Reaktiv epilepsi beror på störningar utanför hjärnan som påverkar hjärnans funktion tillfälligt. En katt med reaktiv epilepsi visar också ofta tecken på sjukdom mellan anfallen.

Några vanliga extrakraniella orsaker är:

  • Leversjukdom (t.ex.levershunt)
  • Njursjukdom
  • Lågt blodsocker (hypoglykemi)
  • Rubbningar i salt- eller mineralbalansen (t.ex. lågt kalcium eller natrium)
  • Högt blodtryck
  • Förgiftning (t.ex. läkemedel, vissa växter eller kemikalier)

Vid strukturell och reaktiv epilepsi är det viktigt att utreda och om möjligt behandla den underliggande orsaken, eftersom anfallen ofta kan minska eller försvinna om grundproblemet åtgärdas.

När ska jag kontakta veterinär?

Du bör alltid kontakta veterinär om din katt får ett epileptiskt anfall för första gången. Sök omedelbart veterinärhjälp om ett anfall varar längre än 3–5 minuter, om flera anfall kommer tätt efter varandra, eller om katten inte återhämtar sig mellan anfallen.

Veterinären kan hjälpa till att hitta orsaken till anfallen och ge råd om behandling och fortsatt omvårdnad.

Utredning av epilepsi hos katt

För att kunna fastställa att det rör sig om epilepsi behöver veterinären ofta göra en grundlig utredning. Samt utesluta andra orsaker till anfallen. Det kan inkludera:

  • Neurologisk undersökning: För att bedöma kattens nervsystem och upptäcka tecken på neurologiska störningar som kan förklara anfallen. Veterinären undersöker bland annat kattens rörelser, reflexer, balans och beteende.
  • Utesluta andra sjukdomar: För att ta reda på om krampanfallen kan bero på någon allmän sjukdom eller problem med ämnesomsättningen. Det görs bland annat med blodprover, blodtrycksmätning och ultraljudsundersökning av buken.
  • Undersökning av hjärnan: För att se om orsaken finns i hjärnan, det görs med MR- eller CT- undersökning av hjärnan.
  • CSF-prov (cerebrospinalvätskeprov): I vissa fall kan det vara aktuellt att ta ett prov på vätskan som omger hjärnan (cerebrospinalvätska) för att utesluta inflammation eller andra sjukdomar i centrala nervsystemet.

Behandling av epilepsi hos katt

Behandlingen beror på vad som orsakar anfallen. Om det finns en bakomliggande sjukdom försöker man behandla den i första hand. Vid idiopatisk epilepsi eller om anfallen inte kan kontrolleras på annat sätt, kan katten behöva medicinering med epilepsiläkemedel. Enstaka anfall behöver oftast inte behandlas.

Målet med behandlingen är att minska antalet anfall och svårighetsgraden av anfallen, men det är inte alltid möjligt att få katten helt anfallsfri. Det är viktigt att ge medicinen regelbundet och att ha tät kontakt med veterinären för uppföljning.

Prognos och livskvalitet

Många katter med epilepsi kan leva ett gott liv med rätt behandling och anpassning. Prognosen beror på orsaken till anfallen och hur väl de kan kontrolleras med medicin.