Våra husdjur är familjemedlemmar

Sex av tio katt- och hundägare anser att deras husdjur kan ersätta ett barn i familjelivet, helt eller delvis*. “Ofta förknippas egenskaper och funktioner som kan liknas vid relationen till ett barn. Men vi kanske ska försöka att förstå dem lite bättre”, säger Patrik Olsson, Sverigechef på Agria.

Vanliga saker hundar inte gillar

  1. Att överösa dem med pussar och kramar
  2. Att störa dem när de vilar eller sover
  3. Att tvinga på dem vård som kloklippning och bad
  4. Att klä ut dem för vår underhållnings skull
  5. Att be dem sitta nära andra för gruppfoton
  6. Att förvänta oss att de ska umgås med allt och alla
  7. Att spela för hög musik
  8. Att köra bil ryckigt eller bromsa hårt
  9. Att dra i kopplet (vi alltså, inte hunden)
  10. Att lämna dem ensamma om de inte klarar av det
  11. Att tjata kommandon/signaler och förvänta oss “lydnad”
  12. Att se dem som hund/ras och missa individen

1. Hundar gillar inte alltid pussar och kramar

Alla hundar uppskattar inte att behandlas som nallebjörnar. En stor kram eller en hjärtlig puss i pannan är ett uttryck för kärlek för oss – men för en hund kan det upplevas som påträngande och stressande. Du kanske har varit med om att hunden sätter sig vid dig, buffar på dig eller lägger sig i ditt knä. Du tolkar det som en inbjudan till gos, bjuder på en kram och pussar hunden på huvudet – och blir snopen när hunden reser sig och går, kanske till och med morrar.

Nej, hunden ogillar dig inte som person. Syftet är inte att vara oartig. Hundar som art kommunicerar helt enkelt inte med klatschiga pussar och kramar. De sitter nära, pillar i pälsen, slickar varandra i mungiporna och delar en stillsam närvaro, utan att kleta. Många hundar älskar när vi kelar, kliar och klappar, men just kramar och pussar möts ofta av en stel kropp, sidoblick, nosslick eller en ansträngd gäspning, ett tydligt “nej tack”.

2. Låt hunden vila och sova ifred

“Han är så söt när han sover”, säger vi och slår oss ner bredvid hunden för att klappa om. Suck… kanske hunden tänker. Det är ju nästan omöjligt att motstå det där gulliga, avslappnade lilla ansiktet som ligger och snoozar i soffan eller bädden när man går förbi. Kanske kikar hunden upp mot dig och du brister direkt ut i en ljus stämma: “Mattes lilla hjärta – du är så söt…” Hunden kanske viftar lite på svansen, spelar med och möter dig i hälsningen, trycker sig bakåt och visar magen.

Men ofta händer samma sak som med kramarna – hunden reser sig, byter position längre bort eller till och med morrar. Vad hände egentligen? Jo, hunden väcktes ur en viktig och skön vila, blev överrumplad och stressad.

Tittar hunden på dig under lugg, vinklar ner blicken, tittar åt sidan, viftar långsamt på svansen, slickar sig om nosen eller gäspar? Då har du väckt mer än bara hunden – du har väckt ett obehag. De signalerna är inte en inbjudan till gos, utan en tydlig önskan om utrymme.

Alla hundar är individer, så det gäller att läsa av just din hunds signaler i sammanhanget. Men som en generell regel: låt vilande och sovande hundar vara ifred.

hund sover i bädd

3. Kloklippning och bad – träna trygghet istället för tvång

En vanlig missuppfattning är att hundar bara ska finna sig i vissa saker, och att de vänjer sig om vi utsätter dem tillräckligt ofta. Det är fel, en seglivad myt i hundvärlden som gör många hundar en otjänst. Hundar behöver i stället sakta och varsamt tränas i att känna sig trygga med att vi klipper av en bit av deras kropp eller löddrar upp dem från svanstipp till öronspetsar.

Dessutom gillar hundar att lukta som just hundar. Duschar du dem för ofta kommer de att lukta shampoo och “rent”, vilket inte är naturligt för dem och kan påverka deras kommunikation med andra hundar. Hud och päls mår faktiskt bäst av sparsam rengöring.

4. Utklädning är oftast obehagligt för hundar

Ett annat område där människors välvilja lätt kan gå överstyr är utklädning. Visst kan det kännas roligt för oss att se hunden i tomteluva, renhorn, halloweenpumpa eller påskhuckle, men för hunden är det oftast något helt annat. Det kan upplevas både obekvämt och begränsande. Djurkostymer är sällan ergonomiskt utformade och kan till och med påverka hundens värmereglering och rörelseförmåga.

Dessutom kan utklädningen göra att hunden drar till sig uppmärksamhet från andra på ett sätt den inte alls önskar. Kläderna kan också begränsa hundens möjlighet att kommunicera med sitt kroppsspråk. Kort sagt: en hund behöver inte kläder, såvida det inte är för att skydda mot kyla, regn eller kraftig vind.

5. Gruppfoton kan skapa stress

Många hundar tycker att det är obekvämt att sitta tätt intill andra hundar eller människor bara för att vi vill ha en fin bild. När vi “packar ihop” dem för ett foto kan det skapa trängselstress, särskilt om någon hund inte känner de andra så väl eller om hunden inte är lika barnvan som man kanske trott.

Var därför uppmärksam på små varningssignaler:

  • Huvudvridningar
  • Sidoblickar
  • Stelt kroppsspråk
  • Nosslick

Om du ser sådana tecken är det bättre att ge hunden mer utrymme. Vill du ändå ha ett gruppfoto kan du låta varje hund sitta där den själv känner sig bekväm och öka avståndet mellan deltagarna. Ett bra alternativ är också att ta flera enskilda bilder och sedan sätta ihop dem i efterhand, resultatet kan bli minst lika fint och betydligt trevligare för hundarna.

6. Hundar vill inte alltid hälsa på allt och alla

Alla hundar vill inte hälsa på andra. Precis som vi människor har de olika preferenser, varierande nivåer av integritet och dagsformen kan påverka det sociala intresset. Tvingade hälsningar kan leda till konflikt, stress eller rädsla – något som på sikt kan göra hunden utåtagerande eller undvikande i sociala situationer.

Låt därför hunden själv välja. Läs av din hunds signaler när någon vill hälsa och låt hundens svar bli ditt svar till personen. Respektera ett nej – din hund är inte allmänhetens nallebjörn. Och om hunden väl hälsar, kom ihåg att kvalitet alltid går före kvantitet. En kort och lugn hälsning som hunden känner sig trygg med är mycket bättre än ett långt kelpass eller en lekstund som istället stressar.

7. Musik och höga ljud kan vara obehagligt för hundar

Hundar har en betydligt känsligare hörsel än vi människor och många reagerar på höga ljud eller på höga tonarter som vi själva inte ens registrerar. Dammsugare, särskilt med igentäppta filter, kan skapa obehag, likaså spikpistoler och borrmaskiner. Musik på hög volym, action- eller krigsfilmer och plötsliga hejarop när hockeylaget gör mål kan få en hund att tappa andan. Och så finns förstås åska och fyrverkerier som kan skrämma våra fyrbenta vänner rejält.

Ofta tänker vi att hunden behöver vänja sig vid dessa ljud och därför utsätter vi dem för oväsendet. Ibland fungerar det, men långt ifrån alltid. Oavsett om din hund verkar uppleva ljuden som obehagliga eller inte är det sällan en rolig upplevelse för hunden att välja att gå undan, klippa med öronen eller slicka sig om nosen. Försök därför i största möjliga mån att undvika höga ljud för att ge hunden en lugnare och tryggare tillvaro.

Har du en hund som är särskilt ljudrädd är det klokt att söka hjälp hos en hundbeteendeutredare. Det finns lösningar som kan göra vardagen tryggare och stressen mindre för både dig och din hund.

Läs också: Hur du hjälper en ljudkänslig hund

8. Bilåkning – kör lugnt för hundens skull

Kraftiga accelerationer, tvära inbromsningar och kurviga vägar kan göra många hundar både illamående och rädda för bilåkning. För att resan ska bli trygg och behaglig är det viktigt att alltid säkra hunden i en godkänd sele eller bur så att den inte riskerar att glida runt. Kör lugnt och jämnt och gör bilresan till en positiv upplevelse.

Träna gärna stegvis. Börja med att bara sitta i en stillastående bil, gå sedan vidare till korta, trevliga turer och bygg så småningom upp till längre resor. Varva in belöningar som tuggben i bilen och ta pauser så hunden får sträcka på benen och slappna av. Och framför allt, kör inte som en biltjuv.

9. Dra inte i kopplet – träna följsamhet och slakt koppel

Erkänn, vi har alla gjort det. Tappat tålamodet, glömt att kopplet är ett vänskapsband och istället ryckt i det för att få med oss hunden. Just där och då har vi också glömt vems stund utevistelsen egentligen är. Vår egen stress har tagit över.

För hunden är promenaden mer än bara rörelse. Att nosa, strosa och undersöka omgivningen är både berikande och naturligt. Självklart kan det ibland hända att vi måste skynda oss, men i så fall är det bättre att lära hunden en signal som betyder “nu måste vi skynda”. På så sätt får hunden information och kan hänga med utan att vi behöver rycka i kopplet.

Visst kan vi ibland behöva avbryta hunden mitt i något roligt, men vi gör alltid klokast i att kommunicera det på ett vänligt sätt. Ryck i kopplet är däremot aldrig ett vinnande koncept om du vill lära hunden att gå fint. När du rycker tappar hunden balansen och kompenserar genom att hänga sig framåt, vilket leder till ännu mer dragande. Hunden kan också börja vilja söka sig bort från obehaget, det vill säga bort från dig. Eller så blir resultatet att hunden inte längre vågar gå ut i kopplets längd av rädsla för fler ryck.

Det du får är inte en harmonisk och glad hund, utan en konstant orolig sådan.

hund på promenad

10. Ensamhetsträning hund – lämna inte mer än de klarar

Hundar är i allra högsta grad flockdjur och därför är det onaturligt för dem att vara ensamma. I vår vardag är det dock inte alltid möjligt att ha hunden med sig överallt, och ibland måste vi lämna den hemma. Enligt lag får en hund aldrig vara ensam längre än sex timmar, och för valpar, sjuka eller äldre hundar gäller ännu kortare tid.

Sex timmar är dessutom en oerhört lång tid för en hund som inte är tränad i att klara ensamhet. Var därför inte bara medveten om lagen, utan se också till just din hunds individuella förmåga att vara själv. Det finns idag modern och etisk ensamhetsträning som inte bygger på att bara utsätta hunden för ensamhet.

Om din hund har svårt för att vara ensam, ta hjälp i träningen. Med rätt vägledning kan hunden lära sig att känna trygghet och ro i stunder av vila även när du inte är hemma.

11. Undvik att tjata kommandon – träna signaler på rätt sätt

Ingen gillar en tjatare. Många hundar börjar dessutom tro att “Hit, hiiiit, HIT SA JAG JU!” är själva signalen för inkallning. Det beror på att vi människor har en tendens att fortsätta tjata och höja rösten när hunden inte gör som vi säger. Då avbetingar vi våra signaler och vattnar ur dem.

Det bästa är att säga din signal lugnt och tydligt, låta hunden fundera på vad den ska göra och, om den inte förstår, hjälpa den på traven, till exempel med handrörelser. Vi bör sedan belöna generöst, inte med en torr, trist foderkula som legat i jackfickan en vecka (för vem vill jobba för det?).

Vi behöver släppa tanken på att hundar ska vilja samarbeta bara för samarbetets skull. De behöver motiveras och känna lust och orsak att vilja lyssna. Så belöna mer.

Sedan bör vi öva, öva och öva lite till så att hunden kan utföra det vi önskar på en enda signal, i flera sammanhang och trots olika störningar. Först då kan hunden momentet och kommer att lyssna när du ber om det.

Vi behöver också förstå att hundar är bra på mycket men rätt dåliga på att generalisera, det vill säga att lära sig en sak hemma i köket och sedan kunna utföra det på hundkursen, på stan eller på tåget. Därför behöver vi träna i flera olika kontexter och tålmodigt guida tills hunden med lätthet kan och vill göra som vi säger.

12. Se individen – inte bara rasen

Artkunskap är guld och rasbeskrivningar kan absolut ge ledtrådar om din hunds inre, men de bör aldrig ses som en produktbeskrivning. Varje hund är först och främst en individ med färgstarka personligheter, passioner, preferenser och åsikter. Var nyfiken på vem just din hund är som individ.

Anpassa motion, hjärngympa, träning och socialt umgänge efter din hunds unika behov, personlighet, hälsa och ålder. Stirra dig inte blind på ras och siffror, utan ta också hänsyn till hundens personliga önskemål. På det sättet får ni ett tryggare och roligare samliv tillsammans.

Genom att undvika de där små vardagsmissarna kan vi ge våra hundar mer trygghet, mer glädje och det skapar ett ännu starkare band till oss. För det är ju det vi vill allra mest, att våra fyrbenta vänner ska känna sig älskade, respekterade och som självklara familjemedlemmar.