Matte heter Anette Jirbäck och hon är barnsköterska. Den dagen Moltas kom in i hennes liv så hade hon redan bestämt vad han skulle få för jobb. Detta på grund av att hon i sitt jobb kommit i kontakt med en annan terapihund, Livia. Det arbete Livia gjorde inspirerade Anette enormt och hon insåg att det här ville hon erbjuda även de barn hon arbetade med.

När Moltas flyttade hem var han 8 veckor, det var första gången de träffades eftersom han är född i Danmark. Han var en väldigt mjuk, försiktig och glad valp. Anette hade en Golden retriever då som var som en mentor för Moltas. ´

Lämplighetstest görs vid 1 års ålder

Anette började själv med teorin när Moltas var ett halvår. Det krävs nämligen att även hundens förare ska utbilda sig när det kommer till Terapihundsekipage. När Moltas var 1 år så gjordes ett lämplighetstest hos Svenska terapihundsskolan och det görs med alla som vill bli terapihund Han gick igenom och träningen började.

Först blir man besökshund

Moltas gick i skola i 1 år och allra först blir man besökshund. Som besökshund behöver man inte göra målinriktade besök. Praktiken gjorde Moltas och matte på ett äldreboende. Sedan gjorde han ett lämplighetstest på barn och det måste man göra om man vill arbeta med barn under 13 år. Även detta klarade Moltas galant och han blev då praktikant på Astrid Lindgrens barnsjukhus. 2015 blev Moltas diplomerad terapihund och kunde börja jobba. Matte fick självklart också göra slutprov innan ekipaget var helt färdiga.

Moltas får inte vara inne på sjukhuset utan jobbar främst i hemsjukvården. Han och Anette åker hem till barnen i deras hem för det mesta. Men på lekterapin på sjukhuset så kan han vara med så länge den är utomhus.

Barnen är väldigt olika, vissa vill bara klappa

Vissa behöver träna på att gå och tycker det är roligare att göra det tillsammans med hunden. Är Moltas med så kan vissa gå flera varv runt på lekplatsen medan de utan Moltas kanske inte vill alls. En del barn behöver träna på att äta och träna på att ta mediciner. Då matar de moltas med sked och ser att han äter och smakar på allting. Och när Moltas och Anette har gått så smakar de på maten eller medicinen.

Barnen är också förtjusta i att leka lite doktor med Moltas. Kanske hjälper det dem i sin egen rädsla? Vissa vill lyssna på hans hjärta, ge honom låtsassprutor eller lägga bandage. Moltas är enormt fin i detta för om han ibland inte vill så visar han det tydligt med att backa ifrån. Och barnen förstår honom alltid, de brukar säga att nej, nu vill inte Moltas längre utan han får slippa.

- När det kommer till barn som ligger för döden, kan vi ha träffat dem i flera år, säger Anette. I slutet vill en del bara ha närhet. Moltas är redan deras vän vid det här laget och då är han en enorm trygghet. För honom spelar det ingen roll att de har slangar i näsan och magen, eller inget hår. Hans stora styrka är att han är väldigt lugn och stabil och han förstår när han bara ska ligga i en säng. Det är egentligen ett av hans svåraste jobb. Han får inte göra några hastiga rörelser, det är konstiga dofter, och han ska bara ligga där och ge trygghet, värme och kärlek. Barnen får något annat att tänka på och även om det kanske bara är för en halvtimme så tänker de inte på sina smärtor lika mycket. Ofta blir barnens föräldrar enormt tacksamma för det Moltas ger barnen i dessa situationer. Att han med sin kärlek och värme bara finns där. Det betyder så mycket!

När Moltas arbetar på BUP så är de på traumaenheten

Där träffar han och Anette barn som råkat väldigt illa ut. Ibland används han bara för belöning för att barnen ens ska komma till BUP. Ibland räcker det med att han finns i rummet för att inge ett lugn.

På ledig tid vill han gärna gå i skogen. Han vill också leka med sin lillebror, som för övrigt är mycket större än honom.

När Moltas går till jobbet så träffar han sina kompisar. Alla barn är hans kompisar. - Jag delar honom med många, säger Anette.

På frågan om vad som är det bästa med Moltas svarar Anette: Att han är han. Och att han tycker om det han gör.

Moltas är en superhjälte som gör skillnad för så många, både barnen och deras föräldrar men även sjukhuspersonalen och såklart för Matte själv. För Moltas är Moltas och det är något att vara riktigt stolt över.