Från treåring till fullfjädrad tävlingshäst

Hur fungerar de nya löshoppningsreglerna och vad kan man kräva av sin unghäst? Agrias experter med bland andra Angelica Augustsson och Douglas Lindelöw förklarade när Agria on tour kom till Äppelvikens Ridskola i Bromma.

Från treåring till tävlingshäst. Agria on tour parkerade i Bromma och visade vägen.  Ett par hundra åskådare hade kommit för att lyssna.

Första minuterna i rampljuset var unghästdomaren Lasse Berglunds. Han avslöjade sina bästa tricks för 3-årstestet och berättade allt om de nya löshoppningsreglerna.

– Det allra viktigaste när man ska visa upp sin treåring är att man har ett sammansvetsat team med sig. Man ska ha tränat ett par gånger innan så man vet hur hästen fungerar, tyckte Lasse.

Den viktigaste och kanske svåraste rollen har piskföraren i teamet.

– Det viktiga är att bygga upp ett självförtroende på hästen. Pisken är en framåtdrivande hjälp som man nästan behöver licens för att hålla i. Man ska driva hästen framåt utan att stressa den. Titta hästen i ögonen för att se hur den reagerar, rådde Lasse.

Det allmänna intrycket

Han avslöjade också vad det är domaren egentligen tittar på när hästen kommer in på banan.

– Först är det allmänt intryck, hårrem, hull – om hästen är bedömningsbar helt enkelt. Vi bedömer också temperament och sedan hoppteknik. Det gör ingenting om hästen skulle riva i bedömningen, bara den rättar till sitt misstag till nästa gång. Vi vill inte att hästen gör samma misstag gång på gång, förklarade Lasse.

Charlie Lindberg, Agrias veterinär, fick berätta vad han tycker är viktigt när det gäller träning av unghästar.

– Framförallt måste man hålla koll på framknäna. Stora hästar måste man i regel vänta lite längre på så de hinner växa färdigt, var Charlies råd.

Något som upprepades flera gånger under kvällen var vikten att göra en individuell bedömning på varje häst.

– Är hästen inte mogen för championaten så ska man inte stressa för att vara med, det är bara skadligt, sa Lasse Berglund.

Nya löshoppningsregler

Det som hela publiken var mest nyfiken på var förstås de nya löshoppningsreglerna. Hästen Lisbeth, efter Callahan VDL undan Diorissimo som Jens Fredricson tävlat med, var modell.

Den stora skillnaden är att det numera är betydligt fler bommar på banan. Två galoppbommar och tre hinder. Mellan de båda sista, 7,30 meter. En stor skillnad är att domaren kommer få länga eller korta mellan hindren om han eller hon tycker att det behövs, ännu är reglerna inte helt fastlagda men troligtvis med 20 centimeter mer eller mindre.
Det nya systemet har fått kritik för att man inte ser hur hästen taxerar.

– Men det handlar om hur hästen taxerar mellan de sista hindren, inte fram till det första, säger Lasse.

Lasse föredrar det nya löshoppningssytemet framförallt eftersom man inte är lika beroende av en bra piskförare. Hästen kommer också lika bra på hindret oavsett om den kommer i trav eller snabb galopp.
Lisbeth gjorde en strålande uppvisning och fick lämna banan till publikens applåder – med andra ord är hon väl förberedd för höstens test.

Fyraåring

In på banan kom Douglas Lindelöw på Tagliateller Nolinge efter Sandreo – Akribori. Douglas hade aldrig tidigare ridit hästen så han började med att bilda sig en uppfattning om hur han ska anpassa sig efter hästen.

– Jag börjar ganska förutsättningslöst. Det känns bra, den är lugn och avslappnad, inga konstigheter. Stabil i sitt tempo, släpper jag tyglarna så ökar den inte eller tappar balansen. Det är viktigt att jag inte behöver hålla hästens balans när vi hoppas, tyckte Douglas.

Douglas inledde med ett kryss.

– Douglas rider lite framåt när hästen landat så får den hitta sin balans, förklarade Tomas Torgersen för publiken.

– Den är lite för framtung för min smak. Jag vill ha lite mer action i bakkärran, sa Douglas.

Douglas pausar och konstaterar att det är viktigt att pausa;

– Det är bra om man är tre i en grupp när man rider unghästar så de får pausa mellan. Då kan de koncentrera sig bättre, hinner pusta och blir glada.

Nästa hoppövning blev en kortare bana med kryss och en raksträcka med 21 meter mellan hindren.

– Vi som varit med ett tag har fått lära oss att 21 meter är 5 galoppsprång. Idag är fem galoppsprång snarare 22 meter. Förr var hästarna korta, tjocka och avlade för att gå långt och bära med mat. Därifrån har sporten gjort en enorm resa och hästarna har ändrats mycket. Hästarna är lättare och trevliga, har längre ben och kommer längre i sin naturliga galopp. Den här hästen som Douglas sitter på nu är avlad för sin uppgift och därför är 22 meter egentligen mer lagom om man ska ha fem galoppsprång, förklarade Tomas Torgersen.

Efter en lyckad runda på banan så fick Douglas hoppa av och klappa om sin fyraåring. Publiken kunde konstatera att det var en ”modern” häst som fick just lite trångt mellan hindren. Douglas löste det bland annat genom att ta ut svängarna istället för att försöka korta hästen – något som den ännu inte hade muskler nog att göra.

Femåring

Dags för Angelica att också göra entré. Två femåringar kom in på banan. Angelica Augustsson fick rida Lady Love e. Looping - Rastell. Douglas Eroz efter Ronhaldino H – Looping.

Angelica och Douglas provade hästarna i alla gångarter.

– Jag travar runt lite i både varven, några varv i trav och galopp utan att kräva så mycket. Sedan går jag tillbaka och börjar jobba i skritt, sedan trav och galopp, förklarade Angelica.

Trots att de båda hästarna var lika gamla, tävlade på samma nivå och båda är lovande sporthästar så kunde publiken konstatera många olikheter.  Angelicas häst var lite kvickare och jämnare byggd. Douglas häst hade väldigt långa bakben som så småningom ska ta honom över stora hinder men för dagen gjorde det lite svårt för honom att sätta under sig.

Långa ben för att hoppa högre

– Hopp och dressyrhästarna börjar skilja alltmer på sig. De internationella hopphästarna ha de där långa bakbenen för att komma över hindren, förklarade Lasse Berglund.

Efter att ha känt på hästarna en stund var det dags för hoppning. Tomas lade ut en bom, 11 meter från ett kryss.  
Angelica och Douglas ska galopperade över den och mot hindret, tre galoppsprång mellan.

– En attackbom, kallade Douglas bommen.

– Den har vi för att det ska bli lättare att få in rytm. Det är bra för ryttaren. Han eller hon vågar vänta på hästen mer, förklarade Tomas.

Så småningom blev det dags för banhoppning. Båda ryttarna fick rida två gånger. Angelicas häst hoppade betydligt bättre andra gången.

– Jag ändrade planen lite, nu red jag på lite mer. Hon har lite svårt för att korta sig och när hon fick galoppera på lite mer så blev sprången finare, förklarade Angelica.

Grand Finale

Så var det dags för slutklämmen. En sexåring och en åttaåring fick visa vilka målen är. Angelica fick sitta på åttaårige Acindo efter Acacio – Cortez. Douglas red sexårige Ewondo efter Escudo I – Graf Grannus.

Bara omhoppningssvängar för att vara redo för att rida på tid? Knappast!
Douglas förklarade varför man ska rida ordentliga vägar.

– Man måste ha kontroll för att hela tiden ha ordning och reda ska bestämma var ekipaget ska någonstans, förklarade Douglas. 

Angelica höll med.

– Jag har fått lära mig att titta var jag ska. Hästarna lär sig väldigt fort hur man rider svängar. Ställer man inåt får man en fin sväng och landar i balans. Rider jag tre klasser väldigt fort så skjuter hästarna bogen före. Då måste jag träna bort det hemma igen och rida ordentliga vägar.

– Det här är vad träning går ut på – försöka få det så perfekt som möjligt för att ha marginal i tävlingssituationen, förklarade Tomas.

Tävlade mot varandra

Stämningen trissades upp lite när ryttarna fick tävla mot varandra i galoppsprång. Ett hinder på långsidan och ett hinder som stod lite ”snett igenom”. Hur få galoppsprång kan de få in? Båda två fick in fjorton när de red normalt. Douglas kortade sig och gick ner till tolv. Angelica kontrade med att korta vägen till tio galoppsprång och naturligtvis var Douglas inte sämre.

– Det är rytmiskt och fint, de drar in kurvan och länger på galoppen. Detta klarar man bara genom kontroll och kontrollen skaffar man sig genom att först klara optimalvägen så hästen lär sig lyssna på ryttaren, förklarade Tomas Torgersen.

Så småningom blev det banhoppning även för de äldre hästarna. Angelica tyckte så mycket om hästen hon fått låna att hon nästan inte ville hoppa av.

– Höj hindren, uppmanade Angelica.

Till slut hoppade ekipaget ett hinder på 1,55.

– Vilken fantastisk häst och vilken duktig utbildare hon har, sa Angelica och Therese Nyman fick ta åt sig.

Applåder och autografer

Publiken avslutade med en stor applåd. Det blev autografskrivning och diskussioner inne på ridbanan.

– Det här var jätte bra, det var ett brett spann på hästarna och väldigt mycket att ta åt sig. Man fick en spark i baken, sa Jenny Sjögren.

Hon fick medhåll av kompisen Frida Fermelin.

– Det var roligt att se att de båda rider så olika mellan hindren men mot och över nästan exakt likadant. Jag tyckte också det var intressant när Douglas sa att han anpassar sig till hästen och inte tvärtom, sa Frida Fermelin.

Therese Nyman, ägare och ryttare på Eroz, Lady Love och Acindo kunde bara njuta av uppvisningen.

– Det var väldigt kul och intressant att se proffsryttarna på ens egna hästar. Det känns att man är på rätt väg.

Jessica Öhlander som fött upp och själv rider Tagliatelle Nolinge höll med.

– Framförallt var det skönt att höra att man inte behöver ha så bråttom för championatens skull. Det är viktigare att formkurvan följer hästen, tyckte Jessica.

Gillar? 0 röster, ej betygssatt 0 av 0 gillade, NaN i betyg