Känns det som att de gråa håren blir fler och fler? Som om du stundvis försöker tygla en orkan och andra gånger sitter i främsta publikraden på en cirkus du inte kan få stopp på? Då kan du mycket väl vara mitt i unghundstiden. Grattis och håll i dig. Du står inför ett skede i hundlivet som är underbart, kaotiskt, tålamodsprövande och övergående. Låt mig hjälpa dig att inte tappa det helt under denna viktiga och voltande livsfas.
Den tultande och storögda valpen, som såg på livet med nyfikenhet och spänning, går inte längre hack i häl. Glada gläfs har tystnat och numera hörs bestämda skall. Fjunen på överläppen har grovnat och intill dig står en stadig hund, en ung vuxen med nya krafter, förmågor och drifter. Limbot mellan valp och vuxen kan vara påfrestande för alla inblandade. Så mycket förändras, så snabbt. Hormoner sprutar åt alla håll och kanter, du känner kanske inte igen din hund i vissa sammanhang och din hund känner verkligen inte igen sig själv i samma sammanhang. De stora förändringar som sker fysiskt, mentalt, emotionellt och hormonellt tar tid att genomgå. Och precis som mänskliga tonåringar så kämpar olika hundar olika hårt med omställningen.
Valpens övergång till unghund sker vid omkring 6–12 månaders ålder, beroende på ras och individuella faktorer. Raser som är små i storlek som vuxna, exempelvis en jack russell eller en mops, går in i unghundsfasen tidigare än storväxta raser som en schäfer eller en mastiff. Entrén kan även påverkas av individuella faktorer; en del individer är lite lillgamla och går igenom fasen i ett nafs, medan andra är valpiga länge och blir unghundar sent.
Se på din hund med nyfikenhet och tålamod – det tar er långt. För den här livsfasen kommer att innebära utmaningar, och din hund kommer sannolikt "balla ur" lite. Det hör liksom åldern till och det är okej. Ge din hund rätten att vara tonåring och allt vad det innebär, gör så utan att sätta hunden i ofördelaktiga situationer som kan leda till alltför stora konsekvenser.
Det kan kännas lite sorgligt, men det är hög tid att släppa taget om din valp och titta på din hund med nya ögon. Du står inför en unghund som behöver din förståelse för tonårshjärnans funktioner och utmaningar, för könshormonernas påverkan på sexuella drifter, om önskan att bilda familj och vara viktig i flocken på riktigt, viljan att använda sina nyfunna superkrafter i form av styrka, fart och mod, och drivet att nyttja sina rasegenskaper och instinkter till max. För där, i allt det, står din unga vuxna hund och glänser i total förvirring över att alla inte längre är som det var. Om din unghund bjuder dig på ett virrvarr till vardag, så vet med dig att det sker på grund av förvirring, inre konflikter eller frustration – inte av illvilja eller med syfte att klättra i rang eller utmana ditt ledarskap. Hundars tonårsrevolter handlar om kaoset inom, krocken mellan deras naturliga beteendebehov och livet i en mänsklig värld, och om en omställning till något nytt och främmande.
Som frilevande hade en unghund först gått lärling hos någon i flocken som sysslat med vakt, jakt, matsökande eller omvårdnad av andra i flocken. De hade lärt sig spetsa sina förmågor och sedan använt dem och uppskattats för det. Därefter hade några av tonåringarna packat ryggsäcken och gjort sig redo att flytta hemifrån, eller i vilket fall sätta upp en basstation i revirets periferi. Raggat upp en jämnårig partner, hållit undan konkurrensen och sen övat på att göra valpar och sånt. De hade fått användning för alla nyfunna känslor, drivkrafter och förmågor. En unghund i koppel, i vår värld, hindras från det mesta av allt det. För hur hade det annars sett ut? Men det är också en orsak till varför de ibland kan framstå som rätt bökiga, bröliga och stundvis bråkiga. De slår bakut, gör revolt, tittar trånande mot en horisont de aldrig kommer att nå. För även de, likt sina frilevande artfränder, söker febrilt efter sin plats i livet och roll i flocken. Förstå det, och kompensera din unghund så gott det går, för då kan ni tillsammans uppnå en balans och skapa förutsättningar för harmoni.
Unghundens tonårshjärna är en stormig plats, där både hormoner och känslor kraschar samman som vågor mot en klippa. Under denna period genomgår hunden en snabb utveckling, vilket kan göra den både mer känslig och förutsägbar för oss.
Blir unghunden arg, blir den jättearg; blir den rädd, sårad, förvirrad - ja, då blir den jätte mycket av allt det. Och det kan växla snabbt från den ena till den andra känslan. Och allt är som det ska vara. Det är effekten av en unghundshjärna under utveckling.
Hundens tonårshjärna genomgår en omstrukturering, särskilt i de områden som styr känslor och impulskontroll, som amygdala och prefrontala cortex. Det gör att hunden kan reagera mer intensivt på omgivningen och ha svårare att reglera sina känslor. Samtidigt ökar nivåerna av könshormoner som testosteron och östrogen, vilket kan ge upphov till större känslomässiga svängningar. Dessa hormoner påverkar både känslor och därmed beteenden (en mycket fascinerande lära som heter psykoneuroendokrinologi), vilket gör hunden mer benägen att reagera impulsivt, känna oro eller uppleva en ökad energi och rastlöshet. En annan faktor som bidrar till den känslomässiga stormen är den ökade synaptiska aktiviteten i hjärnan, där nervceller kopplas om och stärks i en rasande takt. Resultatet blir en mix av osäkerhet och nyfikenhet om vartannat, vilket kan uttryckas som en ambivalens i unghunden.
För en unghund är det viktigt att få utlopp, mer motion, rastypisk aktivering, javisst! Men… många unghundar överaktiveras i hopp om att trötta ut dem. När det i själva verket är minst lika viktigt för dem att få sova djupt och länge, och ha tråkigt och därför välja vila. För unghundar behöver pauser från alla intryck omvärlden innebär och en rast från sig själv. Deras kroppar behöver sova för att processa allt nytt och lagra energi till den spikraka utvecklingskurvan de står mitt i. Allt en unghund står i gör att den lätt kan bli överstimulerad mentalt och emotionellt. Ett ständigt flöde av ljud, lukter och synintryck, förväntningar från oss, nya känslor inom, kan skapa stress. Därför är regelbundna pauser, både hemma men även på promenaden, ett bra sätt att ge hunden möjlighet att återhämta sig och bearbeta sina intryck. Så se till att din unghund får en god natts sömn, men även sover ett par timmar för- och eftermiddag på en trygg plats där den kan vila eller sova ostört. Sömn är avgörande för att unghunden ska utvecklas på ett hälsosamt sätt.
Nya drifter och behov väcks och måste hanteras och få utlopp. Din unghund kanske inte längre tar knackningen på dörren med ro, skäller inte längre exalterat utan argt, en beredskap och vaksamhet har väckts. En koppling till förmågan att driva bort inkräktare. Det kan kräva att du tar till ett nytt förhållningssätt. Ett samspel kring vakten där hunden lär sig larma, tackas och belönas för det. Sedan tar du över genom att ställa dig i fönstret/dörren och titta ut. Du repeterar “tyst, jag har det” och belönar hunden strategiskt på en plats du vill ha den när du öppnar porten, som bakom dig eller i ett sidorum. Rutinen behöver repeteras och nötas in, och vara fri från konflikt och konkurrens. För på så vis ger du unghunden rätt att vara delaktig i flockens försvar, utan att driften går överstyr och blir farlig för andra eller din hund.
Många unghundars nosvingar fladdrar med nyfunnen iver vid doften av vilt och boskapsdjur och små husdjur också för den delen. De spårar intensivt i skog och mark, lyssnar efter minsta knack i skogen och kan inte förstå varför kaninen i grannens utebur inte ligger i matskålen. Märker du av detta bör du rikta hundens drivkraft och vilja att jaga mot ett önskvärt och tillåtet stimuli. Testa personspår, sökövningar, belöna med jaktlek och jobba systematiskt även med tillvänjning av viltdoft och öva på signaler som “stopp”, “vänd om” i relation till viltslag eller synintryck av andra djur.
Detsamma gäller valldriften som kan väckas starkt i en unghund med egenskapen i blodet. Om ett gediget utlopp inte ges, ett där impulsivitet, knivskarpt fokus, fart och kontroll får utlopp, kan hunden omrikta sitt behov att valla på andra: ankorna i dammen, cyklisterna i stan, joggarna i spåret eller barnen på lekplatsen. Det blir ju lätt kaotiskt. Miljöträna och lär in signaler som “låt bli” och “fot” för att lära hunden hur man tar sig förbi dessa svårigheter och belöna gärna med lekar som ger din hund möjlighet att utföra vallningsbeteenden, som att stoppa dig när du piper iväg. Men, öva inte bara på kontroll och återhållsamhet, se till att din vallhund även får utlopp för sina beteendebehov och förmågor i andra kontexter. Man kan inte bara korka igen en instinkt. Den behöver också ett utlopp.
Unghundens sociala interaktion och umgänge utvecklas enormt under denna livsfas. Deras förhållningssätt, intentioner och även hur de bemöts av andra hundar förändras. Dynamiken mellan hundar förändras när valpen blir tonåring. Den tidigare lekfulla valpen kan nu börja känna sig mer konkurrensinriktad eller försvarsinriktad mot andra hundar, vilket kan skapa förvirring för både hunden och omgivningen. Din valp kanske älskade att tumla runt med allt och alla, medan samma valp som unghund kan blänga surt på tidigare lekkamrater, ragga på polaren som det förr glatt sprungits ikapp med och ifrågasätta grannhundens existens i trapphuset. En unghund kan uttrycka en ovilja, som att morra, dra sig tillbaka eller lufthugga mot hundar de inte vill ha nära; det kan bottna i tidigare erfarenheter som satt sina spår, eller en naturligt större integritet.
En unghund kan även bemötas av andra hundar på nya vis. Ponera valpen som tultar in i hundrastgården och möts av en hundflock och bedyrar dess söthet och ljuvliga, oskyldiga sätt. Några månader senare möter samma hund, nu i målbrottet, ett gäng hundar som bjuder upp till dans, tafsar lite, driver bort om intresse finns för samma tik. Ja, du förstår. Din hund är på samma plats, men förskolan har blivit ungdomsgård, musiken är högre, testosteronet flödar, maracas har bytts mot biljard och sparkdräkter mot skinnpaj. Det kan näst intill ske under en natt, så förändringen är stor för våra kära hundar, och känslostormen kan leda till konsekvenser vi helst vill vara utan.
Med detta i åtanke, hjälp din hund att hantera dessa nya känslor genom att guida den i det sociala spelet, pausa leken, bryt in om det går för tufft till, undvik helt umgänge med vissa (ofta hundar av samma kön i ungefär samma ålder). Socialisera lite lagom, med väl utvalda vänner, öva mötesträning och umgås i grupp utan sociala interaktioner. Det kommer ge din hund trygga, säkra, utvecklande och trevliga erfarenheter av andra hundar i en period då känslor och hormoner stormade som mest.
Unghunden kan också utveckla ett nytt synsätt på andra människor. En reservation eller ett avståndstagande kan ta vid. De kan behöva ett annat bemötande än tidigare, större avstånd och interaktioner främst med folk som förstår sig på hundspråk och kan anpassa sig efter hundens signaler och respons på umgänget (valpen hade precis samma behov).
Tidigare kanske valpen accepterade (eller opponerade sig inte så kraftigt) när den blev gosad med eller lyft av främlingar, men en unghund fräser ifrån snabbare och tydligare, eller flyr för den delen. Det betyder inte att din hund har blivit opålitlig och farlig, utan att den har förändrats och har andra behov som du måste respektera. Det kan handla om tidigare erfarenheter som satt sina spår, eller en naturligt större integritet. Precis som tonåringen som inte längre vill sitta i mosters knä och få håret flätat, utan istället sitter på andra sidan bordet med en egen kopp kaffe i handen och pratar om livet. Saker förändras. Så även för våra hundar. Du kan behöva tolka mellan andra och din hund, berätta vad din hund behöver och ibland säga nej till händer som vill klappa eller folk som vill leka.
Unghundar kan även börja göra utfall på promenaden, kasta sig ut i kopplet och skälla mot folk som passerar förbi snabbt en mörk kväll eller dyker upp bakom en husknut. Det kan handla om rädsla eller social aggression, men det kan även vara en naturlig förändring av ökad vaksamhet under tonårstiden. Ditt jobb är att gå före i kniviga lägen, träna hunden till att komma in till sidan vid möten och guida hunden rätt istället för att låta den stå längst ut i kopplet och agera på hundars vis. Ta hjälp för att lösa beteenden om det befästs och känns problematiskt, en etolog eller hundbeteendeutredare är rätt person att kontakta. Det finns ingen skam i att behöva den hjälpen, det vore däremot skamligt att inte hjälpa din unghund till ett mer fördelaktigt känsloläge och agerande mot andra.
Modet, styrkan, konkurrenskraften i kombination med det ökade närings- och energibehovet kan leda till att unghundar blir lite som Gollum och hans ring kring mat och tuggben, eller bli en mästertjuv och snatta allt ätbart inomhus såväl som på promenaderna. Det är förståeligt och därför gör du rätt i att inte bråka om saken, tillfredsställ behovet och träna på det som behöver tränas på.
Utfodra med ett kvalitativt foder som täcker unghundens närings- och energibehov, är din hund lite tunn i hull, öka även fodermängden eller introducera lunch istället för enbart frukost och middag. Ge ett tuggben om dagen (tillgång stillar habegäret medan brist på resurser spär på dilemmat). Och se till att du och alla andra låter hunden äta ifred! Öva sedan på “låt bli” i relation till störningar som utlagd mat, träna hunden att “spotta ut” på signal utan att du tar i den, och “loss/tack” så att hunden får orsak att uppleva att det lönar sig att lämna ifrån sig resurser.
Unghundsperioden är fylld av hormonella, sociala, fysiska och beteendemässiga förändringar. Din hund kommer älska att du läst denna artikel och förstår och accepterar hundens utveckling och hjälper den genom förändringsprocessen på ett konstruktivt sätt hellre än att ta tonårsrevolter som något som ska stävjas. Du kommer ju istället fokusera på att ge hunden utlopp för sina nya behov och drivkrafter, du kommer att nyttja din hunds superkrafter, träna på det som behöver tränas på, se till att avslappning och sömn optimeras för bearbetning av allt det nya, du kommer att ge din hund en meningsfull roll i flocken och guida i det sociala spelet, vilket är avgörande för en harmonisk tonårstid.
På andra sidan tunnel av unghundsperioden kommer du med stor sannolikhet se tillbaka på det hela med ett trött leende, och kanske sakna alla tokiga upptåg, insikter, skratt och lärdomar din hund bjöd dig på. För detta är en rolig, galen och spännande fas i din hunds liv!
Små raser går igenom fasen i snabbare takt. Men vissa större raser mognar sent och kan vara i unghundsstadiet längre tid, mellan 1-2 år är normen, men ibland blir den snarare 2-3 år. Men perioden börjar och slutar inte tvärt, du kommer se en gradvis ökad mognad under en utdragen tonårstid.
Det kan vara så att din hund snarare dras med beteendeproblem som bottnar i en fysisk åkomma, en emotionell obalans eller psykisk ohälsa. Ta hjälp om du försökt med det mesta och ingenting verkar hjälpa. En etolog och/eller hundbeteendeutredare är rätt person att coacha dig och din hund rätt. Det finns ingen skam i att behöva den hjälpen, det vore däremot skamligt att inte hjälpa din unghund till ett mer fördelaktigt känsloläge och agerande.
Unghundar går igenom många förändringar både fysiskt och mentalt, vilket kan påverka deras koncentrationsförmåga. De är ofta mycket nyfikna på omvärlden, viltdofter och andra hundar, och kan därför upplevas lättdistraherade. Korta träningspass i en störningsfri miljö kan hjälpa, och det är viktigt att vara tålmodig och träna konsekvent.
Rädsla för nya människor kan vara vanligt under unghundstiden, speciellt under den så kallade “spökåldern” (hundens andra rädslefas i livsutvecklingen). Det är viktigt att introducera nya människor som kan bemöta hunden på ett lugnt och positivt sätt. Låt hunden närma sig i sin egen takt och beröm den för lugnt beteende. Undvik att tvinga fram interaktioner och ge hunden möjlighet att dra sig tillbaka om den känner sig osäker.
Det är inte ovanligt att unghundar känner en frustration över ditt som datt, bland annat att sitta fast i ett koppel när en hund nalkas. Just utfall kan bero på en sådan frustration, eller på osäkerhet, rädsla eller en ökad vaksamhet som hör unghundsfasen till. Det är viktigt att arbeta med positiv förstärkning och träna på att möta andra hundar på ett kontrollerat sätt.
Unghundar har mycket energi och behöver regelbunden motion anpassad för rasen, men det är också viktigt med återhämtning. En balanserad kombination av promenader, lek, träning, berikning, mental stimulans och vila är bäst. Se till att anpassa mängden motion efter hundens ras och individuella behov.
Alla hundar har ett gnagbehov i och med att de är jägare, rovdjur. Så se till att din hund har tillgång till lämpliga tuggleksaker och tuggben. Om din hund tuggar på olämpliga föremål ser du till att ta bort dem och istället ge hunden tillgång till lovligt att tugga på. Träna också på beteenden som som "spotta ut" och "loss/tack" som du lägger på signal och kan använda dig av när hunden tagit något olovligt om byteshandel inte räcker.
Försök att analysera om din unghund har överskottsenergi på kvällen eller om det snarare handlar om ansamlad stress från dagen som varit. Om din hund får tillräckligt med motion, aktivering och träning (inte bara motion) i relation till sin ras behov så bör din hund inte vara understimulerad. Då kan det istället handla om en överstimulering i form av för mycket intryck eller stressande moment i vardagen. Om så ligger lösningen i att reducera stressen under dagen för att få en mer harmonisk unghund om kvällarna. Du kan testa att ge din hund en sista promenad eller lekstund följt av en stunds bentuggande innan läggdags för att hjälpa den att varva ner.
Resursförsvar kan göra debut i unghundar och handlar om en farhåga att förlora resurser av vikt. Se till att ge din hund får tillräckligt med de resurser som vaktar (om så behövs av säkerhetsskäl, i ett rum med gallergrind för) så att habegäret stillnar. Se till att låta honom leka med sina leksaker och äta sin mat ifred. Förvarna om ni närmar er, säg exempelvis “Här kommer jag”, då förvarningar minskar stress. Arbeta även med att skapa positiva associationer kring att ni närmar er när han har sina skatter, och även att det lönar sig att dela med sig, ger er sakerna. Träna in beteenden som "lämna" och "tack" och lägg dem på signal så att ni kan ta ifrån honom saker då och då (när det är av vikt) utan konkurrens. Undvik att ta saker från hunden med tvång, då det ökar resursförsvaret. Och sök gärna hjälp hos en etolog/hundbeteendeutredare om läget inte förbättras, som hundägare behöver man ofta en individanpassad plan och coachning när man försöker lösa resursförsvar.
Unghundar kan lätt bli både under- och överstimulerade samt stressade. Se till att din hund har en lugn och trygg plats där den kan dra sig tillbaka. Åtgärda alltid orsaken bakom din hunds stress, ta hjälp av en etolog/hundbeteendeutredare. Se även till att optimera din hunds sömn och ge möjlighet till regelbunden vila dagtid. Träna på avslappningsövningar i allmänhet och sedan i kontext din hund tenderar att stressas i. Och ge din hund möjlighet att bearbeta nya intryck i sin egen takt. Det allra viktigaste är dock att kartlägga orsaken bakom stressen och åtgärda den.
Det är inte helt ovanligt att unghundar får sociala svårigheter under denna turbulenta period då hormonerna skenar. Socialisering är viktigt, men det är också viktigt att göra det på rätt sätt. Undvik hundar din hund triggar i gång på, och undvik scenarion som blir en social överbelastning för just din hund. Du kan ha dessa som målbild och träna din hund för att på sikt hantera dem med större ro. Introducera din hund till andra hundar i en kontrollerad och trygg miljö. Avstånd är av vikt och att den andra hunden är språksäker och vänligt inställd. Du behöver kunna läsa av din hunds signaler och beteenden och öka avståndet när så behövs, berömma och belöna när din hund sköter sig fint. Efter ett socialiseringspass kan din hund behöva få utlopp, avreagera sig på annat, så att den eventuella uppdämda frustrationen får en riktning. Upprepa socialiseringsträningen cirka 3 gånger i veckan och utvärdera effekten efter ett par månader. Löser inte detta dilemman bör du kontakta en etolog/hundbeteendeutredare för individanpassad hjälp och en långsiktig träningsplan.
Börja med att analysera vad i miljöerna som orsakar oro eller rädsla. Den listan ger dig svar på vad ni behöver öva på. Öva på varje sak i en trygg hemmiljö som start. Välj sedan en lätt miljö, en medelsvår miljö och en svår miljö. Miljöträna sedan 3 pass i veckan i en lätt miljö, vistas på platsen i cirka 15-20 minuter utan att ni går en promenad, bara var i miljön. Se till att ha ett så pass långt avstånd från det som oroar att din hund med hjälp av beröring och positiv förstärkning/belöning för lugna beteenden på sikt kan komma till ro. Veckan efter övar du ett pass i en lätt miljö och två pass i medelsvåra miljöer. Utvärdera effekten av din träning, du vill se att din hund snabbare och snabbare kommer till ro innan du börjar gå en kortare sträcka som du upprepar (undvik längre promenad) i den medelsvåra miljön. Därefter, om din hund utvecklas positivt, tar du dig an ett par svårare miljöer under en vecka, men återkom även till de lättare platserna. Syftet är att inte försvåra linjärt, utan vals fram i svårighetsgrad. Detta är avgörande då de enkla miljöerna stärker din hund, medan de svåra ska utmana lite lagom. När du miljötränar låter du din hund utforska omgivningen i sin egen takt, ditt jobb är att vara en trygg förebild, belöna lugnt beteende och guida din hund till ett längre avstånd från sådant som triggar om det behövs.
Få tips och råd av en hundtränare
I Agriaappen kan du boka tid för beteenderådgivning med kunniga hundtränare. Du kan få hjälp med allt från hundmötesproblematik, rädslor, ensamhetsträning, rumsrenhet, aktivering och tips på enkla övningar.
