Aggression är ingen etikett, ingen mental egenskap eller något man bör påstå att en hund är, som person. Delvis kan aggressivitet vara en rasegenskap som människor faktiskt har avlat på, men oftast spårar hundars humör ut på grund av fysisk eller psykisk ohälsa.
Aggression är en samling av beteenden som bottnar i ilska eller rädsla, beteenden som syftar till att skrämma bort, be om ett ökat avstånd, lugna någon annan eller hota och slutligen skada. Hundar är inte aggressiva, men de kan ta till aggression i olika situationer om de känner sig pressade. Det finns en stor och viktig skillnad.
Rädsla och ilska är egentligen två sidor av samma mynt. Det är två grundläggande känslor som hänger ihop och påverkar varandra. Båda känslorna har varit avgörande under evolutionen som svar på hot; rädsla skyddar hunden genom att få den att undvika farliga situationer, medan ilska ger hunden kraft att försvara sig.
När en hund känner sig hotad och inte kan fly kan den gå från att vara rädd till att bli arg som en reaktion på frustrationen av att inte kunna undkomma situationen. Denna växling kan ske snabbt; en ihopkrupen rädd hund kan plötsligt vända upp och bita istället. Hunden är fortfarande rädd men har, på grund av läget, behövt gå till försvar istället för reträtt. Alla arga hundar är inte rädda, men många rädda hundar kan bli arga.
Under den så kallade slyngelåldern, puberteten, unghundsperioden — ja, kärt barn har många namn — så genomgår hundar en stor förändring. Deras hormoner skenar, de blir starkare, snabbare och får mer energi, de blir mer medvetna om sina nedärvda egenskaper och med dem kommer behov. Hundar blir även könsmogna under denna period, och med det kommer tankar och känslor om fortplantning, vilket kan driva hundar till att intressera sig mer för det motsatta könet och visa större motstånd mot samma kön.
Ibland förmänskligar vi uttrycket i form av att kalla det trots, slyngel fasoner, hävdelsebehov och liknande. Och visst kan testosteron bidra till ökad konkurrenstänk och sporra driften att utmana. Men orsaken till att saker och ting spårar ur under unghundsperioden är sällan hundens fel. Vi, däremot, är de enda som kan bidra med lösningen.
Skällande: Dova och grova skall som riktas mot individen hunden ämnar skrämma.
Morr: Syftet är att be om ett ökat avstånd och varna individen som pressar hunden (hundar kan även morra av välbehag eller vid lek).
Stelhet: En spänd kropp kan indikera att hunden gör sig redo för attack.
Höjd svans: En rest och stel svans är ett tecken på spänning och fokus i ett pressat läge. Hunden kan även vifta på svanstippen som en avledande manöver inför en attack; detta sker främst hundar emellan.
Ragg (rest päls på manke/bakdel): Indikerar att hunden är rädd, osäker eller arg. Reser hunden ragg baktill förtydligar hunden sin intention att backa/dra sig ur läget (rädsla). Rest ragg fram till förtydligar hundens storlek och hotbilden ökar (ilska). Rest ragg längst med hela ryggen är en mix av båda känslorna (hundar kan resa ragg vid uppspelthet och under lek utan att det är ett hot).
Framåtlutad kropp: Att hunden lutar sig framåt kan tyda på att den är redo att attackera.
Ögonkontakt: Intensiv, oförändrad ögonkontakt kan ses som en hotfull gest.
Visa tänder: En visad tandrad är ett tecken på att hunden är obekväm, rädd eller arg, och beteendet är ett hot om bett.
Lufthugg: Att bita eller lufthugga utan att faktiskt bita är ett eskalerat varningstecken.
Stöta till: Hundar kan trycka nosen hårt mot någon de vill skrämma, då utan att bita; mer som en kraftig stöt.
Fysiskt tryck: Att använda kroppen för att trycka ner någon annan är ett annat sätt att avväpna ett hot eller få kontroll över någon som skrämmer.
Undvikande beteende: En hund som försöker undvika ögonkontakt, tittar bort, sänker nosen, visar ögonvita, hukar sig ner eller visar buken, eller sänker svansen under magen, uppvisar rädsla och önskemål om avstånd. Om den pressas (ur hundens perspektiv) kan förhållningssättet växla till aggressivt beteende.
Att hunden har utvecklat ett aggressivt beteende kan bero på många orsaker, ingen hund blir bara aggressiv utan anledning. Möjliga orsaker kan vara: understimulans, smärta eller negativa erfarenheter.
Ta hjälp av en utbildad hundpsykolog för att få individanpassad hjälp med just din hunds problem.
Efter valpperioden kommer den så kallade slyngelåldern eller puberteten, då genomgår hundar en stor förändring. Hundens hormoner skenar, de blir starkare, snabbare och får mer energi, de blir mer medvetna om sina nedärvda egenskaper och med dem kommer behov.
Beteenden som används av en arg hund är blottade tänder, morrningar, rest ragg och intensiv ögonkontakt. I vissa situationer tyder inte detta på aggressivitet, bedöm alltid efter situationen och titta på hundens kroppsspråk i sin helhet.
Sök hjälp hos en välrenommerad etolog/beteendevetare som kartlägger orsak och påverkande faktorer och skräddarsyr en individanpassad plan.
Få tips och råd av en hundtränare
I Agriaappen kan du boka tid för beteenderådgivning med kunniga hundtränare. Du kan få hjälp med allt från hundmötesproblematik, rädslor, ensamhetsträning, rumsrenhet, aktivering och tips på enkla övningar.
