Om din hund skäller ofta, länge och utan synbar orsak eller har svårt att varva ner efter en serenad, kan det vara ett tecken på att din hund är stressad och att skällandet är ett symtom på ohälsa (fysisk som psykisk). Här får du hundtränaren och etologen Caroline Alupos bästa tips och råd för att hantera oönskat skällande och träna hunden att tystna när du ber om det.
Det är viktigt att veta att hundar som skäller av glädje, förväntan, i drivande eller vaktande syfte gör det av naturliga skäl. Det är en del av att ha hund. Men stressorsakat skällande är däremot vanligtvis ett sätt för en hund att pysa ut ånga, uppdämd energi eller frustration. Detta kan bli ett problem för hunden men även för omgivningen eller dig som matte/husse, om hunden skäller okontrollerat, verkar stressad eller skäller i oönskade situationer.
Hur nära hunden har till skall är till viss del ärftligt och varierar mellan både raser och individer. Så jämför inte din finska lapphund med grannens berner sennen. Se till din hund som ras och individ när du avgör om skällandet är inom eller utom normen. Exempelvis så har många raser avlats för att larma eller vakta, driva eller ställa vilt med skall eller valla med skall som redskap Dessa hundar kommer att ta ton snabbare och mer intensivt än andra tystlåtna raser.
Steg ett är att ta reda på orsaken till att din hund skäller. Det kan vara på grund av stress, rädsla, osäkerhet eller att den har lärt sig att det lönar sig att skälla i vissa situationer. Genom att identifiera orsaken kan du anpassa träningen och lösningen efter problemet.
Om hunden är stressad kan det vara viktigt att se över hundens levnadsmiljö och vardag, reducera sådant som stressar din hund. Se även till att hunden får ras- och individanpassad motion, träning, vila, aktivering. Om bakomliggande rädslor eller osäkerhet råder är det av vikt att lösa hundens känslomässiga dilemman. Om hunden är avlad för att larma, vakta, jaga eller valla med skall kan utlopp för de behoven behövas ges innan ett samspel kring det hela kan övas på. Att adressera de bakomliggande orsakerna är att dra ut roten på problembeteendet och inte bara klippa av blasten.
Det är viktigt att vara konsekvent i träningen och hålla sig till planen. Börja med att bekräfta och belöna hunden när hen är lugn och tyst, speciellt i lägen hunden vanligtvis hade skällt. Sätt en stor strålkastare på det beteende du vill se mer av, tystnaden. Öva inte i själva problemkontexten, det vill säga när hunden skäller som mest, där och då finns inte förutsättningar för beteendeförändring. Öva i andra kontext där hunden är mottaglig för ert samspel och nöt sakta upp svårighetsgraden i omständigheterna så att ni når målbilden att exempelvis vara tyst när någon passerar bilen eller när det ringer på dörren. Var även noga undvika all form av bestraffning eller korrigering av skällandet, det göder bara hundens frustration och ökar motivationen att släppa ut den där ångan, skälla. Att fyas för något lär heller inte hunden vad hen förväntas göra, så var smartare än så.
Här får du hundtränaren Caroline Alupos bästa tips och råd för att hantera och träna bort skällandet hos din hund beroende på olika orsaker.
En vanlig orsak till överdrivet skällande är stress. På samma sätt som människor kan ha en vardag som stressar dem, kan hundar uppleva detsamma. För att en hund ska vara lugn och harmonisk behöver den en lagom balans av vila, motion, träning, aktivering och social samvaro. En hund som inte har en balanserad vardag utan är understimulerad eller överstimulerad går runt med för höga nivåer av stresshormoner. En typisk effekt av detta är överdrivna reaktioner – till exempel att börja skälla okontrollerat.
Börja med att se över hundens vardag genom att ställa dig följande frågor:
Om du får till balansen kommer hundens stress-skällande minska och du kommer också märka att hunden blir mer tillfreds.
Om din hund främst skäller på specifika saker, personer eller i specifika situationer kan man fundera om hunden skäller för att hen är rädd? Många hundar som är rädda eller osäkra på andra hundar skäller i hundmöten till exempel. Här behöver man fokusera träningen på att förändra hundens känsla och därmed beteende och öka hundens trygghet kring det som oroar. När känslan ändras minskar ofta skällandet av sig självt. För många hundar fungerar BAT (behavior adjustment training), skvallerträning eller beskydd av hunden samt en mötesstrategi där hunden förlitar sig på att du löser mötet som att gå på motsatt sida mötet, ta ut en större båge förbi och belönas bort från mötet. Det är avgörande att börja på stora avstånd så att hunden har förutsättningar för träning och är motiverad av belöningarna som erbjuds. Man behöver hålla sig under tröskeln för skall och stressreaktion och förstärka motsatsen, tystnaden och lugnet. Detta tar tid och kräver korta pass regelbundet där hunden får lyckas mer än misslyckas. Det kan vara bra att kontakta en hundpsykolog med en modern och vetenskapligt grundad utbildning som kan hjälpa dig och din hund att dels definiera vad som orsakar känslan hos hunden och jobba med lösningen på dilemmat.
Det finns många hundar, speciellt av mindre raser, som är framavlade just för att larma flocken genom att skälla om någonting sker i omgivningen. Att en sådan hund skäller när det plingar på dörren eller när det går en främling förbi tomten är egentligen inte konstigt. Den gör ju bara det den är avlad för. Men man kan träna hunden att larma på ett harmoniskt vis – man kan aktivt belöna tystare “muff” eller ett par skall och sedan kliva in och samspela om resten av vakten genom att belöna hunden lågt på marken/golvet, säga ett vänligt “Tack jag har det” medan hunden tystnar och äter, samt själv ställa sig i fönstret eller gå ut på farstutrappen och ta över resten av arbetsuppgifterna som vakten innebär.
Ett enkelt sätt att lära in signalen är att träna på följande vis.Börja vid ett tillfälle när hunden är lugn. Säg ”Tack, jag har det!” och släng ett gäng godisbitar på marken som hunden får äta upp. Stå själv upprätt och speja över området ni är i. Upprepa detta vid ett antal tillfällen så hunden förstår att när matte/husse säger ”Tack, jag har det!” så kommer det att finnas godis på marken.
När hunden förstår signalen och börjar söka sig nedåt med nosen efter att du sagt “Tack, jag har det” så kan du lägga till att du knackar lite lätt på exempelvis golvet medan hunden ligger på sin bädd, följ upp med “Tack, jag har det” och godis på bädden. Öva sedan genom att knacka lätt i en skåpslucka i köket, sedan badrumsdörren, kanske en fönsterbräda, sist ytterdörren. Tystnar din hund och tittar förväntansfullt på dig för att få godis? Då kan du berömma den och slänga några godisbitar på marken. Repetera detta i korta pass 3-4 gånger i veckan tills det får rätt effekt.
När det fungerar kan du sakta trappa ner godiskastandet tills det att du bara säger ”Tack, jag har det!” varpå hunden tystnar och du belönar i efterhand för att hunden tystnat eller är tyst även om det knackar.
Därefter vill du öva på bibehållen tystnad, och detta är viktigt så att du inte fastnar i kedjan knack=skall=godis. För att uppnå målet knackar du, ber hunden om tystnad och fortsätter sedan att knacka lite lätt samtidigt som du med hög belöningsfrekvens fortsätter att belöna hundens tystnad. Räkna tyst för dig själv för att hålla koll på progressionen. Funkar det med 3 sekunder mellan belöningarna så kanske du kan avancera till 4, 5, 6 sekunder av bibehåller tystnad som sedan belönas.
En hund kan också skälla för att den lärt sig att det lönar sig. Se Pluto framför dig, han har lite tråkigt och vill ha ett tuggben. Han cirklar skåpet med benen men får ingen respons, så han går till matte och börjar gny lite vilket ignoreras. Då tar han i lite mer, börjar skälla och slutligen när mattes ork sinar får han sitt tuggben, eller en promenad, ögonkontakt eller uppmärksamhet på annat vis. Pluto har tränat sin matte väl och lärt henne att agera när han skäller.
En del av lösningen ligger i att uppmärksamma hunden när hen är lugn och tyst, samt agera på hundens små subtila signaler och tecken på olika önskemål. Samt rama in saker som träning, lek, ge tuggben eller gå på promenad med tydliga signaler “Nu går vi ut”, “Dags för tuggis” etc. Och när uppfordrande skall ljuder så får man ha is i magen, fortsätta med sitt, ta djupa och ljudliga andetag eller försöka hjälpa hunden till ro hellre än att vare sig straffa eller belöna skällandet. Den långsiktiga lösningen ligger i att bli en fena på att hitta på roliga saker hunden uppskattar när hunden är sansad och tyst.
Alla hundägare behöver någon gång lämna sin hund ensam. För att hunden ska känna sig trygg och inte skälla när den är ensam behöver den ensamhetsträna. Alla hundar är olika, även när det kommer till ensamhetsträning. En del hundar fattar galoppen snabbt och klarar av att vara ensam utan träningsinsatser Andra hundar har svårare att känna sig trygga när de är ensamma och ett sätt att försöka återkalla flocken kan vara att skälla eller yla. Lämna aldrig en hund ensam som inte är bekväm med det, oavsett om tecknen är verbala eller ej. Ta i stället kontakt med en hundpsykolog som kan hjälpa dig med en individanpassad plan som sakta och säkert nöter upp din hunds trygghetskänsla kring ensamhet.
Det kan låta konstigt. Men ibland är det faktiskt lättare att lära hunden skall för att sedan lära hunden att tystna på signal. När hunden skäller säger du “Skall” och belönar sedan. Öva tills din hund kan skälla när du sagt “Skall”. Sedan är det av stor vikt att aldrig belöna hunden om hen skäller när du inte bett om det. Du vill även varva skall-träningen med tyst-träning. När hunden skällt och du belönar droppar du godis på marken/golvet och säger sedan “Sch” och berömmer om hunden behåller sin tystnad. Du kan sedan växla mellan just skall och tyst vilket kan medvetandegöra många hundar om sin röst, och därmed får vi en ökad kontroll över varbaliteten. Men, detta är inte för alla hundar, och kan initialt skapa en skälligare hund. Träningen behöver genomföras korrekt och man ska sikta på att uppnå så kallas stimuluskontroll vilket innebär att hunden bara skäller när vi ber om det.
Du kan också lära hunden ett kontraproduktivt beteende, ett som krockar med att kunna skälla. Detta kan du sedan använda för att få hunden att tystna i vissa situationer. Du kan till exempel lära hunden att frysmarkera din handflata med sin nos, bära något i munnen eller slicka på en klutt laktosfri mjukost du satt på marken/golvet. Då kan hunden helt enkelt inte skälla för att den gör något annat som inte går att göra samtidigt som man skäller. Detta är en liten quick fix som inte löser läget men som kan fungera i akuta lägen. Av vikt är dock att inte göra detta när hunden skäller (att avleda kan fundera för stunden men förstärker skällandet på sikt), utan proaktivt be hunden göra det innan skallen ljuder. Detta är dock inte att föredra när det gäller hundar som är stressade eller rädda – då är det vänligare att ta tag i grundorsaken.
För många hundar har det blivit ett inbitet beteende. Så ta fram ditt tålamod och lägg en plan uppdelad i så många små delmoment att din hund får möjlighet att lyckas med lätthet och det ofta. Utvärdera din träning över tid och se om du på sikt får en mer tystlåten hund tack vare din strategi. Om inte, tänk om och justera planen. Se till att strössla in korta små träningspass ofta, skapa en träningsrutin och var noga med att rikta en stor strålkastare på hundens tystnad i flera olika sammanhang. Och även om ett skällande vilddjur är tandagnissel så fall inte för korrigeringar och bestraffning, det göder bara dilemmat på sig. En hund som tystnar av rädsla löper stor risk att utveckla andra problembeteenden. Om problemet kvarstår finns det ingen skam i att ta hjälp, hundar är komplexa varelser med ett rikt känsloliv och de har alltid orsak att bete sig som de gör. En etolog, beteendevetare eller hundpsykolog är rätt person att guida dig i processen som löser läget.
Få tips och råd av en hundtränare
I Agriaappen kan du boka tid för beteenderådgivning med kunniga hundtränare. Du kan få hjälp med allt från hundmötesproblematik, rädslor, ensamhetsträning, rumsrenhet, aktivering och tips på enkla övningar.
