Ensamhetsträning – så lär du hunden att vara trygg när du lämnar hemmet

1. Börja lättare än du tror

Ensamhetsträning behöver inte börja med att du går ut genom ytterdörren. För vissa hundar kan första steget vara att du gosat ner hunden till vila, ger en lämna signal och sedan reser dig ur soffan. Går runt i rummet. Går till köket. Stänger badrumsdörren några sekunder. Målet är att återvända till hunden som vilar gott på sin plats. Det förstärker nämligen avslappning, för vilar man så kommer ju matte eller husse tillbaka. Den primära förstärkaren, belöningen, är alltså din återkomst som du vill tajma med att hunden vilar. Men här behöver vi också titta på individen.

En hund som blir frustrerad av kompostgaller eller stängda dörrar behöver exempelvis inte träna bakom ett galler bara för att det står i en standardiserad ensamhetsträningsplan. Att vara avskild från dig i hemmet och att vara ensam hemma är dessutom två olika situationer som hunden inte automatiskt generaliserar mellan. Vi tränar den hund vi har framför oss och behöver alltid individanpassa planen.

2. Träna under hundens gräns

Det här är den viktigaste principen. Du ska återvända innan hunden hinner bli ordentligt orolig, den ska vara trygg och avslappnad, som inte är samma sak som passiv och tyst.

Om hunden klarar 20 sekunder avslappnat men börjar vandra efter 35 sekunder är det inte 35 sekunder vi ska träna på just nu. Då ligger träningsområdet snarare någonstans före den punkten. Flera erfarenheter av:
”Hon gick. Det var lugnt. Hon kom tillbaka.” är betydligt mer värdefulla än en lång repetition som slutar i panik.

Så kallad systematisk desensitisering, där svårigheten ökas gradvis utan att hunden utsätts för en nivå som utlöser kraftig rädsla är också en etablerad del av behandlingen av separationsrelaterade problem. Men operant inlärning, där hunden lär sig att dens beteende, vilobeteendet, är nyckeln till återförening är mycket effektivare.

3. Variera tiden – bygg inte en minutstege

En vanlig tanke är:

10 sekunder.
20 sekunder.
30 sekunder.
En minut.
Två minuter.
Fem minuter.

Men hundar är inte dataspel där nästa bana automatiskt låses upp när vi klarat den förra. Jag varierar hellre träningen.

Exempelvis:

5 sekunder.
20 sekunder.
15 sekunder.
10 sekunder.
35 sekunder.

När detta blivit enkelt kan spannet långsamt flyttas framåt icke-linjärt, det vill säga utan att vi bara försvårar och stegrar tiden utan att ha koll på om hunden faktiskt tar det hela med ro eller ej.

På så vis blir varje repetition inte automatiskt svårare än den förra, och hunden får gott om lätta repetitioner mellan de lite mer utmanande som utvecklar. Men! Klockan är inte vår vägvisare i denna träning.

4. Läs hunden – inte klockan

Två minuter är inte ”bra” och tio minuter är inte automatiskt ”bättre”. Om hunden sover tryggt efter tio minuter är det en helt annan situation än om den efter två minuter står stel vid dörren och väntar. Det är därför jag hellre frågar:
Hur såg hunden ut under tiden? än: Hur länge klarade den?
Tiden blir viktig först tillsammans med hundens beteende.

5. Gör avskedet förutsägbart

Jag tycker om att skapa en tydlig, lugn rutin kring att gå hemifrån. Det kan exempelvis vara en fras: ”Kommer strax.” Sedan går du. Orden ska med tiden få betydelsen: Nu går hon. Jag behöver inte göra någonting. Hon kommer tillbaka.
Men om hunden redan reagerar på hela avskedsritualen; nycklar, skor, jacka, handväska så kan de signalerna behöva tränas separat. Du behöver då lägga in moment i ensamhetsträningen som:

1. Ta nycklarna och sätt dig i soffan
2. Ta på jackan och gör kaffe
3. Öppna ytterdörren och stäng den igen.

Vi vill plocka isär den kedja som för hunden har börjat betyda: Nu blir jag lämnad. Vi vill bara att vår ensamhetssignal “Kommer strax” så betyda: Nu går jag, och du kommer känna dig trygg och avslappnad. Det är nyckeln!

6. Träna när förutsättningarna är goda

En hund som redan är stressad har sämre förutsättningar att hantera ytterligare en utmaning.

Välj därför gärna ett läge där hunden:

• har fått sina grundläggande behov tillgodosedda
• är rastad
• har fått nosa och röra på kroppen
• inte är uppskruvad efter vild lek eller intensiv aktivitet
• naturligt brukar komma till ro.

Det betyder däremot inte att hunden behöver köras slut på före träningen. Vi ska inte behöva trötta ut hunden för att den ska klara vår frånvaro. Vi vill lära den att frånvaro är tryggt.

7. Låt hunden vila

Vila är underskattat, inte minst hos unga hundar. I den longitudinella Generation Pup-studien var minst nio timmars nattsömn tidigt i livet associerat med lägre förekomst av separationsrelaterade beteenden vid sex månaders ålder. Studien är observationsbaserad och visar alltså samband snarare än att sömnen ensam bevisats orsaka den lägre risken, men resultaten är ändå intressanta.

En hund som lever med ett ständigt högt stresspåslag får generellt svårare att hantera sådant som är utmanande. Så glöm inte resten av livet när du tränar ensamhet. Din hund behöver må väl och känna sig harmoniskt i stort, för att klara en utmaning som ensamhetsträning.

8. Mat och tugg kan vara bra – men de är inte själva träningen

Ett gott tugg, en aktiveringsleksak med godis i eller något annat hunden tycker om kan absolut göra stunden trevlig. Men håll koll på vad hunden berättar. En hund som glatt äter så länge du är hemma men slutar äta sekunden dörren stängs har gett dig viktig information. Och om hunden kastar sig över maten, äter upp den och därefter får panik, har den egentligen inte lärt sig att vara ensam. Maten kan vara en del av upplägget. Tryggheten är fortfarande målet, inte att avleda en känsla med något som smakar gott.

Börja med att ta reda på vad hunden faktiskt gör

Ett av mina viktigaste hjälpmedel vid ensamhetsträning är kameran.
Vi människor är ganska dåliga på att bedöma vad hunden gör när vi inte är där. Vi kanske tänker att hunden är trygg eftersom grannarna inte hört den skälla, samtidigt som hunden vandrar, flåsar eller står vid ytterdörren under stora delar av frånvaron.

Filma därför hunden när du tränar.

Titta framför allt efter hur lätt hunden har att:

• stanna kvar där den befann sig när du gick
• fortsätta vila
• andas lugnt och långsamt
• lägga sig ner
• byta viloposition
• dricker, äta eller tuggar ben, om den normalt brukar göra det
• släppa fokus på dörren
• återgå till vardagliga beteenden.

Målet är inte bara en hund som är tyst. Målet är en hund som känner sig trygg.

Några saker att komma ihåg

• Filma träningen så att du ser hur hunden faktiskt är avslappnad.
• Utgå från hundens känsla, inte bara från antalet minuter.
• Börja enklare än du tror att din hund behöver och bygg därifrån.
• Kom tillbaka innan hunden blir orolig, återvänd vid sann avslappning.
• Variera tiden i stället för att hela tiden göra nästa repetition svårare.
• Backa efter en svår repetition.
• Lägg in triggande saker som att du klär på dig, stänger en dörr, tar nycklarna i en trygg tränings-setup.
• Se till att hunden får tillräckligt med vila och återhämtning.
• Undvik bestraffningar och korrigeringar, alltid.
• Anpassa träningen efter individen.
• Sök hjälp tidigt om hunden visar tydlig rädsla eller panik.
• Och kanske viktigast: En hund som har svårt att vara ensam är inte besvärlig. Den har det besvärligt. Det är i den förståelsen träningen behöver börja.