Vad är magsår hos katt?
Magsår, eller ulcus ventriculi, innebär att det bildas sår i magsäckens slemhinna. Till skillnad från magkatarr, där slemhinnan är inflammerad men intakt, har magsår orsakat en skada som går djupare ner i vävnaden. Sår i magsäcken kan börja blöda och i allvarliga fall leda till hål på magsäcken (perforation), vilket är livshotande.
Orsaker till magsår hos katt
- Långvarig eller obehandlad magkatarr: Kronisk inflammation kan försvaga slemhinnan och leda till sårbildning.
- Läkemedel: Bland annat antiinflammatoriska läkemedel (NSAID icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel) och kortison kan öka risken för magsår. Särskilt vid långvarig användning.
- Tumörer: Vissa tumörer i magsäcken eller närliggande organ kan orsaka skador i slemhinnan.
- Allvarliga sjukdomar: Njursvikt och leversjukdom kan öka risken.
- Främmande föremål: Om katten svalt något vasst eller olämpligt kan det skada magslemhinnan.
I vissa fall går det inte att hitta någon tydlig orsak till magsår hos katt och det kallas då idiopatiskt magsår.
Symtom på magsår hos katt
Symtomen vid magsår kan variera, men vanliga tecken är:
- Kräkningar - ibland blodblandat.
- Svart eller tjärliknande avföring - tecken på blödning från magsäcken.
- Buksmärta – katten kan dra sig undan och bli mer stilla.
- Aptitlöshet och viktminskning - katten slutar äta eller tappar matlusten vilket leder till att den tappar i vikt.
- Trötthet och nedsatt allmäntillstånd - katten är märkbart tröttare än vanligt. Den kan sova mer, vara mindre intresserad av att leka eller umgås, och dra sig undan från familjen eller andra djur i hemmet.
När ska jag kontakta veterinär?
Magsår är ett allvarligt tillstånd som kräver veterinärvård. Kontakta veterinär om din katt:
- Inte vill äta och/eller kräks.
- Kräks blod (kan även se ut som kaffesump) eller har svart, tjärliknande avföring.
- Har återkommande eller kraftiga kräkningar.
- Verkar slö, svag.
- Får ändrat beteende, inte är sig själv och drar sig undan, vilket kan vara tecken på smärta.
- Har fått antiinflammatoriska läkemedel och börjar kräkas eller får diarré.
"Vid misstanke om magsår ska du inte vänta – sök hjälp omgående."
Hur ställs diagnosen?
Veterinären börjar med att ta reda på kattens sjukdomshistoria och gör en noggrann klinisk undersökning. Ofta tas blodprover för att leta bakomliggande orsaker till symtomen.
Ofta används även ultraljud eller röntgen av buken för att upptäcka förändringar i magsäcken eller tecken på blödning.
I vissa fall görs en gastroskopi eller operation, där en liten kamera förs ner i magsäcken för att veterinären ska kunna se eventuella sår och ta vävnadsprover (biopsier) om det behövs.
Avföringsprov kan också analyseras för att kontrollera om det finns blod i avföringen. Genom att kombinera resultaten från dessa undersökningar kan veterinären ställa diagnosen magsår och sätta in rätt behandling.
Behandling av magsår hos katt
Behandlingen anpassas efter hur allvarligt tillståndet är och vad som orsakat magsåret. Vanliga åtgärder är:
- Skonkost eller specialfoder - för att minska irritation i magsäcken.
- Läkemedel - som skyddar magslemhinnan och minskar produktion av saltsyra i magsäcken.
- Läkemedel mot illamående och smärta.
- Dropp och understödjande vård - vid uttorkning eller blodbrist.
- Behandling av bakomliggande sjukdomar - om sådana finns.
- Avlivning - om det är mycket allvarligt och katten inte kan behandlas.
Katten kan behöva stanna på djursjukhus för övervakning och behandling vid misstanke om magsår.
Prognos vid magsår hos katt
Prognosen vid magsår varierar beroende på hur snabbt behandling sätts in och om den bakomliggande orsaken kan behandlas. Om magsåret upptäcks tidigt och katten får rätt vård är chanserna goda att den återhämtar sig helt.
Allvarliga eller komplicerade fall, till exempel med kraftig blödning eller hål på magsäcken, kan dock vara livshotande och kräva långvarig vård. Katter som haft magsår kan ibland behöva specialfoder eller medicinering även efter att såret läkt, för att minska risken för återfall.
Förebyggande råd
- Var uppmärksam på symtom som kräkningar, blod i avföringen eller förändrat allmäntillstånd.
- Ge aldrig läkemedel till din katt utan veterinärens ordination.
- Undvik att katten får i sig främmande föremål eller giftiga ämnen.