Att gå fint i koppel är något valpen behöver lära sig. Den föds inte med kunskapen om att ett två eller tre meter långt snöre plötsligt ska styra hur fort den får gå och åt vilket håll. Och en valp som befäster och vänjer sig vid att dra i kopplet, kommer snabbt bli större och starkare. Dragkampen kommer dessutom bli slitsam för dig, och ett konstant tryck eller drag kan innebära en onödig fysisk belastning för hunden.
“Men gå fint i koppel är inte samma sak som att gå fot. Det är viktigt. Förvänta dig inte att din valp ska gå slickad vid din vänstra sida hela promenaden, det är inte målet. Snarare en vetskap om kopplets längd och att slå av på takten om det börjar strama lite.”
En valp som går fint i koppel får gärna nosa, strosa, titta på saker, byta sida och upptäcka världen. Målet är ett mjukt samspel där kopplet för det mesta hänger slakt mellan er och ibland är måttligt spänt som en tygel mellan hästens mun och ryttarens hand.
Låt valpen först vänja sig vid utrustningen hemma eller i en lugn miljö. Sätt på selen eller halsbandet, ge några godbitar, lek lite och ta sedan av det igen. När kopplet introduceras behöver det inte bli någon stor sak. Låt det vara lätt och följsamt och undvik att börja dra valpen dit du vill. Kopplet ska inte behöva bli en ständig broms. Låt det sitta på inomhus, under uppsikt, om det gynnar din valps tillvänjning av det nya snöret som kommer bli en stor del av ert gemensamma liv.
Valpar är ofta naturligt följsamma den första tiden. Ta vara på det. På en säker plats kan du låta valpen strosa i ett långt koppel, fyra-sex meter är en bra start. Låt valpen röra sig fritt. Följ med på upptäcktsfärden. Påkalla uppmärksamhet och byt riktning ibland, strosa iväg, sätt dig på huk, beröm när valpen söker upp dig och låt den upptäcka att det lönar sig att hålla lite koll på var du är. Beröm och belöna när valpen orienterar mot dig.
Inte för att du måste vara mer spännande än hela världen. Det är ett ganska orimligt krav på en liten valp som precis upptäckt löv, människor, hundar, fåglar, pinnar och världens mest fascinerande kissfläck. Vi vill snarare bygga känslan: Vi rör oss tillsammans.
Börja sedan öka takten, sänk takten, stanna till, vänd om helt utan att uppmärksamma valpen för mycket. Vänder valpen om och söker dig, beröm och belöna igen. Detta är början till en naturlig följsamhet.
Det här är kanske den viktigaste delen. När valpen går med slakt koppel, beröm, belöna där valpen är (inte vid din sida) och låt promenaden fortsätta. Fokusera gärna på att belöna strosande och nosande i slakt koppel, snarare än att hela tiden efterfråga kontakt.
Att promenaden fortsätter är ofta en fantastisk belöning i sig. Valpen vill till busken? Fint. Gå dit tillsammans medan kopplet är slakt. Den vill nosa på gräsplätten? Varsågod. Den följer med dig några steg? Beröm, kanske en godbit, och fortsätt sedan promenaden.
På så vis lär sig valpen: Slakt koppel gör att äventyret fortsätter, tillsammans med matte eller husse.
Vänta inte alltid tills valpen kastat sig hela vägen ut i kopplet. Ser du att tempot ökar kan du säga något mjukt, exempelvis: ”Whoaaa…” och själv sakta ner. När valpen svarar genom att minska tempot fortsätter ni. Du kan också byta riktning, gå i en liten båge eller locka med dig valpen några steg. Målet är inte att korrigera valpen när den gör fel. Målet är att hjälpa den förstå vad ni ska göra tillsammans.
Nej. Det gamla standardrådet är ofta: Kopplet blir spänt – stanna – vänta – gå igen. Det kan fungera ibland eftersom framåtrörelsen då blir belöningen för slakt koppel. Men med en liten valp behöver varje promenad inte förvandlas till:
stopp.
start.
stopp.
start.
stopp.
Titta istället på varför kopplet blev spänt. Valpen kanske blev nyfiken på något. Ökade tempot. Glömde bort dig en stund. Blev lite för uppspelt. Hjälp den tillbaka till ett tempo där ni kan lyckas och belöna där. Välj en sträcka eller en miljö som är lagom lockande, börja där, visa att du har belöningar med dig, sicksacka runt istället för att gå en rakt sträck mot nästa spännande doft. Det kommer ge dig en valp som strosar, nosar och orienterar mot dig allt oftare, vilket du då kan belöna. Vi behöver börja enkelt, trevligt, lättsamt och utan kamp om snöret.
Nosandet är inte ett problem som behöver tränas bort. Tvärtom. Valpens promenader handlar till stor del om att upptäcka världen, och nosen är ett av hundens viktigaste verktyg för det. Låt därför promenaden innehålla mycket: strosa, nosa, titta, undersöka.
Och lägg in små korta stunder av mer aktiv koppelträning däremellan och pausa då och då. Att också öva på att pausa och komma till ro utomhus är en viktig del av valpens förståelse för att utevistelse inte bara innebär full fart framåt. Sätt er ner en stund. Klappa om valpen om den uppskattar beröring, ta själv några lugna djupa andetag och bjud kanske på ett stillsamt godissök, innan ni går vidare. En liten valp behöver inte gå hundratals perfekta meter i slakt koppel. Fem fina meter är också träning.
Gå inte bara spikrakt framåt. Prova att ibland:
När valpen upptäcker att promenaden är något ni gör tillsammans blir den också mer uppmärksam på dina rörelser.
Inte:
Du måste titta på mig hela tiden.
Utan:
Vi håller lite koll på varandra.
En valp som går fint på uppfarten kanske inte klarar samma sak utanför djuraffären med tre hundar, två barnvagnar, någon som tappat en vante, eller en fjäril för den delen.
Det betyder inte att träningen har misslyckats. Miljön blev bara svårare. Din valp är ny i världen och behöver få stanna upp, ta in, processa och guidas av dig.
Börja där det är lugnt och bygg gradvis vidare till platser med mer dofter, människor, trafik och andra hundar. Valpen behöver få öva färdigheten i många olika miljöer innan den verkligen sitter.
Det här tycker jag är viktigt. Valpen är liten. Världen är ny. Promenaden får faktiskt vara ganska härlig också. Träna några minuter. Strosa lite. Låt valpen nosa. Lek tillsammans. Träna några steg igen. På så vis blir koppelträningen en del av promenaden istället för att hela promenaden blir en lång lektion.
Här skapas lätt dragandet. Valpen ser någon spännande och börjar dra. Du följer efter. Valpen kommer fram. Och vips har valpen lärt sig: Dra = jag kommer dit jag vill.
Försök istället skapa lite avstånd och hjälp valpen tillbaka till slakt koppel innan ni eventuellt går fram vare sig det är till en person, en doftfläck eller en aktivitet. Och tänk på att få hälsa på folk eller andra hundar inte bör vara belöningen varje gång. En valp behöver lära sig att människor och hundar också kan passera utan att den måste fram och hälsa.
Godis är ett fantastiskt hjälpmedel i början. Belöna valpen när den:
Men kom ihåg att hela världen också innehåller belöningar.
Använd dem också.
Det kommer den göra ibland. Den är valp och glömmer lätt, tappar fokus och blir ivrig. Upptäcker något fantastiskt. Det betyder inte att du förstört träningen. Du behöver bara hjälpa din valp tillbaka till ert samspel. Så sakta ner. Byt riktning. Skapa lite mer avstånd till det som locka. Gör situationen enklare på så vis. Och glöm inte att belöna när kopplet åter blir mjukt. Ingen behöver vinna någon dragkamp.
Vill du få en valp som går fint i koppel:
För en valp handlar koppelträning inte om perfektion. Det handlar om att lägga grunden till många år av fina promenader tillsammans. Kopplet ska inte hålla ihop er. Det ska bara följa med på vägen.
Redan när valpen flyttar hem! Börja med att vänja den vid sele eller halsband och koppel. Träna sedan följsamhet i korta, lekfulla stunder och gärna inomhus som start.
Nej, helst inte faktiskt. Att gå fint i koppel är inte samma sak som att gå fot. Valpen får gärna nosa, strosa och byta sida. Målet är att den ska anpassa sig efter kopplets längd och din takt och på så vis hålla kopplet slakt.
Ett koppel på tre till fem meter är en bra start på säkra platser. Det ger valpen rörelsefrihet och möjlighet att upptäcka världen. Korta in kopplet när miljön kräver det.
Sakta ner, gör ett förvarnande ljud innan kopplet sträcks. Byt sedan riktning eller skapa avstånd till det som lockar. Hjälp valpen tillbaka till slakt koppel och belöna när den lyckas. Undvik ryck och dragkamp.
Absolut! Att nosa är både naturligt och viktigt för hunden. Låt valpen undersöka sin omgivning det ökad trygghet och är en bra mental stimulans.
Beröm och ge en godbit när kopplet är slakt. Du kan också belöna genom att låta valpen fortsätta framåt eller gå och nosa på något spännande.
Några minuter räcker gott som start. Varva korta träningsstunder med nosande, lek och pauser. Små steg är också träning! Se till att byta utrustning när du inte tränar, använd exempelvis en sele då. På så vis lär sig valpen att i halsband går man fint och i sele är det inte så noga.
Börja i en lugn miljö med få störningar, exempelvis inomhus, på tomten eller en stillsam promenadväg. Öka svårigheten gradvis när valpen börjar förstå.
Skapa lite avstånd och hjälp valpen tillbaka till slakt koppel. Guida genom ditt kroppspråk och beröm och belöna när valpen släpper fokus på mötet. Låt den bara gå fram och hälsa efter ett "varsågod att hälsa" om situationen passar och valpen kan göra det utan att dra. Valpen behöver också lära sig att passera utan att hälsa.
