Hundar som ångar fram i sträckt koppel och stretar mot doftfläckar kan vara en ren pina. Stressen hos hunden är märkbar och dragandet kan resultera i förslitningsskador. Och för din del är nog frustrationen lika hög, för att inte tala om statusen på dina axlar. Om så är fallet, misströsta inte, du har hamnat helt rätt. Här får du tips som kan vända dragkampen till harmoniska promenader i slakt koppel.
Först och främst vill du se till att din hund mår väl, fysiskt som psykiskt. En hund i obalans, som är stressad, understimulerad eller mår dåligt av andra orsaker, kommer att ha svårt att prioritera samarbete kring ett slakt koppel. Se därför till att din hund mår bra innan ni påbörjar träningen. Se över motions- och aktiveringsschemat och skapa ett balanserat hundliv anpassat för individen och rasen.
Har du fastnat i ryck och ryta spiralen, så är det även klokt att slopa det förhållningssättet framöver, då det får hundar att vilja hålla sig ifrån obehaget, det vill säga dig och därför ökar dragandet.
Du vill heller inte berömma och belöna din hund efter att kopplet sträckts och sedan gjorts slakt. Det blir snabbt en beteendekedja som gör att hunden drar för att få beröm och belöning.
Undvik även att guida in din hund vid sidan i en fotposition, eller peppa hunden till att slaka kopplet och sedan runda dig. Det ger dig snabbt en jojo till hund som far ut i kopplet längd, kastar sig in vid din sida i några steg och sedan fram igen.
Så hur ska man göra då? En mycket bra följdfråga. Låt oss titta närmare på det, vi tar det steg för steg och börjar med väsentliga grundförutsättningar.
Välj en utrustning som passar just din hund. Oavsett om du väljer halsband eller sele är det viktigt att det är bekvämt för hunden att bära. Det ska inte strama eller skapa obehag.
Rannsaka din och din hunds föredragna takt och tempo. Är ni synkade? Om inte, försök att gå i en takt som passar din hund när ni börjar koppelträna (detta kan justeras när hunden förstått vitsen med ett slakt koppel). Vissa hundar är lugnare och långsammare, medan andra har mer energi. Du ska inte springa i fatt din hund för att hålla kopplet slakt, se bara till att gå i en takt och hastighet som matchar din hunds föredragna rörelsemönster något så när.
Många hundar vilar sig i form inomhus, lagrar energi de sedan låter spruta ut åt alla håll och kanter, när de väl kommer ut. Himmel över huvud har blivit en signal på fullt ös medvetslös. Om du har en hund med mycket energi, se till att den får tömma ut lite av sin energi innan ni går ut. Du kan engagera hunden i en sökövning, leka lite lagom, öva på några enklare moment. Det kan ge er bättre förutsättningar när ni väl går ut.
Sicksacka runt för att skapa möjligheter att belöna. Undvik att gå en rak sträcka, då det sporrar till dragande. Så ja, till en början kommer du gå hit och dit, fram och tillbaka, på en mindre yta. Rättmarkera, säg “Bra”, och belöna när kopplet är slakt och din hund nosar och strosar hellre än tittar på dig. Kasta belöningen på marken intill dig hund, belöna inte vid din sida (fotgående är ett lydnadsmoment som inte hör långpromenader till).
Ge på detta vis din hund orsak att vilja hålla kopplet slakt. Dina skarpa vinklar gör du med tiden till större bågar, tills du kan väva in rakare sträckor. Målet är att kopplet aldrig ska sträckas. Men det kommer att ske, läs vidare för instruktioner kring hur du hanterar det på ett sätt som gynnar målbilden.
När din hund förstått poängen kan du börja fasa ut en del belöningar. Beröm istället “Bra jobbat killen, så ska det se ut”, pausa och klappa om, ta fram en leksak, och ersätt på så vis en del belöningar med annat som motiverar.
Under promenadens gång tar du små mikropauser. Stanna till och ta in omvärlden, låt hunden nosa, vädra, speja och spana. Ta djupa och ljudliga andetag. Inspirera din hund till att ta det lite lugnt. Pauserna hjälper din hund att varva ner och utevistelse blir mer än fullt ös framåt.
Om kopplet spänns under er träning skapar du ett ljud, innan du stannar till och får cement i kängorna och vägrar ta ett enda steg framåt. Du kan säga Prrrooo (som till en häst) eller klicka med tungan (om det inte är förknippat med belöning). Ljudet, förvarningen på stoppet, är ett vänligt sätt att signalera att nu kommer det ta stopp.
Var noga med att inte följa din hund i sträckt koppel. En hund som får slita dig emot en doftfläck, en person att hälsa på eller mot hundrastgårdens grind övas i att dra i kopplet, konsekvenserna är ju så positiva. Stå därför stilla och invänta att hunden (inte du) gör kopplet slakt. Lås armbågen vid din sida och håll koppelhanden helt stilla. Så fort din hund anpassar sig genom att ta ett steg bakåt, luta sig bak eller på annat sätt göra kopplet slakt så byter du riktning, eller gå dit hunden ville gå. Gå direkt, innan hunden vänt om helt mot dig eller slutit upp vid din sida. Säg inte heller någonting, inget beröm eller godis ges. Du vill inte riskera en beteendekedja av dragande och belöningar.
Men! Er träning bör inte bestå av 80% stannande och stoppande och 20% belöning av slakt koppel. Tvärtom. Den statistiken är oerhört viktig för att hunden ska få så mycket information som möjligt om vad som är önskvärt, och om hur man kommer framåt på promenaden.
Sliter din hund sig mot doftfläckar, dyker ner i diken och borrar klorna i marken så fort en lyktstolpe närmar sig? Då är Premacks princip något du vill bli en fena på. Det går ut på att ett beteende hunden är högt motiverad till att göra, som att nosa på en doftfläck, används för att förstärka ett beteende hunden är mindre motiverad att göra, som att hålla kopplet slakt. Det är som mormors gamla regel: Ät dina grönsaker så får du efterrätt. Den här överenskommelsen förstärker viljan att äta grönsaker.
Om vi översätter det till koppelträning ser det i praktiken ut som så: din hund strosar fram i slakt koppel, ni närmar er en doftfläck och du peppar din hund att hålla kopplet slakt. När hunden går som finast ger du möjligheten att nosa på doftfläcken. Du kan exempelvis släppa ut lite koppel eller öka takten så att ni snabbare och i slakt koppel når lyktstolpen. Med tid och träning kommer din hund ha greppat konceptet och aktivt hålla kopplet slakt för att få nosa.
Det är trist men sant, du måste vara 100% konsekvent för att träningen ska ge resultat. Om du tränar ibland och ibland låter hunden dra, så kommer din hund inte lära sig ett dugg. Det blir plus minus noll i utvecklingen. Men det finns ett fiffigt sätt att vara inkonsekvent på. För livet är livet och det är inte alltid man orkar vara konsekvent.
Du kan använda olika utrustningar som signalerar olika saker. Ha exempelvis både sele och halsband på hunden när ni går ut. Koppla i selen de gånger du inte orkar träna, och i halsband de sträckor du tränar konsekvent. På så sätt lär sig hunden vad som gäller beroende på vilken utrustning den är kopplad i. Det är helt okej att ta sig an promenadens första 500 meter med hunden kopplad i selen, sedan koppla om till halsbandet och öva en sträcka, och sedan koppla om till selen och låta hunden fara runt som den behagar ett tag. Se bara till att gradvis öka sträckan ni övar på, så att ni på sikt når målet slakt koppel från utgång till hemgång.
Är du konsekvent med förhållningssättet får du på sikt en hund som är lyhörd för när kopplet börjar strama och kommer då att slå av på takten för att hålla det slakt. Efter ett par veckors tragglande kan du uppleva att hunden sträcker kopplet men sedan snabbt åtgärdar det. Då är det läge att börja krama kopplet, pumpbromsa mjukt istället för att stanna helt.
Om du har en notorisk dragare kan det vara klokt att ge intresset ett utlopp vid sidan av koppelpromenaderna. Varför inte testa Bikejoring, Canicross, drag av släde eller dig på skidor. Använd då en regelrätt dragsele och linor anpassade för drag, och lär dig hur du tränar drag på ett säkert och ergonomiskt sätt. Skippa sprintern vid sidan av cykeln och en hund som springer på tvären, det ökar risken för förslitningsskador.
Känner du att du försökt med allt och ingenting hjälper är nästa steg att kontakta en professionell hundtränare som arbetar med positiva och etiska metoder. Hen kommer kunna hjälpa dig att kartlägga orsaken till just din hunds dragkamp och ge dig individanpassade råd som hjälper dig och din hund.
Stort lycka till med träningen!
Börja träna hunden tidigt som valp men kom ihåg att inte träna för länge eller att ställa för höga krav på valpen i början. Valpen måste få tid att vänja sig vid omgivningen och alla nya intryck och få vara just valp.
Det är viktigt att utreda varför hunden biter i kopplet, ibland handlar det om en leklust och andra gånger en opposition mot promenaden. Det sistnämnda kan bottna i en rädsla, fysisk överbelastning, allmän stress. Det är också vanligt att vi omedvetet förstärkt bitande i koppel då vi agerar kraftfullt när så sker. Lösningen på dilemmat bör alltid gro ur orsaken.
