När hud eller slemhinna skadas uppstår en sårskada. Man brukar dela in sårskador i olika typer efter hur de har uppstått, som skärsår, rivsår, sticksår och krossår. I vår artikelserie om sårskador hittar du här del ett, där du kan läsa mer om symptom, orsaker och olika komplikationer.
Hur allvarlig en sårskada är beror på var den sitter, hur omfattande den är och hur mycket det blöder. Även en liten sårskada kan vara allvarlig om den skadat känslig vävnad som leder, senskidor, ögon eller större kärl.
Sårskador uppstår framförallt under vår- och sommarsäsongen. De orsakas ofta av olämpliga stängsel - som dåligt underhållna stängsel med hängande trådar som hästarna kan fastna i, eller trasiga trästängsel med utstickande spikar. Ibland skadar hästar varandra genom sparkar och bett. I stallmiljön kan trånga utrymmen och olämplig inredning orsaka sårskador.
Den vanligaste komplikationen är att såret infekteras av bakterier. Ett infekterat sår läker inte, så gäller det att snabbt behandla infektionen. Tecken på infektion är att såret varar och att hästen får feber. Var består av sårsekret, döda celler och döda bakterier. Det är ofta tjockt, gulaktigt och kan lukta illa. Om det samlas mycket var i sårhålan uppstår en böld.
Vid en infektion i en led eller en senskida blir hästen kraftigt halt och får hög feber, ett tillstånd som är mycket allvarligt. Om såret sitter på ett ben är det vanligt att hästen drabbas av lymfangit, det vill säga en inflammation i lymfkärlen som gör att hela benet svullnar kraftigt. Detta beror på att bakterier kommit in i såret och fortsatt in i lymfkärlen. Lymfangit kan inte uppstå på någon annan del av hästens kropp, utan endast på hästens ben.
En speciell typ av infektion orsakas av stelkrampsbakterien. Den förökar sig gärna i sticksår och bildar ett gift som orsakar stelkramp. Stelkramp leder ofta till att hästen dör eller måste avlivas. Man förebygger stelkramp genom att vaccinera hästen.
En vanlig komplikation hos hästar är bildning av stora mängder ärrvävnad, så kallat svallkött (kan även kallas granulationsvävnad). Det är vanligt vid sår som sitter under hasen eller framknäna på hästen. Svallkött är en rosafärgad vävnad som buktar ut från sårytan. För att såret ska kunna läka måste svallköttet avlägsnas, vilket görs av veterinär.
I övrigt beror komplikationerna på vilken vävnad som blivit skadad och hur omfattande skadan varit. Vid alla typer av komplikationer ska man kontakta veterinär så att hästen får den behandling som behövs.
Sårskador läker bäst när sårytorna får ligga stilla i förhållande till varandra till dess att såret läkt ihop. Om det spänner mycket i såret när hästen rör sig bör den ta det lugnt och kanske stå på boxvila eller i en mindre hage under ett par veckor. Användbarheten på längre sikt är helt beroende av vad som skadats. De flesta skador berör bara huden eller huden och ytliga muskellager. De skadorna brukar läka snabbt och utan allvarligare komplikationer.
Sårskador som drabbat en led eller en senskida måste alltid behandlas så snabbt som möjligt av veterinär. Trots det är risken för bestående skador stor. En infekterad led kan förstöras på några timmar. Vid infektion i en senskida är risken stor för sammanväxningar mellan senskidan och böjsenorna, med bestående hälta som följd. I båda fall är risken stor att man tvingas avliva hästen.
Sårskador som drabbar sträcksenor brukar läka bra, även om det ser illa ut vid skadetillfället. Skador på böjsenorna är betydligt allvarligare. Om man lyckas reparera skadan väntar en lång konvalescenstid. Risken är stor att hästen kommer att få en bestående hälta. Prognosen är bättre för föl och unghästar.
Vid risk för sår i ögat ska hästen alltid undersökas av veterinär. Obehandlade hornhinnesår kan leda till att hästen förlorar synen på ögat, dessutom är tillståndet mycket smärtsamt.
Läs övriga delar här:
