Osteochondros hos häst är en störning i skelettets tillväxtbrosk. Ungefär en tiondel av de unga travarna har osteochondros i en eller båda haslederna, och det är dubbelt så vanligt hos hingstar och valacker som hos ston.
Hos unga djur ska skelettets ben växa till på längden. Det sker i tillväxtbrosket, som dels finns i vardera änden på rörbenens mittstycken på gränsen mot ändstyckena, dels på djupet av ledbrosket.
Vid osteochondros uppträder förändringar i tillväxtbrosket som gör att normal benbildning inte äger rum. I stället för ben bildas ett extremt tjockt brosklager. Näringsförsörjningen fungerar inte i denna broskvävnad, utan skador uppträder som kan leda till lokal vävnadsdöd. När kroppen försöker reparera broskskadan kan öar av ben bildas inne i det förtjockade brosket. På röntgenbilder ser det ut som om en benbit ligger lös från övriga benet. I själva verket är den oftast förbunden med underliggande ben via broskrester och ärrvävnad.
Osteochondros ger i första hand symptom då störningen drabbar ledbrosk. Broskförtjockningen och den eventuella benkärnan inne i denna kan helt eller delvis lossa från underliggande ben. Skadorna i brosk och ben kommer då att påverka ledbrosk och ledkapsel med en allmän ledreaktion och inflammation som följd. Drabbade djur visar ledfyllnad och hälta.
På häst förekommer osteochondros mest i hasled och knäled. Varmblodstravare har mest problem med haslederna, engelska fullblod har mest problem med knälederna och hos svenska halvbloden förekommer osteochondros i såväl has- som knäleder. Därutöver förekommer osteochondros också i bogled, kotled och halskotornas leder, dock mer sällan. Hos ponnyer och kallblodshästar kan man säga att osteochondros i praktiken inte förekommer.
Då osteochondros är en rubbning som drabbar skelettbenens tillväxtbrosk, kan den bara utvecklas hos unga, växande djur. Svenska undersökningar har visat att denna typ av störningar i benbildningen kan hittas i hasled och knäled redan hos nyfödda föl.
De större, tyngre och mer snabbväxande fölen utvecklar oftare osteochondros. En studie visar också att de hästar som får hasledsosteochondros har större mankhöjd och större omkrets kring framknäet än de ”fria” hästarna. Man kan även se att bakbenen är mer utåtroterande.
I en del fall ger osteochondros inte några yttre symptom, men oftast visar hästen en tydlig galla, i vissa fall utvecklas en hälta och i värsta fall svåra ledförändringar. Även om osteochondros utvecklas under fölperioden behöver symptomen inte uppträda förrän långt senare. Det kan bero på att hästen inte utsatts för några hårdare påfrestningar eller krav på prestationer förrän vid relativt hög ålder.
Behandling av osteochondros och lösa benbitar gör man med artroskopitekniken (titthålskirurgi). Artoskopi används för att avlägsna skadat ben och brosk från smärtande led, och det är ett av de vanligaste kirurgiska ingreppen på häst. Man gör ett insnitt i ledens kapsel och får en god överblick i leden.
