I över 40 år har professor Henrik Elvang Jensen format området veterinärpatologi internationellt – genom att utveckla nya diagnostiska metoder, förändra kliniska arbetssätt och skapa riktlinjer som nu används över hela världen. I år hedras han med att bli den allra första att tilldelas de stora forskningspriset i veterinärmedicin.
Så beskriver Henrik Elvang Jensen sin motivation för sitt arbete. Och det är också så Henrik har blivit en av de mest framstående personerna inom sitt område, både i Danmark och internationellt – för att han vill vara delaktig och lämna ett bestående avtryck.
Han är professor i veterinär patologi vid Institutionen för veterinär- och husdjursvetenskap vid Köpenhamns universitet. Han sitter även i inflytelserika styrelser, råd och kommittéer, såsom European College of Veterinary Pathologists och European Food Safety Authority, vilka är organ som sätter standarden för veterinärpraktik långt utanför hans hemuniversitet.
Henrik hedras nu med att bli tilldelad det allra första forskningspriset i veterinärmedicin, utdelat av Sveriges lantbruksuniversitet tillsammans med Agria, som uppmärksammar hans påverkan under hela karriären. Särskilt har Henrik blivit en ledande figur inom veterinär forensik och mykoser, det vill säga invasiva svampinfektioner som drabbar djur och människor.
På många sätt har Henrik hjälpt till att ge djur en juridisk röst i Danmark vid rättsfall om djurmisshandel. Som veterinärpatolog utför Henrik obduktioner på avlivade eller döda djur för att ta reda på vilka skador eller förändringar de har i sina vävnader, och varför dessa förändringar har uppstått. Dessa fynd används sedan i rättsfall.
Men när Henrik först blev veterinär hade den grundläggande kunskapen om blåmärken, skador och särskilt tidpunkten för sådana skador ännu inte fastställts ordentligt. Henriks lösning var att själv göra dessa studier.
Denna strävan efter visshet har stärkt rättsfall och omformat vardagliga rutiner inom djurhållning. Henrik har varit drivande i att utveckla riktlinjer för djuruppfödning som drastiskt minskat till exempel bogsår hos suggor, samt lett informationskampanjer till danska lantbrukare med uppmaning att sluta använda bildäck för att hålla foder till nötkreatur, eftersom stålvajern i däcken hamnade i fodret och skadade djurens magar.
Henriks andra huvudsakliga forskningsfokus är svampinfektioner hos människor och djur, mykoser, och deras diagnostik. Han har arbetat med svampar så länge att han ofta kan identifiera dem bara genom att undersöka ett snitt. Dessutom har han utvecklat in-situ-metoder – i deras naturliga miljö snarare än i provrör – för att karakterisera svampar genom att identifiera specifika proteiner i celler och vävnader. Dessa används världen över.
Henrik är en nyckelperson i globala riktlinjer för diagnostik och behandling av svampinfektioner, något han tillskriver sitt nätverk av kollegor världen över. Som han säger har han haft turen att de skickar honom så många prover att han fått mycket mer erfarenhet av svampinfektioner än de flesta av sina kollegor, eftersom dessa infektioner är relativt ovanliga jämfört med virus- eller bakterieinfektioner. Åtminstone än så länge.
Det var inte förutbestämt att Henrik skulle bli veterinär, och ännu mindre att han skulle hamna på den akademiska sidan av veterinärvetenskapen. Hans far var hantverkare, hans mor var sjuksköterska, och de växte upp i ett hus på den danska ön Læsø. Han tillbringade sina eftermiddagar med att hjälpa till på en gård, sköta grisar och kor, och föreställde sig till en början att detta skulle bli hans yrke. Men ett minnesvärt möte med en veterinär förändrade allt.
Efter att ha avslutat sina studier arbetade Henrik som veterinär i ett och ett halvt år i Nordvästra Jylland. Men han fann arbetet för repetitivt och saknade de utmaningar han längtade efter. Av en slump öppnades en tjänst inom patologi vid Köpenhamns universitet, och han tog chansen.
Efter 40 år i framkant av veterinär patologi finns det få tecken på att Henrik saktar ner, trots att han är 67 år gammal. Han har accepterat att han förmodligen inte kommer att ta på sig några nya doktorander att handleda, efter att ha handlett över 20 under sin karriär. För tillfället kommer han att fortsätta sitt arbete, undervisa veterinärstudenter och organisera internationella kurser, särskilt inom svampdiagnostik.
Att få det stora forskningspriset i veterinärmedicin är både en ära och, vid denna tidpunkt i karriären, också ett erkännande av ett livslångt avtryck. För Henrik är det en källa till personlig stolthet, blandat med lite ödmjukhet och mycket glädje. Men han känner också att erkännandet har en större betydelse:
Intervju genomförd och skriven av:
Thomas Sten Pedersen, Köpenhamns universitet
Agria och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har tillsammans instiftat Stora forskningspriset i veterinärmedicin. Priset delas ut årligen – från och med 2025 – till forskare som gjort exceptionella insatser inom veterinärmedicinsk forskning i Sverige, Norge, Danmark och Finland gällande djurslagen hund, katt, smådjur, häst eller lantbruksdjur.
Läs mer om priset