Kroksvans hos hund är en medfödd förändring i svanskotorna som gör att svansen blir krokig, böjd eller knölig. Här går vi igenom vanliga symtom, när du bör kontakta veterinär och vad du behöver veta om kroksvans och avel.
En kroksvans innebär att en eller flera av hundens svanskotor är missbildade. Normalt är svanskotorna rektangulära, men vid kroksvans kan vissa kotor vara trekantiga, romboida eller sammanvuxna. Om flera missbildade kotor sitter på rad blir svansen hoprullad, som en "knorr". Om bara en eller två kotor är påverkade kan svansen få en tydlig krok, uppåt, nedåt eller åt sidan.
Kroksvans gör oftast inte ont. De flesta hundar lever helt utan besvär. Men om du märker att hunden har ont, att svansen är svullen eller om svansen förändrats kan det vara bra att kontakta veterinären.
För att säkert avgöra om det rör sig om en kroksvans krävs röntgen av svansen. Då kan veterinären se om svanskotorna är missbildade och om det finns behov av vidare utredning.
Det går bra att köpa en hund med kroksvans, så länge den inte har ont eller andra problem. Om svansen är krokig på grund av en medfödd förändring i skelettet bör hunden dock inte användas i avel. Fråga uppfödaren eller en veterinär om du är osäker.
Vanligtvis avlar man inte på en hund med kroksvans om det rör sig om en medfödd defekt i skelettet. Om du misstänker att din hund har kroksvans bör du rådfråga veterinären och kontrollera vad som gäller för just din ras och uppfödarförening.
Kroksvans som beror på medfödda förändringar i skelettet kan vara ärftlig. Därför rekommenderas inte avel på hundar med denna typ av svans.
Svansknick är detsamma som kroksvans och innebär att en eller flera av hundens svanskotor är missbildade.
