För en ny liten valp är omställningen till ett nytt hem överväldigande. Valpar blir därför lätt överstimulerade och precis som hos små barn har valpar inte samma förmåga som vuxna hundar att hantera sina känslor och energinivåer - något som ofta resulterar i ett så kallat valpfnatt.
Under ett valpfnatt beter sig valpen totalt oförnuftigt och lite galet, men det är en avreaktion efter ansamlad stress. Sambandet kan vara klurigt att se som matte eller husse, då stressansamlingen sker under hela dagen och utbrottet kommer först på eftermiddagen eller kvällen.
Valpen kan börja bita frenetiskt på dig och slå dövörat till för ditt uttryck för smärta, gnaga på möbler eller andra föremål, rusa runt i cirklar, slita och dra i en mattkant, skälla intensivt och ostoppbart. Pupillerna är ofta stora (adrenalinpåslag), rörelserna yviga och okontrollerade och skaderisken är stor om det hela utspelar sig på ett halt parkettgolv.
Det är en form av hyperaktivitet och efteråt ligger valpen ofta och flåsar med lång tunga och uppspärrade ögon innan den somnar utmattad. Sker scenariot regelbundet är det inte hälsosamt, utan ett tecken på överstimulans.
Outvecklat nervsystem: Valpars hjärna och nervsystem är ännu inte fullt utvecklade. De har svårt reglera sina energinivåer, vilket gör att de ibland inte vet när det är dags att vila eller tagga ner. Har valpen haft svårt att komma till ro under dagen späder sömnbristen på övertröttheten. Valpen kan därför behöva hjälp om den inte regelbundet tar sig en tupplur på eget initiativ.
Överstimulans: Valpar behöver ta in oerhört många intryck i en ny miljö/familj. Blir det ständigt nya intryck, i form av utflykter, möten och träningspass, får valpen svårt att hantera stimulansen på ett balanserat sätt. Om de inte får tillräckligt med vila mellan upptäckandet och interaktionerna kan de snabbt bli överstimulerade, vilket resulterar i överslag som valpfnatt.
Brist på rutin: Om valpar inte får tydliga rutiner för lek, mat, rastning, vila och sömn, kan livet bli rörigt. Det är ditt ansvar som husse eller matte att rama in livet och skapa förutsättningar för ro, vila, reflektion och emotionell bearbetning (som sker under djupsömn).
Den långsiktiga lösningen ligger i att ge valpen lagom med intryck att processa, samt tydliga rutiner för aktivitet och vila. Med ökad ålder och mognad kommer valpen att kunna ta in mer utan överstimulans och behovet av vila minskar. Men när de är riktigt unga behöver vi skapa en lagom skyddad värld, utan att överbeskydda.
Det kan innebära att det är smart att skippa socialiseringspasset man hade planerat, om man märker att dagens promenader och träningen man genomfört varit betungande nog. Man kan behöva anpassa leken så att den blir kul och inte alltför uppvarvande.
Det kan även innebära att om valpen varit med om något överväldigade, som ett intensivt hundmöte eller ett läskigt ljud, så lägger man tiden därefter på lite lek och att varva ner.
Man bör alltid fundera över hundens intentioner och behov innan man försöker ändra på en hunds beteende. Så varför tuggar och bits valpar?
Små valpar, likt spädbarn, är orala i sin natur. De vill stoppa det mesta i munnen, som ett sätt att utforska, undersöka och förstå sin omgivning. Om syftet är att undersöka ett föremål - en pinne, sten eller ett bord - förstörs grejerna sällan, även om de kan smakas lite på.
Hundvalpar har ett stort gnagbehov, som blir desto större när tandkött kliar och tänder ska lossa. Valpar börjar tappa sina tänder runt fyra månaders ålder. Under processen kliar det i munnen, och tuggandet lindrar och hjälper tandlossningen på traven.
Valpar kommer att bitas, nafsande och naggande är ett sätt för dem att interagera med oss. Men det är skillnad på att kommunicera och bitas hårt för att göra illa. Om valpen är uppvarvad, övertrött eller överstimulerad blir föreståelsen för sin egen bettstyrka låg och läget är inte optimalt för att öva på bithämningar. Öva istället när valpen är sansad och mer harmonisk, först då kan den ta in dina budskap.
Om din valp biter tag i dig utan att det gör ont, försöker din valp ”hålla hand” och dra dig intill sig. Det är inget att oroa sig för, följ med och låt din valp visa dig vad den vill. Det kan handla om att vilja vara nära, ett sätt att starta lek eller ta dig till en plats valpen vill vara på.
Om din valp tar tag i dig och biter hårt är det dags att öva på bithämningar. Var noga med att ta i valpen med mjuka händer vid alla interaktioner, aldrig hårt. Svarar inte din valp med samma mynt utan biter hårt piper du till, lite gällt, för att påpeka att det gjorde ont. När valpen släpper tar du lugnt bort din hand. Ryck inte undan handen då det kan trigga jakt och öka valpens vilja att hugga tag. Var lugn och rör dig långsamt.
Antingen kan du gå därifrån eller så fortsätter du umgänget med en leksak mellan dig och valpen. Budskapet blir att leksaker får man bita hårt i men inte händer.
Om du försöker avbryta interaktionen och din valp flyger efter dig, greppar ditt byxben och ruskar och drar, tänk övertrötthet. Din valp behöver hjälp att komma till ro och där och då sker ingen vettig inlärning.
Om du själv har för vana att ta i din valp hårdhänt och kanske nypa till den, så kan det vara skäl nog till att din valp gör detsamma. Skippa därför korrigeringar och fysiskt hård hantering.
En del valpar hoppar och bits på promenaden, en klassiker är valpen som hugger tag i kopplet och gärna går ut med sig själv. För att lösa läget krävs en förståelse för valpens orsak med sitt beteende. Vill valpen leka, få stopp på promenaden, få din uppmärksamhet, pysa ut ansamlad stress eller slita åt sig kopplet för att få större möjlighet till rörelse?
Det är ovanligt med valpar som bits för att skada, men det förekommer. I dessa fall är det viktigt att försöka lista ut varför valpen känner ett behov av att försvara sig. Det kan bottna i hårdhänt hantering av mammatiken, kullsyskon, andra hundar, dig eller andra som haft med valpen att göra. Aggressionen går i socialt arv, vilket är en viktig orsak till varför hårda tag och korrigeringar inte är ett gångbart sätt att kommunicera med en valp.
Som valpförälder får man inreda hemmet med valpsäkra saker att undersöka. Både valpleksaker (helst utan pipfunktion och stoppning) och tuggben, men även annat din valp kan interagera med riskfritt - en gammal kökshandduk, en fotboll, en soppslev, en kartong och liknande. Byt ut prylarna med jämna mellanrum, så får din valp upptäcka och granska nya saker. Valpar har ett stort gnagbehov och mår väl av att tugga på ben dagligen.
Om din valp börjat bita på till exempel ett stolsben, blir det snabbt en vana. Kraschat trä inspirerar till mer tuggande. Ta därför bort stolen och försök att identifiera när på dagen din valp brukar vilja tugga på saker - ge valpen ett tuggben innan den börjar leta efter annat tuggbart. Möt valpens behov så behöver du inte tillrättavisa det oönskade beteendet.
Om du hittar valpen gnagandes på dörrkarmen - eller annat som är svårt att plocka undan - är det okej att gå fram till valpen och hosta till, grymta, låta missnöjd och rynka pannan. Så fort valpen upphör med beteendet guidar du bort den från platsen och klappar om, och när valpen är lugn och mottaglig erbjuder du något annat att gnaga på.
Därefter kan du pensla dörrkarmen med anti-bit spray som smakar bittert. Gå inte i fällan att avleda valpen samtidigt som den biter på saker. Kommer du med tuggben, godis eller leksaker så fort valpen sätter tänderna i inredningen tränar du upp en effektiv flismaskin, och en sådan blir knepig att ha som sambo.
Mellan 4-6 månaders ålder kliar det intensivt i munnen på valpen då nya tänder pressar undan de valptänderna som ska tappas. Under perioden är det bra att låta valpen tugga mycket och ofta. Erbjud gummileksaker, lagom hårda tuggben, eller en frottéhandduk du doppat i köttvätska, slagit knut på och fryst. Ge inte valpen isblock eller märgben, som ofta är för hårda och kan spräcka mjölktänderna. Undvik också att kampa med leksaker i hopp om att hjälpa till att dra ut mjölktänderna, då det kan skada valpens tänder.
Du behöver alltså bunkra upp med ett urval av tuggpinnar, ben och gnagvänliga leksaker. Om mjölktänderna inte släpper eller blir hängande trots att en ny tand trycker på bakom, bör du kontakta Agrias sjukvårdsrådgivning för handledning. Ibland krävs lättare åtgärder och andra gånger ett veterinärbesök.
Det finns olika anledningar till att din valp biter på saker eller biter dig:
Löst bitande är ett sätt för valpen att interagera med dig. Det kan handla om att vilja vara nära, ett sätt att starta lek eller ta dig till en plats valpen vill vara på. Det är inget att oroa sig över och bör aldrig korrigeras.
Hårt bitande betyder däremot att du behöver öva på bithämningar:
Valpen kan börja bita frenetiskt på dig, gnaga på möbler, rusa runt i cirklar, dra i mattor, och skälla intensivt. Pupillerna blir stora, rörelserna yviga och okontrollerade, vilket ökar skaderisken, särskilt på halt golv. Detta är en form av hyperaktivitet, och efteråt ligger valpen ofta flåsande och utmattad innan den somnar.
