Förvandlas kloklippningen lätt till en brottningsmatch? Eller ser din hund mest ut att genomlida det hela? Då har du hittat rätt. Agrias hundtränare Caroline Alupo delar med sig av sina bästa tips, så att du kan göra klovård till en mysig stund med din hund.
Att klippa klorna på sin hund kan kännas nervöst för alla inblandade. Det är svårt att veta hur man ska klippa, och hur man tränar hunden till att känna sig trygg med att en människa klipper av en kroppsdel på dem. Man kan ju förstå att de blir lite nervösa. Men med rätt kunskap, utrustning och träning, då brukar det gå att få de flesta hundar att som bäst tycka om klovården och som värst acceptera den med ro.
Just klovård är en viktig del av hundens skötsel, då rätt längd på klorna är avgörande för hundens fysiska hälsa. För långa klor leder snabbt till felaktiga belastningspunkter och benställningar, långa klor riskerar även att brytas eller spricka vilket är smärtsamt.
Rätt prylar är a och o. Så köp en ny och vass klotång säkrar att klon skärs av utan att klämmas eller trasas sönder. Välj även storlek på klotången efter din hunds klor. Små hundar klipps med fördel med en saxliknande tång som gör att du kommer åt små klor med bättre precision. En stor hund kan behöva en större och kraftigare tång som kan omsluta hela klon och är stark nog att klippa igenom en större massa.
Skaffa gärna en klofil, en vanlig fotfil går bra som komplement till klippningen. Den kan du använda för att runda av vassa kanterna, eller för att slipa hellre än klippa klor om du är rädd för att klippa i pulpan. Elektriska kloslip kan också vara bra men då behöver du först träna din hund till att känna sig trygg med ljudet och vibrationerna den medför. Det finns också slipbrädor att köpa eller göra själv. Häfta fast grovt sandpapper på en träplanka du fäster i en träkloss. En del hundar har lättare att lära sig klösa på brädan och på så vis slipa ner framtassarnas klor.
Ha gärna bomull och iskallt vatten tillhands när du klipper hundens klor. Om du skulle råka klippa i pulpan är snabb kylning ett bra sätt att få blodkärlen att dra ihop sig vilket stoppar blödningen. Du kan även köpa ett pulver som heter ”blodstopp” som likt potatismjöl dämpar blodflödet om olyckan sker trots din försiktighet.
Se till att din hund ligger, står eller sitter bekvämt när du klipper klorna. En ansträngd hållning kommer öka hundens obehag och stress. Så hitta en position som din hund uppskattar och kan avvara ett ben i taget, utan att stå i svår obalans eller påfrestas fysiskt.
En del små hundar gillar att ligga i knäet och vissa hundar är okej med att ligga på rygg på ett par utsträckta ben som bildar en vagga. Positionen gör att du får full översikt över alla klor och din hund behöver inte stå och vingla på tre ben. Men, många hundar vantrivs på rygg och trots träning är de obekväma. Då är det inte rätt position för dem. De kan istället uppskatta att ligga på sidan i exempelvis soffan med tassar och ben ut mot soffkanten, på så vis får du också en bra överblick och hunden kan ligga bekvämt och med fullt stöd för kroppen under klippningen. Du kan kila in kuddar mellan fram- och bakben för att slippa hålla upp och ut ett ben vilket kan besvära en del hundar som är rädda om sina ben eller tassar.
Andra hundar är mer bekväma med att stå, då lyfter du tassarna bakåt en och en som på en häst som skos. Och en del hundar föredrar att stå på ett bord (helst med halkskydd som en badrumsmatta). Testa dig fram och hitta en position som känns bekvämast för din hund.
Se även till att du hittar en bra arbetsposition för dig själv. Om du står på ett knä som kommer ömma, sitter dubbelvikt eller böjer dig som en märla över hunden, kommer du troligtvis behöva pusta ut, och byta position titt som tätt. Har du hunden på ett trimbord kan det vara skönt att sitta på en stol intill, ligger hunden i soffan kan du sätta sig på en soffkudde på golvet, och ligger hunden i ditt knä ser du till att bulla upp med kuddar så även du är bekväm.
Se även till att ha belöningar och redskapen nära till hands, och bra belysning. Belysning är så viktigt för att du verkligen ska kunna se vad du gör. Du behöver kunna lokalisera pulpan och se när kanalen den bor i börjar skönjas. Det kräver bra belysning. Så dra fram läslampan eller dra på dig en pannlampa, både när du tränar hunden i hantering och när klorna ska klippas.
Det vi alla bävar är ju att klippa i pulpan. Det gör både ont på hunden och blödningen blir kraftig. Så börja med att ta reda på var pulpan finns. Har din hund svarta klor kan du behöva titta på dem från flera olika håll, helst underifrån och upp. Det finns en ”köttigare” rundning precis under klon där pulpan fäster. Kläm med fingernageln för att känna om partiet är hårt eller mjukt. Det mjuka är pulpan och den vill du inte klippa i. Har din hund vita klor kan stark belysning hjälpa dig att se pulpan igenom själva klokåpan (den hårda delen av klon).
Pulpan i en klo.
När du väl ska klippa en klo gör du rätt i att klippa mindre bitar i taget, hyvla ner en klo och lokalisera pulpan mellan varje snitt, hellre än att du siktar på ett enda stort klipp. Det sista snittet vill du lägga ett par millimeter från pulpans spets. Pulpans nervtrådar kan sträcka sig en bit utanför själva pulpan. Av den orsaken kan klipp för nära pulpan göra illa hunden, även om det inte börjar blöda.
Vinkla även snittet längst med underlaget som om hunden hade stått upp. Tänk dig att hunden står med tassen i marken, snittet lägger du i samma vinkel som klorna möter underlaget. Det kommer att minska risken för att du klipper i pulpan.
Hundar är individer och så även deras klor. En del raser har naturligt längre klor än andra, ofta raser som ska kunna gräva sig ner i gryt. Vissa raser har även sporrar bak som behöver klippas. Den optimala klo längden för just din hund är alltså individuell. Förenklat kan man säga att klorna inte bör vara det första som tar i marken när hunden tar ett steg. Du vill inte heller höra ett alltför högt klickande ljud när hunden går på hårda ytor. Och klorna bör verkligen inte vara så långa att klorna böjer sig, eller får tårna att spreta när hunden står på plant underlag. Dock bör man inte klippa klorna alltför korta så att pulpan blottas för mycket, det kan göra rörelse på ojämnt underlag smärtsamt.
Är du osäker på vilken klolängd din jycke bör ha kan du rådfråga din veterinär eller din hundtränare.
När du väl ska klippa hundens klor kan du lägga upp hundens ben mot ditt knä eller kila in en kudde som stöd för hundens ben, allt för att hunden och du ska kunna hålla er så stilla som möjligt. Du vill att hunden ska kunna slappna av medan du klipper. Se även till att inte bara hålla i själva tassen utan fixera hela klon ordentligt. Det minskar risken för att klippet vrider tåleden vilket kan göra ont. Ett stabilt och säkert grepp om klon säkerställer även att snittet hamnar där du tänkt dig.
När du väl fixerat klon och skapat dig en uppfattning om var pulpan sitter och tänkt igenom hunden ideala klolängd, är det dags att klippa. Kom ihåg, kapa inga större bitar, hyvla hellre 1-2 millimeter tjocka skivor i taget. Mellan varje snitt kontrollerar du var pulpan är. Börjar den skönjas, stanna där. Det kan innebära att du ser själva pulpan, känner en mjukhet i mitten av klon när du pressar med din egen nagel lite lätt, eller att klon ljusnar i mitten som en liten prick (en hålighet som är själva pulpa kanalen).
Fixera en klo med hjälp av två fingrar innan du klipper.
Är det första gången du klipper en hunds klor eller om du tidigare klippt en pulpa är det förståeligt att det känns lite läskigt. Är synen inte vad den var kan även det göra att kloklippning känns osäkert (läsglasögonen på). Om hjärtat slår lite snabbare än vanligt och halsen känns torr, klipp inte. Be någon som arbetar med frivillig hantering om hjälp. Undvik att lämna in hunden till en hundfrisör eller veterinär om deras lösning är att tvångshålla hunden och klippa klorna (det gör bara hunden rädd för klovård).
Lös din egen oro innan du försöker klippa din hunds klor då din oro kommer att smitta av sig på din hund som kanske drar åt sig tassen precis när du ska klippa. Fundera över vad du behöver för att känna dig trygg. Du kanske behöver se din veterinär eller en djursjukvårdare klippa din eller en annan hunds klor för att känna dig bekvämare. Du kanske har en vän vars hund är lugn och trygg vid kloklippning som du kan öva på.
Om du råkar klippa hunden i pulpan trots allt så försök att behålla lugnet. Du får absolut trösta men helst inte ömka din hund. Fokusera först på att stoppa blödningen, om det inte går, lägger du ett tassbandage innan du kontaktar din veterinär. Om blodet sinar, kan du istället bjuder din hund på en extra godbit och sedan övergå till annan hantering du vet att din hund tycker om. Du kan kolla öronen, borta lite päls, kanske titta lite på en annan tass än den du klippte i. Allt för att ge din hund en avslutande positiv upplevelse av det hela. Är din hund jätterädd så slopar du det tankesättet helt och plåstrar om och låter din hund göra något annat hunden uppskattar istället.
En pulpa-klippt hund kan på sikt bli rädd för kloklippning. Sker det, söker du hjälp hos en välutbildad hundbeteendevetare som lägger upp en individuell träningsplan baserad på frivillig hantering. Det kan ta lång tid att bygga upp förtroendet igen, så ta hjälp i god tid, innan hundens klor växt sig för långa.
Om hundens klor inte klipps regelbundet och blivit för långa kan pulpan sträcka sig längre ut i klon. Det gör det svårt att klippa klorna tillräckligt kort utan att riskera att skada pulpan. Har klornas pulpor blivit för långa bör du klippa hundens klor oftare, en gång var 7-10 dagar (olika hundars klor växer och nöts ner olika snabbt) kan vara bra initialt. Du klipper så långt du kan med en klotång och filar sedan en stund då det stimulerar nerverna som finns i spetsen av pulpan och får dem att dra sig tillbaka.
Fila klorna på din hund för att slippa vassa kanter.
Ett bra riktmärke kan vara att kontrollera och klippa klorna en gång i veckan. Om du hör ett klickande från klorna när hunden går är det dags att klippa dem. Hur mycket klorna växer varierar mellan hundar och faktorer som aktivitetsnivå och underlag spelar stor roll för hur mycket klorna slipas ner.
Undvik att klippa allt för mycket på en och samma gång, kapa inga större bitar, hyvla hellre 1-2 millimeter tjocka skivor i taget. Mellan varje snitt kontrollerar du var pulpan (den blodfyllda delen) är. Det kan innebära att du ser själva pulpan, känner en mjukhet i mitten av klon när du pressar med din egen nagel lite lätt, eller att klon ljusnar i mitten som en liten prick (en hålighet som är själva pulpa kanalen). Stanna 1-2 millimeter från pulpan. Om pulpan blottas för mycket kan rörelse på ojämnt underlag bli smärtsamt.
För långa klor leder snabbt till felaktiga belastningspunkter och benställningar, långa klor riskerar även att skadas eller helt brytas vilket är smärtsamt och hunden blir ofta halt, detta kallas klobrott och behöver undersökas av en veterinär.
