Bandmask är en inälvsparasit som kan drabba hundar i alla åldrar. Många hundar visar inga tydliga symtom, men i vissa fall kan infektionen påverka både hundens hälsa och trivsel. Här går vi igenom hur bandmask smittar hund, vilka symtom du kan hålla utkik efter och hur behandling går till.
Det finns olika typer av bandmaskar. I vissa fall kan man behöva artbestämma dem.
Bandmask sprids via så kallade mellanvärdar. För att smittas måste hunden äta ett infekterat djur som bär på larvstadiet av bandmasken, till exempel en gnagare, fågel eller kanin. Jakthundar, hundar som vistas mycket ute på landet eller hundar som fångar och äter smådjur löper därför större risk att drabbas. Smittan överförs inte direkt från hund till hund. Äggen måste först utvecklas i en mellanvärd innan de kan infektera en ny hund.
Bandmaskinfektion förlöper oftast utan symtom. Man kan se bandmaskarna i avföringen eller krypande runt baken, på svansen eller korset.
En bandmask består av flera små segment som kedjas ihop till en lång, platt kropp. Vuxna bandmaskar som lever i tarmen kan bli upp till flera meter långa. De segment som lossnar och syns i avföringen eller pälsen är oftast bara några millimeter långa och påminner om risgryn. Dessa segment innehåller nya ägg som kan spridas till mellanvärdar.
Bandmask behandlas med avmaskningsmedel som innehåller den aktiva substansen praziquantel, som är effektiv mot flera typer av bandmask. Preparaten finns både receptfritt på apotek och via veterinär. Det är viktigt att doseringen anpassas efter hundens vikt och att hela behandlingskuren genomförs. Vid upprepad smitta – till exempel hos jakthundar – kan veterinären rekommendera regelbunden avmaskning.
Rävens dvärgbandmask har bara hittats i några få områden i Sverige. Här kan du lära dig om hur räven dvärgbandmask smittar, när du ska avmaska och hur du agerar i ett smittat område.
Endast hundens och rävens dvärgbandmask kan smitta till människa. Det är ovanligt och kända fall har smittats utomlands.
Friska vuxna hundar behöver inte avmaskas regelbundet mot bandmask, utan bara vid konstaterad eller misstänkt smitta. Undantag kan vara jakthundar, hundar som äter gnagare eller de som reser utomlands. Dessa kan behöva avmaskas oftare efter veterinärens rekommendation.
Ibland kan man se små, risgrynsliknande segment i hundens avföring eller päls runt analöppningen. Men alla hundar med bandmask visar inte tydliga tecken, därför är träckprov den säkraste metoden för att upptäcka smitta
