Symtom
EHV-1 ger förkylningssymtom som feber, nedsatt aptit och trötthet. Symtomen kan vara milda men även hög feber, näsflöde och hosta förekommer, framför allt hos unga hästar. Svullnader (ödem) i benen kan också vara ett symtom.
Ston som kastar sina foster är till synes helt friska och visar sällan andra symtom. I de fall där sjukdomen leder till abort inträffar det vanligtvis i senare delen av dräktigheten, men ibland kan ett sto kasta redan i femte dräktighetsmånaden. Vissa föl kan födas fullgångna men är då oftast så svaga att de avlider efter några dagar.
EHV-1 kan även orsaka neurologisk sjukdom hos hästen. En smittad häst kan uppvisa allt från milda symtom till allvarlig sjukdom med vinglig gång och till och med förlamning. Typiskt för en häst med rörelsestörningar orsakade av EHV-1 är att symtomen kommer snabbt.
Vingligheten ser man framför allt i bakdelen, med svaghet och okoordinerade muskelrörelser samt slapphet i svansen. Ibland lutar sig hästen mot något för att hålla balansen, den kan få svårt att resa sig och ibland blir den liggande. Urinblåsan kan påverkas så att hästen har svårt att kontrollera när den kissar.
Överföring av smitta
EHV-1 är framför allt en luftburen smitta. Hästar med en övre luftvägsinfektion som är orsakad av herpesvirus sprider miljoner viruspartiklar varje gång den nyser eller hostar. Partiklarna fångas upp i näsborrarna på mottagliga hästar. Även tysta smittbärare kan sprida smitta med utandingsluften utan att själva visa tecken på sjukdom.
Vid abort är foster, efterbörd och fostervätskor kraftigt infekterade med virus som kan spridas till omgivningen. Efter att stoet har kastat finns inte viruset kvar under någon längre tid i miljön, men flytningar från stoets första brunst kan vara smittförande. Därför ska ston som kastat sitt foster isoleras.
EHV-1 kan också spridas indirekt genom föremål som varit i kontakt med smittan, eller otvättade händer och kläder. Herpesvirus finns kvar latent i kroppen i vilostadium och kan reaktiveras vid senare tillfällen i livet. I vilofas är virus inte smittsamt.
Diagnos
Vid kastning är det säkrast att ställa diagnosen virusabort genom att obducera fostret eller ta prov från dess inre organ.
Hos en häst med luftvägsinfektion kan virus i akut skede påvisas genom så kallad PCR-analys.
Behandling
Om hästen visar förkylningssymtom ordineras vila och vid behov behandling. Vid den neurologiska formen kan hästen behandlas med dropp eller antiinflammatoriska läkemedel och att hästen får hjälp att tömma urinblåsan. Det är viktigt att hästen får tid att återhämta sig ordentligt.
Isolering
Ett stall med EHV-1-smitta bör genast isoleras för att så snabbt som möjligt begränsa smittspridning. De hästar som är drabbade bör också isoleras från andra hästar i samma stall.
Dräktiga ston kan hållas i mindre, åtskilda grupper för att begränsa risken för smittspridning. Hästarna bör hållas isolerade i fyra veckor efter det senaste sjukdomsfallet. Dela ingen utrustning mellan grupperna och se till att byta kläder och skor.
Ta hand om den smittförande efterbörden från ston som kastar, genom att till exempel gräva ner den. Isolera det kastande stoet över sin första brunst. Risken för smittspridning anses som liten om stoet betäcks på andra brunsten efter kastning.
Stallrengöring
Efter kastning och luftvägsinfektioner är det viktigt att rengöra boxar och utrustning som kan ha kommit i kontakt med smittan. Ta bort ströbädden och bränn upp den eller gräv ner den i gödselstacken. Rengör boxen från all smuts och desinficera.
Vaccin
Vaccin mot virusabort finns tillgängligt i Sverige och ges efter de olika vaccintillverkarnas rekommendationer. Vaccinet ger dock inte hundraprocentigt skydd mot kastning, så se till att dräktiga ston skyddas från smitta. Det finns inget vaccin som skyddar mot den neurologiska formen av EHV-1.
Prognos
De flesta okomplicerade fall av luftvägsinfektion läker på några veckor. Avelsston som kastat kan vanligen betäckas/semineras på andra brunsten. Vid den neurologiska formen tillfrisknar en del drabbade hästar inom några dagar till månader, medan andra aldrig återhämtar sig helt och kan få så allvarliga symtom att de måste avlivas av djurskyddsskäl.
En häst som genomgått infektionen har ingen långvarig immunitet och kan smittas igen. Virus som ligger latent i kroppen kan också reaktiveras. Ett sto kastar troligen bara en gång i sitt liv med herpesvirus som orsak, men hon fungerar som en potentiell smittbärare resten av sitt liv.
Källa: SVA