En senskada uppkommer oftast efter en överbelastning av senan, vilket ger en inflammation. Vanligast är senskador i böjsenor och gaffelband. Här kan du läsa om symtom, vanliga orsaker och hur du kan förebygga senskador hos hästar.
Senor består av stråk av fibrös bindväv, som sitter i vardera änden av en muskel och fäster muskeln till skelettet. Överbelastning av en sena leder till att fibrer i senan tänjs ut för mycket och därigenom skadas eller går av – hästen har fått en senskada. Som vid alla typer av skador svarar kroppen med en inflammation.
Upprepad överbelastning av en sena leder till små mikroskador i vävnaden, som vid fortsatt överbelastning till slut kan leda till en mer omfattande senskada eller i värsta fall till att senan går av, en så kallad ruptur. En senskada kan också uppkomma akut om hästen trampar snett. Det är vanligare med traumatiska och akuta senskador på galopphästar och fältävlanshästar medan ridhästar oftare drabbas av senskador på grund av upprepat mikrotrauma av senvävnaden.
Det är större risk att en otränad häst som ansträngs hårt drabbas av en senskada, än en individ som successivt tränats för uppgiften. Genom en väl avvägd unghästträning stärks senorna och risken för framtida skador minskar. Det tar längre tid att bygga styrka och hållbarhet i senor och leder än att bygga muskler och kondition. Hästen kan alltså se stark ut och orka mycket, men om senor och leder inte får tillräcklig tid på sig att vänja sig vid uppgiften finns risk för skador. Senskador kan även ske av direkt trauma som exempelvis ett slag mot senan av en hinderbom.
Senor som ofta drabbas av senskador är den ytliga böjsenan och gaffelbanden. Även den djupa böjsenan, den djupa böjsenans förstärkningsband och sträcksenorna kan skadas. Olika raser drabbas av olika typer av senskador, eftersom vi använder dem på olika sätt. Ridhästar drabbas framför allt av skador i den ytliga och djupa böjsenan, medan travare oftare drabbas av gaffelbandsskador.
Senskador läker långsamt, bland annat på grund av att senor har dålig blodförsörjning. Därför är det viktigt att låta läkningen ta sin tid. En häst som haft en senskada löper större risk att drabbas igen, eftersom en sena som en gång skadats, aldrig blir lika hållbar och elastisk som en frisk sena.
Ju allvarligare skadan är, desto större är risken att hästen kommer att få bestående men som kan påverka prestationsförmågan i framtiden. Det är vanligt att hästen drabbas av en kronisk förtjockning i det skadade området på grund av ärrvävnad. En annan följd är sammanväxningar med omkringliggande vävnader. Bestående hälta förekommer också.
En senskada innebär ofta en lång konvalescensperiod innan hästen kan användas som vanligt igen. Beroende på hur allvarlig skadan varit, bör man räkna med allt från några månaders konvalescenstid upp till ett år, eller i vissa fall mer, innan skadan läkt. En del hästar blir aldrig bra.
Senor är en vävnadstyp som tar lång tid att anpassa sig till belastning. För att bygga hållbara senor krävs successiv träning, särskilt hos unghästar. Tidig, varierad rörelse i kuperade hagar och anpassad träning utifrån ålder och mognad stärker hela rörelseapparaten. Men för hård träning i unga år kan i stället öka risken för senskador längre fram.
Daglig utevistelse i stora, kuperade hagar tillsammans med andra hästar ger naturlig motion som stärker senor, skelett och muskler. Unghästar mår bäst i flock på lösdrift, där de rör sig fritt över stora ytor. Hagar med naturliga hinder, som backar eller smala passager, ökar rörelsevariationen utan att belasta onödigt mycket.
Underlaget du rider på spelar stor roll. Det bör vara jämnt, lagom fast och inte för djupt eller halt. Se till att ridhus och ridbanor underhålls regelbundet för att undvika ojämnheter. Träna varierat, och lägg gärna in skrittpass på hårdare underlag för att långsamt bygga upp senvävnaden. Vid halka – använd broddar.
En välbalanserad foderstat är avgörande för att bygga upp en hållbar häst. Näringsbrister eller felaktig energifördelning kan påverka utvecklingen av både muskler, skelett och senor. Ta hjälp av en foderrådgivare eller verktyg som HästSveriges foderstatsberäkning för att säkerställa att hästen får det den behöver.
Genom att visitera hästen varje dag och känna igenom benen kan du tidigt upptäcka tecken på senskador som svullnad, värme eller ömhet. Det ger möjlighet att agera snabbt vid behov. Använd senskydd vid hoppning eller annan belastning. Samarbeta gärna med en tränare för att anpassa träningsnivån efter hästens behov.
De första 48 timmarna efter en skada gör det nytta att kyla hästens ben. Kyl 3–4 gånger per dygn, cirka 10–15 minuter per gång. Antingen med rinnande kallvatten eller med någon form av kylbandage. Genom att kyla skadan minskar man svullnaden och därigenom förbättras läkningen.
Använd en padd och en vanlig oelastisk benlinda och linda från framknäet till och med kotan, alternativt från hasleden till och med kotan. Att bandagera benet förbättrar läkningen, genom att svullnaden minskar. Om hästen har mycket ont i sitt skadade ben bör man bandagera även motsatt sidas ben, för att undvika att hästen får överbelastningsskador i det benet. Bandagen bör bytas dagligen.
Undvik all belastning och låt hästen vila tills den har undersökts av veterinär. Vila är avgörande för att inte förvärra skadan.
Kontakta alltid veterinär vid en misstänkt senskada, så att hästen snabbt får rätt behandling. Vid en akut senskada eller vid svår skada ska du alltid uppsöka veterinär direkt.
Lätta senskador kan vara svåra att upptäcka. Ibland visar hästen bara en svag värmeökning eller lätt svullnad över senan som snabbt försvinner. Vid allvarligare skador syns tydligare tecken som kraftig svullnad, smärta vid tryck och förändrad kontur på benet. Hältan varierar, ibland syns den tydligt, ibland bara i början. I vissa fall kan en kraftig senskada leda till kronisk hälta.
Veterinären ställer diagnosen genom att först känna igenom det drabbade benet för att identifiera tecken på inflammation: värme, svullnad och ömhet. En hältutredning görs ofta parallellt. För att ställa en säker diagnos används ultraljud, som ger en detaljerad bild av senans struktur både i längd- och tvärsnitt. Samma metod används även för att följa upp läkningen under rehabperioden.
Mindre senskador kan läka konservativt efter den akuta behandlingen med kyla, stödbandage och vila. Men många gånger kan läkningen underlättas med hjälp av läkemedel både allmänt och direkt i senan, samt med hjälp av bland annat stötvågsbehandling. I vissa fall kan senan behöva klyvas för att främja läkningen.
Prognosen för en häst med senskada beror på hur allvarlig skadan är, hur snabbt den upptäcks och hur noggrant rehabiliteringen följs. Lindriga senskador läker ofta bra med vila och kontrollerad igångsättning, medan allvarligare skador kan kräva lång återhämtning och medföra ökad risk för ärrvävnad. Tidig diagnos, behandling och regelbundna ultraljudskontroller förbättrar chanserna för en bra återhämtning. Med rätt vård kan många hästar återgå till arbete, men risken för återfall finns – särskilt om träningen trappas upp för snabbt eller om underlaget är dåligt.
När det akuta skedet är över påbörjas rehabiliteringen. Senskador läker långsamt och det är avgörande att du följer veterinärens rekommendationer kring vila, motion och upptrappning av träningen. Målet är att ge senan bästa möjliga chans att läka utan att riskera återfall.
Så snart veterinären ger klartecken bör hästen börja röra sig under kontrollerade former. Det handlar ofta om skrittpromenader för hand, i skrittmaskin eller lugn ridning på hårt, jämnt underlag. Träningsdosen ska sedan ökas stegvis. Med hjälp av regelbundna veterinärkontroller och uppföljning med till exempel ultraljud kan man säkerställa att läkningen går åt rätt håll.
Kom ihåg att senskador kräver tålamod. Gå inte för fort fram och kontakta alltid veterinär om hästen visar tecken på smärta eller svullnad igen.
Genom kyla, stödbandage och vila samt en nära dialog med behandlande veterinär.
Läkningstiden beror på vilken typ av senskada hästen har och kan variera allt från 2–12 månader, ibland längre vid allvarliga skador.
Många hästar kan ridas igen efter en senskada, men återgången måste ske långsamt och successivt.
Hälta kan vara ett symtom vid senskada.
