Allt om korsförlamning hos häst
Vad är symptomen på korsförlamning, vad orsakar sjukdomen och hur kan man förebygga den? Här kan du läsa allt om korsförlamning hos häst.
Vad är symptomen på korsförlamning, vad orsakar sjukdomen och hur kan man förebygga den? Här kan du läsa allt om korsförlamning hos häst.
Korsförlamning är en muskelsjukdom med typiska symptom, som är omöjliga för hästägaren att missa. Det handlar om ett allvarligt tillstånd, och ibland måste drabbade hästar avlivas.
Den klassiska korsförlamningen uppstod hos tunga arbetshästar som sattes igång efter en helgvila med bibehållen fodergiva. Därför går korsförlamning också under benämningen ”måndagssjukan”. Det är fortfarande vanligt att sjukdomen drabbar hästar som tränas efter att de vilat någon eller några dagar, utan att man dragit ner på kraftfodret.
En annan utlösande faktor är ojämn träning. Olika typer av stress som att transportera hästen kan också påverka. Den exakta mekanismen bakom sjukdomen känner man inte till, men man tror att det krävs någon faktor hos hästen som gör hästen mottaglig för korsförlamning.
Vid korsförlamning uppstår muskelskador, framförallt i bakbensmuskulaturen. Omfattningen av skadorna går att mäta genom blodprov. Enzymerna ASAT och CK finns normalt i muskelcellerna, men vid korsförlamning går cellerna sönder, ASAT och CK läcker ut i blodbanorna och ett blodprov kommer att visa förhöjda värden.
Ju kraftigare korsförlamningen är, desto högre värden kan man mäta upp. Muskelcellerna innehåller också myoglobin, ett ämne som tar upp syre från blodet och som ger musklerna dess röda färg. Det är myoglobinet från de skadade muskelcellerna som gör att urinen ibland färgas mörkröd vid korsförlamning.
Lindriga anfall ger lindriga muskelskador som läker snabbt utan att ge bestående besvär. Ett kraftigt anfall orsakar mer omfattande muskelskador som kan ge bestående men, på grund av att en del muskelceller ersätts av ärrvävnad. Bildningen av ärrvävnad kan leda till att muskeln inte fungerar som förut, utan ger hästen en bestående rörelsestörning.
De flesta hästar som drabbats av korsförlamning blir återställda och kan användas som förut. För att undvika återfall i framtiden är det viktigt att man ser över foderstaten och att träningen är regelbunden. Enstaka hästar drabbas av så omfattande skador att det kommer att påverka deras prestationsförmåga i framtiden. Riktigt kraftiga anfall kan leda till att hästen måste avlivas akut.
Man misstänker att det finns någon predisponerande faktor hos de hästar som drabbas av korsförlamning, det vill säga något hos hästen som gör den mottaglig för korsförlamning. Därför är det ofta bara en individ i ett stall som får korsförlamning, även om alla hästar hanteras, tränas och utfodras på samma sätt. Unga hästar som drabbas av korsförlamning löper större risk att drabbas igen, än äldre hästar. Anfallen brukar bli mindre allvarliga med åren. Ston drabbas oftare av korsförlamning än hingstar och valacker, varför vet man inte.
Daglig utevistelse i stora hagar ger hästen en möjlighet att själv röra på sig. Det gör den mindre känslig för eventuella uppehåll i träningen och minskar därför risken för korsförlamning hos de hästar som är känsliga.
Bibehållen foderstat trots att hästen vilar kan orsaka korsförlamning när hästen sätts igång igen. Därför är det viktigt att sänka kraftfodergivan om hästen måste vila några dagar. Det gäller framförallt om hästen får mycket kraftfoder och är extra viktigt om hästen inte får gå i hage. Man kan till exempel ge hälften av kraftfodret och gärna börja redan kvällen innan vilan. När man sätter igång hästen igen, ökar man mängden kraftfoder successivt. Om hästen av någon anledning tvingas till boxvila under en tid, kan man ibland behöva ta bort kraftfodret helt.
Överutfodra varken med energi eller med protein. För att undvika det krävs att man räknar på foderstaten och att man har analyserat grovfodret.
Det finns många laboratorier i Sverige som utför grovfoderanalyser. Man kan till exempel vända sig till, SVA, Sveriges veterinärmedicinska anstalt, i Uppsala.
Kontrollera att hästen får i sig tillräckligt med selen och vitamin E i foderstaten. Selen och vitamin E behövs för att läka skador som uppkommit och verkar till viss del kunna förebygga korsförlamning. Eftersom både selen och vitamin E är giftigt i för hög dos gäller det att inte överdosera.
Alla hästar mår bra av regelbunden träning. Det förebygger dessutom korsförlamning hos hästar som är känsliga för det.
Förhindra att hästen blir nedkyld - en häst som blir nedkyld står och spänner sig. Spänningarna kan leda till ömhet i muskulaturen och påverka hästen negativt när den ska arbeta. Låt den ha täcke på sig i hagen när väderleken kräver det, framförallt om det är fuktigt och blåser mycket. Lägg också på ett täcke efter träningspass då hästen blivit svettig. Det är osäkert om nedkylning har någon betydelse för uppkomsten av korsförlamning, men det bör för säkerhets skull undvikas.
Symptomen vid korsförlamning varierar från individ till individ och brukar uppkomma när man anstränger hästen, men det händer även att hästar får symptom först efteråt. Ju snabbare symptomen visar sig, desto kraftigare brukar anfallet bli. En del hästar visar en lätt stelhet efter ansträngning, andra visar symptom som ovilja att röra sig, onormal svettning och kraftig ökning av puls och andning redan under passet.
Om man inte är uppmärksam och genast låter hästen ta det lugnt förvärras symptomen. Hästen får allt svårare att röra sig, puls och andning ökar och den börjar svettas. Om man känner på muskulaturen i bakbenen, känns den svullen och hård. Om en häst blir akut dålig och snabbt ovillig att röra sig, bör man låta den stå kvar där den är och inte tvinga den att röra sig ytterligare, eftersom det kan förvärra läget och i värsta fall göra att hästen lägger sig. Om hästen lägger sig är prognosen mycket sämre. Hästar som ligger får lätt ytterligare muskelskador av sin egen tyngd, särskilt om de har svårt att röra sig. Det minskar dess chanser att kunna resa sig betydligt.
Veterinären vill veta så mycket som möjligt om hästens tidigare sjukdomshistoria, samt hur hästen skötts, tränats och utfodrats den senaste tiden. Vid undersökningen av hästen tittar veterinären på hur hästen rör sig, känner på muskulaturen och undersöker andnings och hjärtfrekvens. Vid misstänkt korsförlamning brukar man också ta ett blodprov för att undersöka muskelskadornas omfattning.
För att minska smärtan och stelheten är det vanligt att veterinären ger någon typ av antiinflammatorisk medicin mot den svullna, ömmande muskulaturen. Ofta ger veterinären också B-vitamin.
Följ den behandlande veterinärens råd om hur hästen ska behandlas och tränas upp efter sin sjukdom. För att undvika att hästen drabbas igen, är det viktigt att se över foderstat och träning. Genom att räkna på foderstaten kan man undvika onödig överutfodring och därmed minska risken att hästen drabbas av korsförlamning.