Madeleine Beckman är Svenska Connemarasällskapets ordförande. Hon berättar att organisationen i dagsläget registrerar 60 till 70 svenskfödda connemaror per år, medan det kommer in nästan 300 importer.
– Aveln klarar inte av efterfrågan i Sverige, hela Europa dammsugs efter ponnyer och hästar just nu, säger hon.
Varierande utbildningsnivå
I grunden uppskattar Madeleine Beckman att det importeras connemaraponnyer hit från Irland, många av stona har väldigt fin stam vilket gör att vi kan bredda vår avelsbas.
– Men problemet när efterfrågan är så här stor är att man lägger ut mer eller mindre ”allt” på marknaden. Vissa provrider inte ens utan köper ponnyerna på film. Det är sådan hästbrist att de annars säljs till någon annan. Detta gör att man vet väldigt lite om hästen, vissa av de här hästarna och ponnyerna har inte den bakgrund köparna förväntar sig med tanke på prislappen, säger hon.
I Sverige finns ett tydligt system för uppfödning och utbildning, om du köper en ungponny i en viss ålder vet du ungefär vad du kan förvänta dig att den kan. Utomlands fungerar det inte alltid på samma sätt.
– Det finns jättebra uppfödare med ambitiösa system på Irland, men vid sidan av dem kommer det tyvärr upp quick fix-aktörer. De säljer ponnyer med bristfällig utbildning som inte har samma tillit till människor. Det kan handla om en ponny som är sju eller åtta år gammal men som knappt har gjort någonting alls mer än att gå ute på ett fält, säger Madeleine Beckman, som själv har mycket kontakter på ”den gröna ön”.
Hon har varit registrator för rasen sedan 1975 och ser därmed många av importernas köpehandlingar.
– Inte så sällan står det i besiktningsprotokollet att en ponny har varit spänd vid uppsittning, reaktiv eller svår att lyfta hovarna på. Då är den knappt tam. Hästarna är av fin kvalitet men behöver förädlas för att fungera som barn- eller ungdomsponnyer. Och bra utbildning kostar.
Tränarkåren har en viktig roll
Madeleine berättar att erfarna connemarauppfödare har noterat att skador och andra problem kan uppstå i högre grad än normalt för rasen. Detta med de importer som inte har fått en gedigen grundutbildning, men som ändå sätts i träning och tävling direkt vid ankomsten till Sverige.
– I grunden är connemaror hållbara och friska ponnyer men det går för snabbt, de är inte förberedda. Ponnyerna är snälla och försöker, de hoppar ofta jättebra men har inte hunnit lära sig det andra. En sådan utveckling är inte bra för någon - inte för hästarna, inte för barnen och inte för varumärket connemara, säger Madeleine Beckman.
Hon anser att tränarna har en mycket viktig roll när det kommer till att avgöra om den nya ponnyn är redo att tävla, eller om den behöver utbildas först.
– Det är inte åldern som är avgörande utan utbildningsnivån. Du kan köpa en importerad sexåring som är som en svensk tre- eller fyraåring, menar hon.