Urinsten kan vara en orsak till att en hund kissar ofta eller har svårt att kissa. Urinsten uppstår från mineralansamlingar i urinvägarna hos hundar, oftast i urinblåsan eller urinröret. Njursten är ovanligt hos hundar. Här går vi igenom vanliga symtom, hur diagnosen ställs och behandlas samt när du bör kontakta veterinär.
Urinstenar (uroliter) är mineralansamlingar som kan bildas i urinvägarna hos hundar, oftast i urinblåsan eller urinröret. De kan variera i storlek från sandliknande kristaller till större stenar. Lindrigt med kristaller i urinen brukar inte ge symtom, men om det har bildats grus eller stenar, kan urinvägarna delvis eller helt blockeras. Vanliga tecken på delvis eller helt blockerad urinväg är att hunden kissar oftare, eller har tecken på så kallade urinträngningar, att den försöker kissa men att lite eller ingen urin passerar, visar obehag eller har blod i urinen.
Faktorer som påverkar risk för kristall- och/eller stenbildning är genetik (ras), urinens pH-värde, hundens vätskestatus samt långvariga urinvägsinfektioner.
“Om din hund inte kan kissa alls så kan det vara ett livshotande tillstånd. Kontakta veterinär omedelbart.”
Struvitsten är den vanligaste typen av urinsten hos hund. Den bildas ofta i samband med urinvägsinfektioner och högt pH i urinen. Struvitstenar kan i många fall lösas upp och förebyggas genom att hunden äter ett specialfoder.
Kalciumoxalatsten bildas i sur urin, vid lågt pH värde, och går inte att lösa upp med foder. De kräver ofta kirurgi, ibland upprepade gånger om stenar återkommer. Utredning kan behövas för att utesluta eventuella bakomliggande sjukdomar. Förebyggande specialfoder rekommenderas.
Uratstenar är vanliga hos dalmatiner men ovanliga hos andra hundraser. Dalmatiner har en genetisk benägenhet som innebär en nedsatt förmåga att bryta ned urinsyra (urat). Det leder till att mer urinsyra förs med blodet till urinen, där den kan bilda kristaller och stenar. Hos andra hundraser är uratstenar ovanliga, och om de förekommer kan det vara ett tecken på lever- eller njursjukdom. Sådana fall bör därför alltid utredas vidare. Det finns förebyggande specialfoder.
Cystinstenar är mycket ovanliga hos hund. En ökad mängd cystin i urinen kan bero på en medfödd njurdefekt som kan ge cystinuri.
En hanhund med urinsten har ofta svårt att kissa eftersom stenar och grus fastnar i det smala urinröret. Du kan märka att hunden krystar utan att det kommer någon urin, eller att det bara kommer små skvättar, ibland blodblandade.
Hos tikar är urinröret bredare och rakare, vilket gör att mindre stenar ibland kan passera. Därför får tikar oftast inte lika svåra urineringsproblem, men urinen kan vara blodblandad.
Diagnosen ställs genom urinprov, röntgen och/eller ultraljud av urinvägarna. Efter operation eller om en sten kissas ut bör stenen skickas för analys. Då får man reda på vilken typ av urinsten det rör sig om. En korrekt diagnos är viktig för rätt behandling.
Urinstenar i urinblåsan måste opereras genom att öppna buken och blåsan. Ibland kan man med en kateter fösa tillbaka eller spola upp stenar i blåsan, som fastnat i urinröret. En hund som är obesvärad av sin urinsten kan hållas övervakad och man kan i vissa fall försöka lösa upp urinstenen med specialfoder. Alla sorter går dock inte att lösa upp. Man får genom ett urinprov se om hunden har kristaller i urinen. Det är dock inte helt säkert att kristallerna är av samma sort som stenen.
Hos hundar som är drabbade av urinsten är det viktigt att:
Prognosen för en hund med urinsten beror på vilken typ av sten hunden drabbats av och hur snabbt hunden får behandling. Många hundar blir helt återställda men vissa får återkommande problem. För stenar som inte går att lösa upp kan kirurgi krävas, vissa individer drabbas av återkommande stenbildning. För att undvika återkommande urinsten kan hunden behöva förebyggande foder mot urinsten resten av livet samt följas upp med regelbundna urinprov.
Vid akut sjukdom eller vid svår skada ska du alltid uppsöka veterinär direkt.
Symtom kan vara att hunden kissar lite och ofta, krystar, har urinträngningar, har blod i urinen eller verkar ha ont.
Att en hund har svårt att kissa och vill kissa ofta kan vara ett tecken på urinsten. Men om hunden inte kan kissa alls är det akut och hunden behöver genast komma till veterinär.
Struvitstenar kan ibland lösas upp med hjälp av särskilt foder, men kalciumoxalat och vissa andra stenar måste opereras bort.
Mindre stenar eller grus kan ibland kissas ut, särskilt hos tikar som har bredare urinrör. Hos hanhundar fastnar stenarna oftare, vilket kräver veterinärvård.
Det finns särskilda veterinärfoder och specialfoder för hund med urinsten som minskar risken för nya stenar. Rådgör alltid med din veterinär vad som är rätt val för din hund.
Det kan vara mycket allvarligt, särskilt om hunden inte kan kissa alls. Det är ett akut tillstånd som kräver veterinärvård direkt.
Kristaller bildas när urinen får fel balans av mineraler, pH och koncentration. Orsaker kan vara foder, infektioner eller ämnesomsättningsproblem.
