Symtom på Tritrichomonas-infektion hos katt
De flesta sjuka katter utvecklar långvarig, illaluktande diarré, som ofta är tunn, slemmig och/eller blodblandad och kan ha konsistens som en komocka, ganska lös men inte rinnande.. Diarrén kan komma i skov och vara från 6 till 36 månader – även utan behandling. Katten kan dessutom utveckla avföringsinkontinens (oförmåga att kontrollera avföring), samt röd och irriterad analöppning. Katten kan tvätta sig mer än vanligt mot analöppningen och genitalier och därigenom bli irriterad i huden.
Parasiten angriper främst tjocktarmen, vilket gör att katten ofta behåller aptit och allmäntillstånd. De flesta smittade katter verkar därför friska och äter normalt, men kan ändå utsöndra parasiten och smitta andra.
Typiska symtom:
- Långvarig, återkommande diarré
- Illaluktande avföring, ofta tunn
- Diarré med slem och/eller blod
- Avföringsinkontinens
- Röd, irriterad eller inflammerad analöppning
- Perioder med försämring och förbättring av diarrén
- Behåller oftast normalt allmäntillstånd, aptit och vikt
Diagnos
Diagnosen ställs genom laboratorieanalys av avföringsprov. PCR-analys är den vanligaste och säkraste analysmetoden för att påvisa parasitens DNA – även vid låg förekomst. Provet bör tas färskt och utan nedkylning för att öka känsligheten. Vid negativt test men fortsatt misstanke bör provet upprepas.
Behandling av Tritrichomonas hos katt
Det finns för närvarande inga godkända läkemedel i Sverige för behandling av Tritrichomonas blagburni hos katt. Om infektionen ger betydande problem kan veterinären ansöka om tillstånd att skriva ut ronidazol, ett sorts antibiotika.
Ronidazol kan ge biverkningar, inklusive neurologiska symtom som ataxi (ostadig gång), apati samt i sällsynta fall kramper och skakningar – särskilt vid överdosering. Behandlingen ska därför noga följa veterinärens anvisningar.
Inte alla katter blir fria från parasiten trots behandling, och vissa kan fortsätta att utsöndra smitta även när diarrén är borta. Symtomlindring kan uppnås med lättsmält specialfoder och probiotika som stödjer tarmfloran.
Viktigt vid behandling och smittförebyggande
- Isolera smittade katter om möjligt
- Rengör kattlådor dagligen med kokande vatten eller veterinärrekommenderat desinfektionsmedel
- Undvik att använda smittade katter i avel, på utställningar eller pensionat
- Begränsa stress, eftersom immunförsvaret påverkas negativt och risken för kliniska återfall ökar
- Katter i hushåll med flera katter kan ha längre sjukdomsförlopp
- Överväg test av alla katter i hushållet vid kvarstående smittproblem
- Använd separata kattlådor till varje katt i hushållet om möjligt
Prognos och smittbärarskap
Långvarig smitta utan symtom är väl dokumenterad och det finns för närvarande ingen strategi för att eliminera parasiten helt hos alla katter. Parasiten kan överleva i tarmen i månader till år, trots avsaknad av symtom. Obehandlade katter blir oftast symtomfria inom fem månader till två år, men kan fortsätta att vara kroniska bärare och föra smittan vidare. Det finns misstankar om att om parasiten stannar kvar länge i tarmen kan det öka risken för att katten senare utvecklar kroniska problem, som till exempel inflammatoriska tarmsjukdomar. Även om diarrén ofta avtar med tiden kan katten fortsätta att utsöndra parasiten och smitta andra. Återfall förekommer – särskilt vid stress eller kontakt med andra smittade katter. Uppföljande avföringsprov rekommenderas för att bedöma behandlingssvar och begränsa smittspridning.
Förebyggande
- Håll kattlådan ren, töm den ofta
- Isolera nya eller misstänkt smittade katter
- Testa katter med långvarig diarré för Tritrichomonas
- Använd inte smittade katter i avel
- Undvik gemensamma mat- och vattenskålar vid utbrott och håll strikt hygien i gemensamma utrymmen
