Hypertyreos är den vanligaste hormonella sjukdomen hos den medelålders till äldre katten. Hypertyreos orsakas av förändringar i sköldkörteln. Här kan du läsa om vilka symtom du ska vara uppmärksam på och vilka olika behandlingsmetoder som finns.
Sköldkörteln styr kroppens ämnesomsättning och bildar bland annat hormonet tyroxin (T4). Sköldkörteln är belägen på halsens undersida nedanför struphuvudet. Den är uppdelad i två lober som ligger på var sida om luftstrupen, i halsens mittlinje. På en frisk katt ska sköldkörteln inte kännas.
Hypertyreos drabbar ofta äldre katter och symtom brukar uppträda från cirka 8 års ålder men även katter från 4 år och uppåt kan drabbas. Hypertyreos innebär förhöjda nivåerna av ämnesomsättningshormonerna. Symtom som du som kattägare kan se är:
Många katter blir mer aktiva men det finns dock katter som tvärtom drar sig undan, blir inaktiva, äter mindre och blir svaga. Eftersom katter som drabbas av hypertyreos i regel är äldre individer bör man tänka på att det finns flera sjukdomar som kan ha liknande symtom.
Sjukdomen hypertyreos är kronisk progressiv, det vill säga, symtomen utvecklas och förvärras gradvis. Över tid förvandlas den normala vävnaden till en godartad tumör, ett så kallat adenom. Det förekommer även elakartade förändringar men det är mindre vanligt.
Det finns olika teorier om vad som kan orsaka sjukdomen, här listar vi tre möjliga riskfaktorer:
Veterinär ställer diagnosen hypertyreos genom att ta blodprov för att mäta mängden sköldkörtelhormon, tyroxin (T4).
Då sjukdomen påverkar andra organ exempelvis njurar och hjärta samt att andra sjukdomar kan förekomma samtidigt kontrolleras ett flertal parametrar. Det är vanligt att hypertyreos exempelvis orsakar höga levervärden. Om katten samtidigt har problem med njurarna kan njurvärdena vara falskt normala på grund av hypertyreosens effekter. Hjärtat kan vara påverkat och behöva undersökas med ultraljud och det är vanligt att man mäter blodtrycket.
Katter med misstänkt hypertyreos kan vara mycket känsliga för stress i samband med provtagning och undersökningar. De bör därför hanteras i en så lugn miljö som möjligt och ibland kan lugnande preparat behöva ges.
En katt med misstänkt hypertyreos bör även undersökas för andra sjukdomsorsaker till symtomen.
När diagnosen är ställd bestäms i samråd med veterinären vilken behandlingsmetod som är bäst lämpad för just din katt. Det finns för- och nackdelar med de olika metoderna. Din katts ålder kan spela roll, likaså andra sjukdomar, storlek på körteln, kostnader med mera.
Generellt är prognosen god. Målet med behandlingen är i första hand att få en normal nivå på sköldkörtelhormonerna och att katten blir symptomfri. Nedan fyra behandlingsmetoder finns tillgängliga:
Behandling med läkemedel eller jodfritt foder lindrar symptomen men botar inte sjukdomen som fortsätter att utvecklas och sköldkörteln kan växa i storlek. Behandling med jodspruta eller kirurgi är däremot att botande men med risk för hypotyreos dvs låg produktion av sköldkörtelhormon som får behandlas med läkemedel.
En behandlingsmetod är att ge medicinering två gånger dagligen, medicinen finns både som tabletter och i flytande form. Medicinen blockerar överdriven produktion av sköldkörtelhormonerna. Medicinen ges dagligen till katten, resten av kattens liv. Under behandlingen görs regelbundna återbesök hos veterinären för att justera så att dosen blir rätt och för att upptäcka eventuella biverkningar. Biverkningar av medicinen kan vara kräkningar, diarré, minskad aptit, klåda eller påverkan på benmärgen.
Jodfritt foder hjälper katten att sänka sköldkörtelvärdet, då jod annars hjälper till att bilda sköldkörtelhormon. Det förutsätter att katten tycker om fodret och inte har behov av ett särskilt foder. Detta då om katten behandlas med denna metod får den inte äta något annat, varken godis eller annan typ av foder resten av livet. Studier har dock visat att behandlingen kan fungera även för utekatter. Regelbundna återbesök hos veterinären görs för att kontrollera effekten.
En injektion med radioaktivt jod, är en annan behandlingsmetod. Behandlingen är i princip botande. Katten ges en injektion likvärdig med en vaccination, innehållande en låg dos radioaktivt jod som absorberas av sköldkörteln och där förstör de sjuka cellerna. Katten får stanna några dagar på klinik efter behandlingen och vissa restriktioner gäller i hemmet en kort tid därefter. Denna behandling finns tillgänglig på de större djursjukhusen och anses vara gold standard.
Kirurgi av de överaktiva loberna kan vara botande. Kirurgi är inte lika vanligt förekommande idag på grund av de andra behandlingsmetoderna. Vid kirurgi finns det även en risk för att hypertyreosen kommer tillbaka i den kvarvarande vävnaden vilket leder till nya symtom som då behöver behandlas med tillskott av sköldkörtelhormon. Kirurgi kräver även att kattens allmäntillstånd klarar av en narkos samt att det finns en viss risk att bisköldkörtlarna, som ligger mycket nära, skadas.
Vanliga symptom på hypertyreos kan vara att katten får en ökad aptit men ändå blir mager, får beteendeförändringar såsom oro och aggressivitet, försämrad pälskvalité, ökad törst och urinering.
De vanligaste behandlingsmetoderna av hypertyreos är läkemedel, jodfoder, jodspruta eller kirurgi.
Hypertyreos drabbar oftast äldre katter. Om katten kommer under rätt behandling i tid är prognosen god för ett gott liv. Behandlingsplanen anpassas efter kattens tillstånd och kattägarens möjligheter och det kan variera i hur katten svarar på behandlingsmetoden.
Hypertyreos påverkar andra organ i kroppen och symtomen förvärras gradvis. Om katten lämnas obehandlad kommer den få komplikationer som exempelvis högt blodtryck, njursvikt och hjärtproblem. Kattens livskvalitet kommer att försämras och livslängden förkortas.
Vid akut sjukdom eller vid svår skada ska du alltid uppsöka veterinär direkt.
