Epilepsi hos katt är en ovanlig men allvarlig neurologisk sjukdom som kan drabba katter i alla åldrar. Som kattägare är det viktigt att känna igen symtomen och veta när det är dags att söka hjälp. Här får du veta mer om orsaker, behandling och hur du bäst stöttar din katt under ett anfall.
Epilepsi innebär att katten får kramper i hela eller delar av kroppen, orsakade av störningar i hjärnans elektriska aktivitet. Hos katt visar sig epilepsi ofta som fokala anfall, vilket betyder att bara en del av hjärnan är involverad. Fokala anfall anses vara vanligare hos katter än generaliserade anfall. Symptomen vid ett fokalt anfall kan vara ganska subtila, till exempel ryckningar i ansiktet, dregling, ovanliga beteenden eller plötsliga rörelser. Katten kan vara vid medvetande under ett sådant anfall.
Generaliserade anfall innebär att hela hjärnan påverkas samtidigt. Vid ett sådant anfall förlorar katten medvetandet och får kraftiga kramper i hela kroppen. Katten kan ramla omkull, sträcka ut nacke och ben, rycka okontrollerat i huvud och ben, dregla eller tugga fradga. Det är också vanligt att katten kissar på sig och ibland tömmer tarmen under anfallet.
Efter ett epileptiskt anfall är många katter desorienterade och förvirrade. En del katter kan bli hungriga eller törstiga, medan andra blir trötta och sover mycket det närmaste dygnet. Vissa katter kan även dra sig undan eller bli oroliga en stund efter anfallet. Aggressivitet efter anfall är ovanligt hos katt.
Epileptiska anfall hos katt kan se olika ut, men några vanliga tecken är:
Symtomen kan vara lokala eller omfatta hela kroppen, beroende på vilken del av hjärnan som påverkas.
Tänk på: Boka en tid för undersökning även om anfallet var kort och enstaka, men det är oftast inte nödvändigt att åka in akut i dessa fall.
Status epilepticus: Ett anfall som varar längre än 5 minuter, eller upprepade anfall där katten inte hinner återhämta sig mellan anfallen. Detta är ett akut tillstånd och kräver omedelbar veterinärvård.
Klusteranfall: Två eller fler anfall inom ett dygn. Detta är också ett tecken på att katten behöver snabb veterinärbedömning.
Epilepsi hos katt kan delas in i tre huvudgrupper beroende på bakomliggande orsak:
Vid primär epilepsi kan ingen bakomliggande orsak hittas trots utredning. Diagnosen ställs när andra orsaker har uteslutits. Katten uppvisar normalt beteende mellan anfallen och uppfattas som frisk i övrigt. Primär epilepsi är vanligast hos katter mellan ett och sju år.
Strukturell epilepsi orsakas av en sjukdom eller skada i hjärnan. Katter med reaktiv epilepsi har ofta även andra sjukdomssymtom mellan anfallen.
Reaktiv epilepsi beror på störningar utanför hjärnan som påverkar hjärnans funktion tillfälligt. En katt med reaktiv epilepsi visar också ofta tecken på sjukdom mellan anfallen.
Vid strukturell och reaktiv epilepsi är det viktigt att utreda och om möjligt behandla den underliggande orsaken, eftersom anfallen ofta kan minska eller försvinna om grundproblemet åtgärdas.
Du bör alltid kontakta veterinär om din katt får ett epileptiskt anfall för första gången. Sök omedelbart veterinärhjälp om ett anfall varar längre än 3–5 minuter, om flera anfall kommer tätt efter varandra, eller om katten inte återhämtar sig mellan anfallen.
Veterinären kan hjälpa till att hitta orsaken till anfallen och ge råd om behandling och fortsatt omvårdnad.
För att kunna fastställa att det rör sig om epilepsi behöver veterinären ofta göra en grundlig utredning. Samt utesluta andra orsaker till anfallen. Det kan inkludera:
Behandlingen beror på vad som orsakar anfallen. Om det finns en bakomliggande sjukdom försöker man behandla den i första hand. Vid idiopatisk epilepsi eller om anfallen inte kan kontrolleras på annat sätt, kan katten behöva medicinering med epilepsiläkemedel. Enstaka anfall behöver oftast inte behandlas.
Målet med behandlingen är att minska antalet anfall och svårighetsgraden av anfallen, men det är inte alltid möjligt att få katten helt anfallsfri. Det är viktigt att ge medicinen regelbundet och att ha tät kontakt med veterinären för uppföljning.
Många katter med epilepsi kan leva ett gott liv med rätt behandling och anpassning. Prognosen beror på orsaken till anfallen och hur väl de kan kontrolleras med medicin.
Epilepsi hos katt kan utlösas av sjukdomar i hjärnan (till exempel tumör, infektion eller skada), ämnesomsättningsrubbningar, förgiftningar eller ibland utan att någon orsak kan hittas (idiopatisk epilepsi).
De flesta katter med epilepsi kan leva ett bra liv med rätt behandling och anpassning. Om kattens livskvalitet påverkas negativt trots behandling, är det viktigt att rådgöra med veterinär om bästa möjliga åtgärder för katten.
Stress kan ibland utlösa anfall hos katter som redan har epilepsi, men stress är sällan den enda orsaken. Det är exempelvis inte ovanligt att anfall uppträder när katten vilar.
Epilepsi är ovanligt och drabbar ungefär 1-3 % av katterna.
Enstaka anfall är oftast inte farliga, men långvariga eller täta anfall kan vara livshotande och kräver akut veterinärvård. En katt med epilepsi som går obehandlad kan också bli farligt.
Livslängden beror på orsaken till epilepsin och hur väl anfallen kan kontrolleras, men många katter kan leva ett långt och bra liv med rätt behandling.
