Tamkaninen, Oryctolagus cuniculus, härstammar från vilda kaniner i västra Europa och norra Afrika. Den är strikt växtätande, och betar vanligen i skymning eller under natten. Kaninen använder sina klor för att gräva sig hålor för skydd och vila. I det vilda visar kaniner sällan tecken på aggression, utan flyr i stället vid tecken på fara. Kaniner i fångenskap kan däremot uppvisa aggression vid stress eller hot eftersom att de har mindre utrymme till flykt i fångenskap.

Kaniner är intelligenta, vänliga och tysta husdjur. Kaniner är ganska lättlärda för till exempel trickträning och det går ganska lätt att träna kaninen att bli rumsren. Medellivslängden för kaniner är 8-10 år, med rekord ända upp till 15 år. Följande information är sammanställd för att hjälpa dig ta bästa möjliga hand om ditt djur så att kaninen kan få ett långt och friskt liv. Råden är skrivna med dvärgkaniner som ”modell”, rasvariationer kan förekomma.

Parning av kaniner

Kaninhonan blir könsmogen vid 3-9 månaders ålder, hanen vid 3-10 mån ålder. Dräktigheten varar 29-35 dagar (i medeltal 31-32 dagar), och kullen innehåller oftast 4-10 ungar. Avvänjning av ungarna kan påbörjas vid 6-8 veckors ålder. De bör dock inte skiljas helt från mamman förrän vid 8 veckors ålder.

Moderlösa kaninungar

Att försöka föda upp moderlösa kaninungar går sällan bra. Helst ska ungarna placeras hos en hona som redan har egna ungar. Störst chans att lyckas har detta om de moderlösa ungarna är mindre än två veckor gamla, och maximalt två dagar yngre eller äldre än fostermammans ungar. En droppe svag parfym på fostermammans nos kan hjälpa till så hon inte förskjuter de moderlösa ungarna.

Moderlösa ungar under tre veckors ålder kan även ges kattmjölkersättning (färdig, eller en blandning av en äggula, 240 ml torrmjölk, 240 ml vatten, 5 ml honung och 5 ml vitamin-mineralblandning). Av detta ges de första dagarna max 5 ml 2-3 gånger per dag den första veckan.

Normalt att mamman diar ca 1-2 gånger per dygn

Mängden ökas sakta till 15 ml vecka två, och till 25 ml vecka tre. Området runt ändtarmsöppningen tvättas försiktigt med bomull fuktad med ljummet vatten för att stimulera avföring och urinering.

Problem som ofta ses vid handuppmatning av kaninungar är lunginflammation p.g.a. att maten hamnat i fel strupe; undertemperatur samt diarré.

Tänk på att en normal kaninmamma bara diar sina ungar 1-2 gånger per dygn! Det är alltså helt normalt att mamman till synes inte bryr sig om sina ungar under största delen av dygnet.

Kastrering av kaniner

Vi rekommenderar att både han- och honkaniner ska kastreras om de inte ska användas i avel. Kastrerade djur blir vanligen lugnare och mer tillgivna sällskapsdjur samt att risken för aggression både mot djurägaren och burkompisar minskar.

Kastration innebär också minskad risk för urinmarkering av reviret. Kastration av honkanin är viktigt för att undvika oönskad dräktighet samt cancer eller andra sjukdomar i livmodern (se nedan). Kastration av båda könen kan ske så snart tecken på könsmognad uppvisas, oftast vid 4-5 mån ålder.

Hantering av kaniner

Det finns flera sätt att lyfta upp en kanin beroende på hur lugn den är och hur stor den är. Det viktigaste att komma ihåg är att alltid stödja bakbenen för att förhindra allvarliga ryggskador. Kaninens rygg är svag och kan lätt gå av om bakbenen tillåts att hänga fritt, och kaninen sedan sparkar till kraftigt.

Olyckligtvis blir det då vanligen bestående skador och leder ofta till avlivning av kaninen. Bästa sättet är att försöka förhindra en sådan olycka. Lyft aldrig upp kaninen via öronen, det är mycket smärtsamt. För in handen mellan frambenen (ej under magen utan långt fram under bröstkorgen), samt att placera den andra handen under bakbenen. Prova dig fram nere på golvnivå i början, tills du har lärt dig att lyfta kaninen, så att om den hoppar ur din famn den inte skadar sig i fallet.

Få din kanin att slappna av

Det kan också vara bra att du övar upp din kanin med allmänhantering så blir det lättare när du exempelvis ska klippa klorna eller undersöka kaninen. 

Det kan i början vara nödvändigt att vara två personer när klorna ska klippas. Med tiden blir många kaniner så avslappnade att en person kan sköta arbetet ensam.

Ursprungsartikeln är skriven av Gunnel Anderson, leg veterinär, 2010-12-02, granskad och uppdaterad av Johanna Nordlander 2020-11-24.