Frågor till Irene Ljunggren, marsvinsbloggare

Irene Ljunggren älskar marsvin och en stor del av hennes liv går åt att göra livet bättre för både hennes egna marsvin och dem som ingen annan vill ha. I denna intervju berättar hon bland annat om varför just marsvinen är de djur som får hennes hjärta att klappa extra hårt.

Namn: Irene Ljunggren

Född: 1964

Bor: I enplanshus med gräsmatta på ca 1000 kvm i Bohus, två mil norr om Göteborg.

Bloggar om: Livets plus och minus men mest om marsvin.

Därför älskar jag marsvin: De är så fantastiskt snälla, luktar gott, är underhållande att iaktta i flock, mysiga att klappa, pratsamma och alltid hungriga så det är roligt att mata dem.

Vad jag mer gillar att göra i livet: Läsa och lyssna på böcker, skriva, fotografera och använda bilderna på olika sätt och styra om dem i Photoshop även om jag inte är jätteduktig på programmet, det är ganska omfattande och jag använder bara en del basic. Jag älskar att tillbringa tid utomhus, promenera och hösten är utan tvekan min bästa årstid.

Bästa boken på sistone: Torka inga tårar utan handskar av Jonas Gardell. Läs den, eller ännu hellre LYSSNA på den som ljudbok. Det är Jonas själv som läser och han är otroligt begåvad och rolig. Han har nyligen skickat del 2 (av 3) till förlaget och jag ser så fram emot den.

Så många marsvin bor hos mig: Elva marsvin bor hemma i Bohus, det är kastraten Kafka, fem år och hans tio tanter. Sen ett varierande antal i omplaceringen på Hisingen, allt mellan tio till trettio individer.

Varför jag omplacerar marsvin: För att de behöver och jag kan. Dessutom är de djupt beroendeframkallande.

Om jag inte hade marsvin skulle jag: troligen ha ett tråkigare liv. Eller kanske inte, nåt hade jag väl gjort men eftersom marsvin är så fullständigt totalt otroligt underbara så finns det inte plats för så mycket mer.

Så mycket tid lägger jag på marsvinen varje vecka: Varierar men skulle nog vilja säga att den allra mesta fritiden går till djuren, då har jag två hundar och tre katter också. Jag älskar katterna men jag grejar sällan med dem, marsvin och hundar, det är vad som tar min tid. En katt är sällan långt borta när jag sitter i soffan eller ligger i sängen men det är ju inget djur man aktiverar när de lever uteliv. De jagar, sover och leker på egen hand. Mig terrar de mest med att kräva sällskap vid maten och att få alla dörrar ut öppnade i tid och otid. Trots att de har kattlucka  Hundarna promenerar jag och tränar. Försöker att ha med dem så mycket det bara går eftersom de gillar det.

Marsvinets bästa egenskap: De är bra i allt utom svaret på nästa fråga.

Marsvinets sämsta egenskap: Att de är benägna att gnaga på elsladdar och inte är så enkla att få rumsrena.

Största missuppfattningen om marsvin: Att de är tråkiga. Marsvin är inte tråkigare än du är. Sätter du dem i en trist bur, vad väntar du dig? Burdjur? Det finns inga varelser som är gjorda för ett liv i bur. Tänk bortom zooaffärskonceptet och skaffa ditt marsvin en rolig bostad och den ska vara i bostadens centrum. Där alla andra finns. I föreningen Eragons finns massor av inspiration och på Eragons facebookgrupp ännu mer.

Min dröm: Göteborgs kommun tar som första kommun i landet ett rejält ansvar för hemlösa och negligerade djur. Ett Djurcenter som ligger på en gård, alldeles i anslutning till stan med ett högt stängsel som skyddar runt om, kanske i Backa. Baserat på en stabil stab anställda framförallt. Men dessutom frivilligarbete, kanske rehab-arbete för att komma igång efter sjukskrivning osv Dessutom i gott samarbete med Länsstyrelsen, veterinär och djurvårdare från Blå stjärnan knutet till sig och även i samarbete med Djurambulansen.

När djuren mår bra kan de adopteras men fram till dess ett ”safe heaven” Det finns så många eldsjälar och goda krafter kring djur som på olika sätt far illa och jag tror det blivit fantastiskt om dessa samverkat. Jag vet att det finns krafter kring katt, hund, marsvin, kanin och även en del vilda djur som fåglar och igelkottar. Det är bara det jag känner till utan att ha forskat djupt i det.

Många friska och unga djur avlivas varje år eftersom människor tröttnar på dem. Jag är övertygad om att det finns människor som adopterar dem och de bara blir synliggjorda. Dessutom tror gemene man att djur som blir övergivna per självklarhet kräver så fantastisk mycket kunskap att ta hand om för en ny ägare. Jag tror att kunskapen; den kan Djurcentret stå för, de kan se till att varje ny ägare får kunskap och stöd om bara omsorg, kärlek och empati finns.

Jag hade älskat det och självklart hade jag tagit hand om marsvinen men eftersom jag tycker om många djur hade jag troligen aldrig åkt hem.

Mahatma Gandhi: ” En nations storhet och dess etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina djur".

Följ Irenes vardag och kamp för marsvinen i hennes blogg:

Till Marsvinsbloggen

Gillar? 0 röster, ej betygssatt 0 av 0 gillade, NaN i betyg