I slutet av 1800-talet började illern även användas som rent sällskapsdjur, och på 1990-talet ökade populariteten dramatiskt. T ex i USA beräknades det 1994 finnas 7 miljoner sällskapsillrar!
Tyvärr har illern i många kretsar fått rykte om sig att vara ilsken, opålitlig och lukta illa. I vissa fall kan detta säkert stämma, men stor betydelse för hur illern uppför sig har hur väl den blir omhändertagen. En välskött iller är en nyfiken, lekfull och vänlig kamrat.
En iller trivs ofta mycket bra i sällskap med andra illrar, och även tillsammans med hund och katt. Det kan däremot bli problem att ha iller kombinerat med fågel, kaniner, små gnagare eller reptiler.
Fysiologi
En illerhona är dräktig i 42-44 dygn. Kullen brukar omfatta 2-17 valpar, med i medeltal 8 stycken. Valparna är födda döva och med stängda ögon. Ögonen öppnas och de börjar höra vid 3-5 veckors ålder.
Mjölktänderna börjar tränga fram vid 2 veckors ålder, och de kan då börja äta fast föda. Valparna kan vanligen avvänjas till rent fast föda vid 6-8 veckors ålder. Valparna präglas starkt under de första levnadsmånaderna, och bör få så mycket social träning som möjligt under denna period för att bli ett trevligt husdjur.
Valparna når sin slutliga vikt vid 4-6 månader, hanarna brukar bli större än honorna. Båda könen genomgår periodiska viktförändringar, och det är inte ovanligt att en iller ökar 30-40% av sin kroppsvikt på hösten genom att skaffa sig ett lager av fett under huden. Denna fettdepå försvinner sedan på våren igen.
En iller blir vanligen ca 7 år gammal, med enstaka individer som kan nå 10-12 års ålder.