Ny forskning visar: Hästens skaderisk skiljer sig mellan ridskolor

Ny forskning visar att skaderisken skiljer sig mycket mellan olika ridskolor. Resultatet kommer från ett forskningsprojekt som delvis finansierats av Agria och resulterat i en doktorsavhandling av veterinär Cecilia Lönnell vid Sveriges Lantbruksuniversitet. En faktor som visat sig ha betydelse är hur lång erfarenhet ridskolechefen har.

–Vår studie visar att det finns stora skillnader mellan ridskolorna och vilka faktorer det är som gör störst skillnad, berättar Cecilia Lönnell. Tidigare har man framför allt tittat på hur exteriör, uppfödning, genetik och ridbanornas underlag påverkar skador medan väldigt lite motsvarande forskning har gjorts om sambandet mellan ridhästars träning och hållbarhet.

Cecilia gjorde besök på de ridskolor som hade minst respektive mest fall för att studera möjliga riskfaktorer för skador och utslagning. Totalt besöktes 19 ridskolor och endast stora hästar har studerats i den fördjupade fältstudien

– På ridskolorna med färre skador var ridskolechefens yrkeserfarenhet i median 18,5 år. De ridskolor som hade mest försäkringsuttag hade ridskolechefer med i snitt 10,5 års erfarenhet, vilket är en signifikant skillnad, säger Cecilia.

Det var också signifikanta skillnader mellan de olika ridskolegrupperna i hur länge hästarna i genomsnitt varit i verksamheten - indirekt ett mått på hållbarhet. På ridskolorna med lågt försäkringsuttag hade hästarna som median varit i verksamheten i 6,5 år, mot fyra år på de med högst försäkringsuttag

Agrias ridskolepatrull

På Agria Djurförsäkring har man också uppmärksammat skillnader i skaderisk och har sedan några år tillbaka drivit ett projekt där Agria besöker ridskolor som har haft ett högt skadeutfall.

– Vi har tagit fram en checklista och där går vi igenom saker som till exempel vilken botten ridskolan använder i ridhuset och hur ofta den underhålls, hur ofta hästarna går på lektion, vilken utbildning de får och hur mycket de får vila, berättar Charlie Lindberg, veterinär på Agria Djurförsäkring

– Det är ofta en resursfråga men ibland även okunskap. Då kan vi bidra med vår kunskap och en hjälp att komma igång med åtgärder. Friska och hållbara hästar vinner både ridskolan, hästarna och försäkringstagarna på, säger Charlie.

Faktaruta - forskningsstudien:

Forskargruppen har använt sig av Agrias försäkringsdata från 1997 och 2002. Totalt har 139 ridskolor analyserats med minst åtta försäkrade hästar, totalt 5 084 hästar. Fokus har huvudsakligen varit på hältor, ”rörelseapparaten”. De ridskolor som hade lägre försäkringsuttag hade få nya skador på rörelseapparaten. Medianen var 192 stycken räknat på 10,000 ”hästår”. Ett ”hästår” är en häst som är försäkrad under ett år.  Ridskolorna med högt försäkringsuttag hade medianen 3396 nya skador på lika lång tid.

Ridskolorna som hade lägre försäkringsuttag skilde sig genom att i högre andel:

  • Vara privatägda
  • Ha en erfaren ridskolechef
  • Ha en chefsinstruktör som hade Level 3examen* och/eller tävlat svår klass
  • Ha gradvis inskolning för nya hästar, från elva veckor upp till ett år.
  • Låta hästarna få fyra veckors sommarbete
  • Vara större, räknat i antal elever på stor häst

Alla hästar i ridskolestudien vistades i hage eller paddock varje dag. Medel för båda grupperna var runt fyra timmar. Ridskolebesöken gjordes under våren och en observation utanför själva studien var att det var stora skillnader i kvalitén på underlaget i hagar och paddockar.  Flera av de ridskolor som var mer skadedrabbade hade sämre hagunderlag, med till exempel djup lera.

Det var ingen signifikant skillnad i priserna på hästarna som köptes in till ridskolorna, räknat på gruppnivå. En trend var att ridskolorna med lägre försäkringsuttag för ortopediska skador köpte in unga svenska hästar, ofta med bra härstamning, som de sedan utbildade själva. En annan observation var att på 70 procent av de ridskolorna med lågt försäkringsuttag vidareutbildades hästarna av personalen, mot 30 procent på ridskolorna med högt uttag.

Statusen på underlag i ridhus och på ridhusbanor varierade också stort. Andra studier har demonstrerat att underlag påverkar skaderisken. Alla ridhusunderlag i fältstudien var baserade på en blandning av sågspån och sand, men variationen låg i hur gammalt och därmed slitet det var och hur underhållet sköttes.