Är suggan i normalhull föder hon oftast fler smågrisar och har också större möjlighet att ta hand om och ge di till dem. Det är inte ovanligt att feta suggor har svårare grisningar och högre spädgrisdödlighet. De är dessutom mer orörliga och då ökar förstås risken att de ligger ihjäl spädgrisar. Förekomsten av grisningsfeber är också större bland de feta suggorna. Alltför tunna suggor löper å andra sidan en högre risk för att drabbas av bogsår och störningar i fruktsamheten.
Hullbedömning
För att veta hullstatus på en sugga måste man både känna på suggan och mäta späcktjockleken, det räcker inte med att bara titta. En sugga i normalhull har mellan 16 och 18 millimeter späcktjocklek. Man bör mäta späcktjockleken på suggan flera gånger för att kunna anpassa utfodringen.
Rekommendationerna är att mäta vid dessa tillfällen:
- När hon ska betäckas
- När hon flyttas till grisningsboxen
- När smågrisarna vänjs av
- Efter ungefär två tredjedelar av dräktigheten
Det finns bra hullmätare på marknaden att använda i bruksbesättningarna. Det kan vara en god idé att ta hjälp av någon som har mätvana första gången man ska mäta sina suggor. Att hålla sina suggor i normalhull är den mest lönsamma åtgärden man som grisproducent kan ägna sig åt – det spar både tid och pengar. En gylta eller sugga ska ju inte bara grisa en gång utan vara kvar i produktionen under en längre tid.
Källa: Svenska Pig