Veterinär Emma Hurri från SVA är ansvarig för projektet, där man ska försöka få större förståelse för hur mycoplasma bovis visar sig och sprider sig. 
- Vi vill titta mer på diagnostiken, det är svårt att hitta sjukdomen idag då den gömmer sig - djuren kan se helt friska ut men ändå bära på infektionen. Sedan händer det något, som stress vid flytt eller en annan sjukdom, och då utsöndrar djuren bakterien. Så vi tittar på riskfaktorer, om det är vissa besättningar som har större benägenhet att få smittan än andra – om detaljer som hantering eller besättningsstorlek påverkar.

Blandning av bakterie och virus

Mycoplasma bovis kallas för en bakterie, men är egentligen en blandning av en bakterie och ett virus.
- Mycoplasma har inte den cellvägg som vanliga bakterier har, vilket gör att man inte kan behandla den med vanligt penicillin – penicillin attackerar annars cellväggen på bakterien som gör att den dör. Vid mycoplasma måste man använda en bredare antibiotika, vilket ger större risker för antibiotikaresistens och det vill vi inte ha i Sverige. Därför är det särskilt viktigt att forska på detta, säger Emma Hurri.

Symptom

Mycoplasma bovis visar sig som hosta och lunginflammation hos kalvar, men kan även ge ledinfektion hos både kalvar och vuxna nötkreatur. Kalvar kan även få mellanöreinfektion och korna kan drabbas av juverinflammation.
Infektionerna är ofta kroniska och svårbehandlade, vilket gör att djuren kan behöva avlivas.

Så smittar det

Mycoplasma bovis smittar via mun och luftvägar, genom direktkontakt mellan djuren eller kontaminering av golv, strö, väggar, redskap och stövlar. Även mjölk från smittade kor är en smittkälla, men smittan sprids främst mellan djuren – inköp av nya djur är den vanligaste smittvägen.

Så undviks smittspridning

  • Håll på smittskyddsrutinerna
  • Byt kläder och tvätta händer
  • Isolera sjuka djur så snart som möjligt
  • Om djur från gården ska säljas, informera köparen om att smittan finns i besättningen

Hur stort problem är mycoplasma idag?
- Vi hade några enstaka fall i slutet av 80-talet i Sverige, men det var först 2011 som det kom tillbaka. Vi har haft ett 20-tal drabbade mjölkgårdar som vi känner till de senaste tio åren - några nya dyker upp varje år och nu har det ökat något de sista två åren. De som märker av det är främst de som köper kalvar för slaktuppfödning, från mjölkgårdar. Vi tror att smittan kommer från mjölkgårdarna, men ägarna kanske inte märker av det själva. Djuren kan gå med det i kroppen, och i samband med stressen i till exempel en flytt, och i kombination med andra virus, så bryter det ut.

Vad vill ni uppnå med forskningsprojektet?
- Vi ska följa ett 20-tal gårdar under två år, genom totalt fyra provtagningar. Vi vill lära oss mer om hur sjukdomen beter sig i en besättning, kan man som lantbrukare skydda sig mot smittan? Hur kan en besättning som inte har sjukdomen skydda sig, kan vi kanske ta prover och säga att den här besättningen är fri från smitta – att det blir lite som en kvalitetsstämpel, när man är ute efter att köpa kalvar.