En anledning kan vara att vuxna katter – även kastrater – svarar sexuellt på våra smekningar, särskilt över ryggen och svansroten. Ett sådant utfall från kattens sida är alltid en naturlig reaktion och inget tecken på ett dåligt lynne.

En annan förklaring kan vara, att katten inte haft tillräcklig mänsklig kontakt under kattens viktigaste socialiseringsperiod, som infaller mellan den andra och den sjunde levnadsveckan. Har kontakten varit liten eller helt uteblivit, kan katten reagera, vad vi uppfattar, aggressivt på en intensiv ägarkontakt senare i livet. Orsaken kan alltså finnas i kattens förflutna och dess tidiga erfarenheter av människor.

Upplevelser påverkar

Katter, som särskilt under sin socialiseringsperiod blivit upptagna och haft en nära kontakt med människor, har ofta en hög toleranströskel och visar sällan aggressionsliknande beteenden medan andra, som haft dålig människokontakt reagerar aggressivt bara några få minuter efter det att man kelat med dem. Katten kan vid sådana här plötsliga angrepp således ha en direkt association till en tidigare obehaglig upplevelse. Exempelvis kan någon först ha smekt kattungen och därefter grabbat tag i den och hållit den fast. Följden blir då, att den vuxna katten kan uppfatta en smekande hand som ett plötsligt hot, så att katten börjar slåss för livet.

Ytterligare en förklaring kan vara, att den vuxna katten återgår till ”barnstadiet”, då den pysslades om av sin mamma. Belåten men även förvirrad av ägarens moderliga ompyssling i vuxen ålder, ligger den avslappad i knät, men når en punkt, där det vuxna medvetandet tar över kontrollen, så att katten känner sig hotad och fångad.

Klappande hand - njutbar och hotfull på samma gång

Det känns naturligtvis märkligt för ägaren, när detta ofta inträffar i samband med, att ägaren smeker sin katt. Den har då till exempel lugn och belåten suttit i knät en stund för att sedan plötsligt vända sig om och bita den hand, som klappat den. Handen uppfattas då som ett potentiellt hot. Att bli fasthållen kan av katten tolkas som, att den måste kämpa för livet för att komma loss.

När smekandet blir för intensivt, hamnar en del katter i konflikt. Handlingen upplevs som både njutbar och hotfull samtidigt, varpå katten vänder sig om och biter till. Därmed desarmeras den spänning, som uppstått. Detta kallas för kel- och bitsyndrom.

Det kan ofta vara så att just vid klappar på magen eller sidan av kroppen som katten kan känna sig hotad och göra på detta viset.

Försök vara lugn

Katten griper oftast tag i armen, sparkar och klöser, samtidigt som den verkar förvirrad och desorienterad. Som svar på ett bett kanske ägaren skriker till och drar undan handen. Under dessa ljud- och rörelsetillstånd förändras kattens sinne från ett eventuellt parningsbeteende till ett rovdjursbeteende, alltså från bett till ätande. Katten klamrar sig därvid fast vid handen och börjar på allvar att borra in sina klor och biter. Det bästa man kan göra i en sådan situation är att ”frysa” den, det vill säga vara helt stilla, även om det frestar på.

När katten inte längre möter något motstånd, drar sig de vidgade pupillerna samman och käkarna slappnar av. Katten blir därvid totalt oengagerad och tillåter ägaren att dra tillbaka handen, vilket bör ske mycket långsamt och försiktigt. Vanligen hoppar katten sedan ner och rusar iväg i panik eller sätter sig och frenetiskt börjar tvätta sig.

Känn in toleransnivån

Olika katter har olika toleranströsklar för detta beteende. Man får lära sig, hur många gånger och hur länge man kan smeka en katt över ryggen, innan den ”exploderar” och sluta i tid. När man gjort klart för sig, hur många smekningar man kan ge, innan kattens beteende förändras, kan man gradvis och lugnt höja kattens toleranströskel genom att öka på kelstunden och avsluta den strax innan katten hugger till samt att aldrig hålla fast den utan tillåta den att hoppa ner – ”fly från faran”- närhelst den fått för mycket av det goda.