Diagnostik

Om man misstänker att kattungarna har en infektion är det viktigt att man snarast kontaktar veterinär eftersom förloppet kan vara mycket snabbt. En noggrann undersökning visar vilka organsystem som är drabbade. Provtagning för att påvisa parasiter, bakterier och virus är värdefull för val av behandlingsstrategi, men är ofta till större nytta för kullsyskonen eftersom förloppet som regel är för snabbt för att man ska hinna vänta på provsvaren. Man bör ta prov både från kattungarna och från misstänkta smittspridare. Kattungar som dött bör alltid obduceras.

Dåliga modersegenskaper

Om man obducerar en kattunge som dött till följd av bristande omvårdnad från modern kommer man att finna en tom magsäck och en full urinblåsa. Det visar att kattungen inte fått någon mat och att mamman inte har stimulerat urinering.

För att undvika att kattungar dör av svält bör man väga dem dagligen. En kattunge ökar normalt sin vikt med cirka 10–15 gram per dag (förutom under det första dygnet) men det kan variera lite från dag till dag. Om en kattunge inte ökar i vikt bör man se till att den får i sig näring. Om kattungen dessutom verkar dålig och svag kan det dock finnas anledning att kontakta veterinär innan man försöker få i den näring eftersom den även kan ha blivit nedkyld och uttorkad.

Kattungar som har blivit nedkylda kan inte tillgodogöra sig näring innan de blivit uppvärmda igen och en gravt uttorkad kattunge kan behöva dropp för att klara sig. Om kattungen inte är uppenbart dålig lägger man den i första hand intill mamman och försöker få den att dia. Om inte det går får man föda upp den med mjölkersättning eller hos en annan, digivande honkatt.

Bakgrunden till dåliga modersegenskaper är psykisk, ibland orsakad av stress efter kejsarsnitt eller efter en svår förlossning. Lugnande medel eller p-piller kan vara effektiva för enstaka katter som på grund av oro och stress vägrar sköta om sina ungar, men sådana medicinska behandlingar bör man bara ta till i undantagsfall. Modersegenskaper är ärftliga och därför ska en honkatt som inte tar hand om sina kattungar tas ur aveln. Det kan ibland vara svårt att skilja på dålig omvårdnad av ifrån början friska kattungar och dålig omvårdnad på grund av att kattungen är onormalt svag, vilket är en normal och naturlig reaktion hos honkatten. Man får inte heller glömma att sjukdom hos modern kan vara en orsak till att hon inte orkar ta hand om ungarna.

För tidig födsel

Kattungar som föds före 63 dagars dräktighet har en högre dödlighet än kattungar födda efter 63 dagars dräktighet. Detta tyder på att kattungar födda före dag 63 är för tidigt födda.

Fading Kitten Syndrome

Detta syndrom karakteriseras av att kattungarna är normala vid födseln men sedan blir allt svagare och tynar bort för att slutligen dö. Orsaken till problemet är okänd. Troligen beror ”fading kitten syndrome” på en rad olika faktorer som man ännu inte har kunnat diagnostisera och särskilja.

Låg födelsevikt

Kattungar med en låg födelsevikt är kraftigt överrepresenterade bland de kattungar som dör tidigt. Låg födelsevikt kan vara orsakat av för tidig förlossning, men förekommer också bland kattungar som föds efter en normal dräktighetstid. Den låga födelsevikten är förmodligen orsakad av medfödda defekter eller dålig näringstillförsel under dräktigheten, vilket kan drabba enbart en unge i en kull om till exempel moderkakan till den ungen är dåligt utvecklad.

Felin Neonatal isoerytrolys

Katter har tre olika blodgrupper, A, B och AB. A är den vanligaste blodgruppen medan AB är mycket ovanlig. A är dominant över B och AB, medan AB är dominant över B. Katter med blodgrupp B har bara anlag för B (är således homozygota) medan katter med blodgrupp A också kan bära anlag för blodgrupperna AB och B. Kattens olika blodgrupper kan orsaka problem i samband med blodtransfusioner.

Ett betydligt vanligare problem orsakat av olika blodgrupper är emellertid felin neonatal isoerytrolys. Felin neonatal isoerytrolys uppstår om en honkatt med blodgrupp B blir parad  med en hankatt som har blodgrupp A och får kattungar med blodgrupp A. Katter med blodgrupp B bildar starka antikroppar mot blodgrupp A, medan katter med blodgrupp A bara har en svag antikroppsbildning mot blodgrupp B. Dessa antikroppar kommer att finnas i mjölken hos den digivande honkatten. När kattungarna diar tas antikropparna upp av tarmen och går ut i blodet där de börjar angripa kattungarnas röda blodkroppar som faller sönder.

Blir svagare efter födseln

Kattungarna är starka och friska när de föds men blir sedan allt svagare. Symtomen kan variera i styrka. En del kattungar med blodgrupp A drabbas inte alls medan andra dör hastigt innan de hinner utveckla några symtom. Typiska symtom är att kattungarna blir svaga och inte vill dia. Sönderfallet av blodkropparna gör att kattungarna får gulsot och att urinen blir brunröd. På kattungar som är lindrigt drabbade och överlever kan svanstippens vävnad dö (nekros) vid en till två veckors ålder. Ju tidigare symtomen uppträder desto sämre är prognosen. Antikropparna kan bara tas upp av tarmen under det första dygnet i kattungens liv.

Man kan alltså undvika felin neonatal isoerytrolys genom att ta bort ungar med blodgrupp A från en hona med blodgrupp B under det första dygnet efter födseln. Man låter dem antingen dia från en honkatt med blodgrupp A eller så ger man dem mjölkersättning. Efter ett dygn kan man utan risk sätta tillbaka ungarna till modern.

Symtom - då kan det vara för sent

När symtom väl har uppträtt är det i regel för sent att rädda kattungen. Om man vet att honkatten har blodgrupp B och är parad med en hankatt som har blodgrupp A bör man alltså hindra kattungarna från att dia under ett dygn. Om både fadern och modern har blodgrupp B får alla ungar också blodgrupp B och i sådana fall blir det inga problem med neonatal isoerytrolys.

Frekvensen av katter med blodgrupp B varierar mellan olika raser. Blodgrupp B är mycket ovanlig hos huskatter men är i vissa kattraser ganska vanlig. Spridningen varierar dessutom geografiskt, beroende på vilka linjer man har avlat på. Raser där man i USA har funnit en stor andel katter med blodgrupp B (25–50 procent) är brittiskt korthår, devon rex och cornish rex. Hos abessinier, somali, perser och helig birma fann man blodgrupp B hos 10–20 procent av de testade katterna. Blodgrupp AB är ännu ovanligare än B men kattungar med blodgruppen AB är också utsatta för neonatal isoerytrolys precis som kattungar med blodgrupp A.

I raser med hög frekvens av blodgrupp B kan det finnas anledning att rutinmässigt bestämma kattens blodgrupp före den första parningen. Blodgruppsbestämning kan göras genom ett serologiskt test av ett blodprov. Numera finns även möjligheten att bestämma blodgrupp med hjälp av DNA-test (test av arvsmassan). Vid DNA-test finns möjlighet att ta reda på om en katt med blodgrupp A är bärare av blodgrupp B. Däremot går det inte att skilja mellan blodgrupp A och AB med DNA-test. Man kan även använda ett snabbtest för att direkt vid provtillfället få veta blodgruppen. Nackdelen med snabbtestet är att man inte kan få reda på vilken antikroppstiter (mängd antikroppar i blodet) katten har och det går inte heller att se om katter med blodgrupp A är bärare av blodgrupp B.

Åtgärder

Dödlighet bland kattungar kan inte helt undvikas, men om man misstänker att onormalt många kattungar dör bör man definitivt vidta åtgärder. Man bör tänka igenom sina rutiner vad det gäller vaccinationer, avmaskning, hygien och förhindrande av smittspridning.

Ett viktigt steg i utredningen är att få döda kattungar obducerade. Man kan antingen kontakta sin veterinär för att få hjälp eller så skickar man själv kattungen för obduktion tillsammans med en noggrann redogörelse över förloppet. Det är viktigt att kattungen blir obducerad så snart som möjligt efter det att den har dött för att man ska få ett bra resultat av obduktionen. Om ungen är dödfödd bör även moderkakan och fosterhinnorna skickas med. Information om hur man går tillväga för att skicka in ett djur för obduktion finns på SVA:s hemsida (www.sva.se).

Om man inte skickar kattungen genast (till exempel om den dör på en fredag och riskerar att bli liggande på posten över helgen) bör man kyla den till kylskåpstemperatur så snart som möjligt. Kattungar som ska obduceras ska inte frysas eftersom vävnaderna då förstörs.

Värt pengarna

Även om det kan tyckas dyrt med en obduktion kan det vara väl använda pengar om det leder till att man kan komma till rätta med problemet. Om man misstänker att felin neonatal isoerytrolys kan vara orsaken till att kattungar dör bör man ta reda på vilken blodgrupp honkatten har. Om hon har blodgrupp B och är parad med en hankatt med blodgrupp A så har man troligtvis hittat orsaken till problemet. Man kan då vidta åtgärder så att fler kattungar inte dör av samma orsak igen.

Veterinärmedicine doktor Eva Axnér arbetar vid avdelningen för reproduktion vid institutionen kliniska vetenskaper, fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala.

Dödlighet hos kattunge - del 1

Denna artikel är tidigare publicerad i Doggy Rapport nr 3 2011.