Epilepsi – en komplicerad sjukdom som oftast går att behandla

Epilepsi är en komplicerad sjukdom som uppkommer när det blir obalans i kommunikationen mellan hjärnans nervceller. Det är också en bekymmersam sjukdom på så vis att den är svår att diagnotisera och inte går att bota utan endast lindra.
– Det gör mitt jobb som specialist på neurologiska sjukdomar hos hund och katt mer intressant men också mer komplicerat, säger Cecilia Rohdin som är veterinär på Djursjukhuset Albano.

Epilepsi karakteriseras av upprepade anfall där djuret blir stelt och krampar. Anfallen ser ofta likadana ut hos en individ men kan skilja sig väldigt mycket mellan olika djur. Typiskt för sjukdomen är också att symtomen under anfallet inte går att bryta. Djuret kan salivera, kissa eller bajsa på sig, bete sig aggressivt och känner kanske inte igen sin ägare. Hallucinationer i form av dofter och syner är inte heller ovanligt.

– Många tror att djuret alltid blir medvetslöst i ett epileptiskt anfall men det är faktiskt ganska vanligt att man får kontakt med djuren under anfallen, berättar Cecilia.

När ska veterinär uppsökas?

För den oroliga djurägaren upplevs anfallen som en evighet. Första gången det händer är ägaren oftast övertygad om att djuret ska dö. De flesta anfallen är dock tidsbegränsade och går över inom ett par minuter.

– Det bästa djurägaren kan göra är att släcka ned och vara lugn själv men tyvärr reagerar de flesta spontant precis tvärtom.

Korta anfall, som går över på någon minut, skadar i regel inte hjärnan. Om anfallet inte ger med sig på 5-10 minuter eller är återkommande flera gånger per dygn ska du söka veterinär direkt. Detsamma gäller om djuret beter sig konstigt mellan anfallen.

– Annars kan det faktiskt vara en fördel att inte åka in akut utan boka en tid för undersökning. Då får du som djurägare tid att lugna dig och kan lättare ta till dig information av mig som veterinär men också för att du då kan få komma till en specialist direkt.

Ärftlig eller bakomliggande orsak

Sjukdomen delas in i två olika typer. Den primära/idiopatiska varianten som har en genetisk bakgrund är vanligast. Det betyder att den är ärftlig och inte har en bakomliggande orsak.

– Svårast med denna typ är att ställa diagnosen eftersom det oftast handlar om att utesluta andra sjukdomar. Dessutom har man, med undantag för några få raser, inte lyckats hitta den genetiska avvikelse som förklarar hur sjukdomen nedärvs.  

Den andra varianten är den sekundära/reaktiva epilepsin som beror på en bakomliggande orsak. Exempel på sådana orsaker kan vara förgiftning, lever- eller njursjukdom, blodsocker eller en tumör/inflammation i hjärnan.

Att utreda ett djur med epilepsi där man inte hittar den bakomliggande orsaken är besvärligt, speciellt eftersom djurägaren hellre vill ha en diagnos som går att bota. Om det går att hitta en avvikelse via en neurologisk undersökning är chansen större att hitta orsaken.

– Annars tar jag blodprover men informerar samtidigt djurägaren om att vi troligtvis inte kommer hitta något för i så fall skulle man med största sannolikhet se symtom på sjukdom mellan anfallen.

Lindra inte bota

Två tredjedelar av alla hundar med epilepsi fungerar att behandla och för katt är siffran över 90 procent. Däremot går sjukdomen aldrig att bota utan den livslångabehandlingen syftar till att lindra och minska antalet anfall.

– Studier har dock visat att de allra flesta djur kan leva ett fullgott och relativt långt liv trots epilepsi.

Djurägaren måste dock vara medveten om att behandlingen kostar pengar och tid i form av uppföljningar hos veterinär och mediciner. Den medicin som oftast ges är Fenobarbital som i början kan ge biverkningar som trötthet, vinglighet, ökad törst och aptit.

– Har du flera djur hemma får du också se upp litegrann eftersom de kan reagera med att ge sig på den som får ett anfall eftersom beteendet är konstigt, förklarar Cecilia. Men att ha flera djur hemma kan också vara en fördel då de ibland kan förutse kommande anfall och du som djurägare då kan öka medicineringen och hindra eller lindra anfallet.  

Djuren inte oroliga

Cecilia tycker också att det är viktigt att komma ihåg att djur inte oroar sig för anfall på samma sätt som vi människor.

– Våra djur lever i nuet och går inte runt och mår dåligt över det som varit eller kanske komma skall. Det kan vara värt att tänka på när man ska bestämma sig för om det är värt att medicinera eller inte, avslutar hon.

Gillar? 3 av 4 gillade, 3,8 i betyg