Så påverkas hunden av aggression och rädsla

Att hunden blir arg eller rädd påverkar inte bara dess beteende. Känslorna sätter även igång kemiska processer i hundens kropp. Tillsammans kan dessa reaktioner – de beteendemässiga och de fysiologiska – lära oss mer om hur hundar hanterar påfrestande situationer. Det är utgångspunkten för ett forskningsprojekt kring hundars rädslor och aggressioner vid SLU.

Hundar som vill fly när de hör skott, är aggressiva mot andra hundar eller rädda för främmande miljöer. Rädsla och aggression hos hund är beteenden som nog de flesta hundägare upplevt någon gång. Ett forskningsprojekt vid SLU ska ge djupare förståelse för aggressivitet och rädsla hos hund.

Syftet med forskningsprojektet ”Aggressivitet och social rädsla hos hundar” är bland annat att ta reda på vilka faktorer som ligger bakom hundars rädslor och aggressioner, vilka hundar som riskerar att drabbas och öka möjligheterna för att dessa beteenden inte utvecklas. Forskningen stöds ekonomiskt av bland andra Agria och SKK.

– Dagens samhälle ställer stora krav på hundens mentalitet. Den måste klara av att möta främmande människor och hundar och ibland behöva vistas i för hunden främmande miljöer. En bra mentalitet är viktig inte bara för hundens egen skull utan även för att allmänheten ska trivas med hunden, förklarar Eva Sandberg, forskare i fysiologi vid SLU, som ansvarar för projektet tillsammans med etologen Kenth Svartberg.

De har studerat rädsla och aggressivitet ur två perspektiv: dels hur dessa känslor påverkar hundens beteende, och dels vilka kemiska (fysiologiska) processer rädsla och aggressivitet sätter igång i hundens kropp. Kombinationen av beteendestudier och fysiologiska studier kallas beteendefysiologi och är ett etablerat forskningsområde inom många
djurslag.

– Aggression och rädsla kan yttra sig i liknande beteenden och vara svåra att skilja åt. En hund som blir rädd kan till exempel reagera med att hugga om den blir trängd, även om den i grunden inte är så arg, säger Eva Sandberg. Att göra fysiologiska tester parallellt med beteendestudier är ett sätt att få en djupare inblick i vad hunden egentligen upplever.

Skotträdsla – allvarligt för hunden

I sin forskning har Eva Sandberg, Kenth Svartberg och deras kollegor tittat på flera vanliga beteenden, som av många hundägare upplevs som ett problem.

För att undersöka hur hundars beteende och fysiologi påverkas av skotträdsla lät forskarna tretton colliehanar höra skott från en startpistol. Hälften av hundarna var enligt ägarna skotträdda, övriga ej. Under testet videofilmade forskarna hundarnas beteende, mätte deras hjärtfrekvens och tog blodprover för att testa hormonhalter.

Undersökningen visade att de skotträdda hundarnas hjärtfrekvens ökade kraftigt i samband med skotten, liksom bland annat halten av hormonerna testosteron och endorfin. Mest iögonfallande var att stresshormonet kortisol steg till extremt höga värden. På de icke skotträdda hundarna var kortisolhalten oförändrad.

– Det här visar att skotträdsla innebär en mycket allvarlig påverkan på hunden. Rädslan aktiverar alla kroppens stressystem, konstaterar Eva Sandberg.

Hon poängterar att akut stress som går över snabbt inte är farlig. I naturen har den en funktion – den mobiliserar kroppen att slåss eller att springa ifrån en fiende eller en fara. Men om en hund ofta är rädd i många situationer är detta inte bra för hälsan.

– Att leva med ständigt förhöjd hjärtfrekvens är en påfrestning för hjärtat. Kroniskt förhöjda kortisolvärden trycker ner immunförsvaret och gör att hunden lättare blir sjuk. Stress ger också ofta problem med magen och matsmältningen.

Studien visade också att de skotträdda hundarna hade likartade fysiologiska värden, oavsett om de reagerade på skotten med att vilja fly eller att stanna kvar.

– Det är lätt att tolka hundar som springer iväg som mer rädda än de som inte gör det, men vår studie visade att de fysiologiskt sett var lika rädda, säger Eva Sandberg. En av hundarna hade tränats i att ligga stilla under skott.

Utåt sett var den lugn, men kortisolvärdena avslöjade att den var stressad inombords. Man kan aldrig träna bort fysiologiska reaktioner!

Hundmöten är en vanlig problemsituation som forskarna har undersökt.

Hanhundsaggressivitet – ett känt problem

En annan vanlig problemsituation som forskarna undersökt är hundmöten. De lät tio utvalda hanhundar av olika ras möta två konstgjorda hundmodeller och en riktig hund. Hälften av försökshundarna var enligt ägarna hundaggressiva, övriga ej.

Den riktiga hunden, en rutinerad skyddshund, fick bland annat springa rakt emot försökshundarna. Vid de två andra mötena rullades de specialgjorda hundmodellerna i hög fart mot dem. För säkerhets skull genomfördes samtliga möten bakom en glasdörr.

Det visade sig att de hundar som blev mest negativt påverkade, arga och/eller rädda hade högre hjärtfrekvens och högre testosteronnivåer under testet än de hundar som inte regerade lika negativt. De mest negativt påverkade hundarna hade dessutom högre testosteronnivåer även när prover togs i hemmiljö.

– Testosteronpåslaget som ett hot eller en fara kan framkalla adderas till det testosteron som hunden redan har i kroppen. En hund som börjar från en högre testosteronnivå når därmed snabbare upp till den tröskel som eventuellt kan utlösa beteendet, förklarar Malin Axel-Nilsson, som gjorde studien som sitt examensarbete.

Hon betonar att det rör sig om en pilotstudie och att resultaten måste tolkas med försiktighet. Riktiga hundar hade kanske väckt andra reaktioner än de konstgjorda hundmodellerna. En annan begränsning var att den riktiga hunden av praktiska skäl var en tik.

– Flera av försökshundarna reagerade negativt när tiken visade sig första gången, men en hanhund skulle troligen framkallat mer aggression.

Hur hanhundar reagerar vid mötet med en annan hanhund ska en kommande studie ge svar på.

– Med beteendefysiologins hjälp kan vi komma lite närmare sanningen om vad hunden faktiskt upplever, säger etologen Kenth Svartberg, här tillsammans med sin border collie Kes.

Arv och miljö

Varför vissa hundar är mer benägna till rädslor och aggressioner än andra finns det olika teorier om. Studier av MH-beskrivningar antyder att benägenheten att bli rädd eller arg är nedärvningsbar. Etologen Kenth Svartberg framhåller
att även hundens erfarenheter, liksom olika miljöfaktorer och inte minst hundägaren själv har stor betydelse.

– Man vet att hundar som under sina första månader i livet har liten social kontakt med människor löper ökad risk att bli reserverade, rädda eller aggressiva. En intressant fråga är om valpens beteende kan förutsäga hur hunden kommer att bli som vuxen.

I en delstudie i forskningsprojektet ”Aggressivitet och social rädsla hos hundar” fick 36 sjuveckorsvalpar genomgå ett valptest, designat för att avslöja olika former av rädsla. Valparna utsattes bland annat för fasthållning, isolering och överraskande ljud.

Forskarnas analys visade att valparnas beteende följde ett mönster: vissa valpar var ängsligare och visade detta genom att pipa eller gnälla när de upplevde testsituationen som påfrestande, andra stod eller hoppade mot sargen för att komma ifrån testplatsen. Ytterligare andra tycktes vara mer nyfikna än rädda och undersökte testarenan aktivt.

Slutsatsen blev att valpar kan ha generella beteendestrategier för hur de hanterar påfrestande situationer redan vid sju veckors ålder. Om de behåller sina beteendestrategier in i vuxen ålder – och om dessa därmed kan anses vara en del av hundens personlighet – ska studeras i kommande undersökningar.

Olika personlighetstyper

Hos människor talar man ibland om olika personlighetstyper, den aggressiva, tävlingsinriktade typ A-människan och den tålmodiga och samarbetsvilliga typ B-människan, för att förklara varför somliga personer är mer benägna att reagera på ett visst sätt än andra.

Liknande skillnader har man funnit hos bland annat möss och råttor, som kan indelas i aktiva och passiva hanterare beroende på hur de hanterar en stressituation. Vilken typ av hanterare djuret är har genetiska orsaker.

Skillnaden i beteende motsvaras av fysiologiska skillnader: vid stress ökar hos typ A-människor och de aktiva hanterar-mössen bland annat hjärtfrekvens och blodtryck samt hormonerna adrenalin och testosteron. Hos typ B-människor och passiva hanterare ökar istället kortisolhalten.

En delstudie inom forskningsprojektet ”Aggressivitet och social rädsla hos hundar” undersökte om indelningen i aktiva och passiva hanterare även gäller hund. 32 schäferhanar fick genomgå bland annat momenten ”dumpe” och ”spöken” ur MH-beskrivningen. Alla hundar utom två hade blivit MH-beskrivna tidigare; elva hade dessutom nyligen genomgått
korning.

Det visade sig att flera av de korade hundarna under testet reagerade med en fysiologiskt sett mer aktiv hantering av momenten än de icke korade hundarna. De korade hundarnas testosteronvärden gick upp, liksom hjärtfrekvensen.

Forskarna tolkade detta som att erfarenheten av liknande situationer har betydelse för reaktionssättet. De hundar som reagerade som aktiva hanterare kände igen testsituationen. Det gav dem en känsla av kontroll, en viktig faktor för att motverka stress.

– De flesta hundar kan agera både aktivt och passivt beroende på situation, men olika individer har olika fallenhet för den ena eller andra strategin, sammanfattar Kenth Svartberg.


Malin Axel-Nilsson och Eva Sandberg forskar i hundars beteendefysiologi vid SLU.

Har ett överlevnadsvärde

Hos vilda djur är aggression och rädsla naturliga beteenden, som båda, beroende på situationen, ökar djurets chans att överleva. Även för hundar är det naturligt att ibland bli rädda eller arga, men ofta uppfattas dessa beteenden som inte önskvärda.

Att avgöra när hundens beteende blir ett problem ligger enligt Kenth Svartberg i var och ens uppfattning, så länge som tredje part – och hunden – inte blir lidande.

– Inom naturvetenskapen har man av tradition inte intresserat sig för djurs subjektiva upplevelser, utan bara studerat sådant som går att observera. Att vi nu börjat fråga oss hur hunden känner sig är positivt ur ett djurskyddsperspektiv, säger han. Vår hundhållning ska vara så god att hunden inte ska behöva må dåligt. Med beteendefysiologins hjälp kan vi komma lite närmare sanningen om vad hunden faktiskt upplever.

En längre version av artikeln publicerades i Hundsport Special nr 4 2009.

Denna artikel är baserad på forskning som stöds ekonomiskt av SKK och Agria Djurförsäkring.

FAKTA: Tecken på rädsla: hunden hässjar, skakar, klättrar på sin förare eller flyr m m.
Tecken på aggression: hunden blir stel, reser ragg, håller svansen högt, morrar, gör skenattacker eller biter m m.

KÄLLOR OCH LÄSTIPS:”Aggressivitet och social rädsla hos hundar”, slutrapport, av Eva Sandberg och Kenth Svartberg, SLU 2009.

”Physiological reactions to fear provocation in dogs”, artikel av Eva Sandberg m fl i Journal of Endocrinology 2004.

Hundars rädsla och aggressioner, Ingrid Tapper, Prisma 2009.
Gillar? 0 röster, ej betygssatt 0 av 0 gillade, NaN i betyg