Senskador hos hästar

Senor består av stråk av fibrös bindväv, som sitter i vardera änden av en muskel och fäster muskeln till skelettet. Överbelastning av en sena leder till att fibrer i senan tänjs ut för mycket och därigenom skadas eller går av - hästen har fått en senskada. Som vid alla typer av skador svarar kroppen med en inflammation. Symptomen vid inflammation är värme, svullnad, smärta och nedsatt funktion (hälta). Senskador drabbar framförallt böjsenor och gaffelband.

Vilka är symptomen?

• Värme i området för den skadade senan
• Svullnad i området för den skadade senan
• Smärta vid tryck över den skadade senan
• Konturstörning i området för den skadade senan
• Hälta

Vad orsakar en senskada?

Upprepad överbelastning av en sena leder till små mikroskador i vävnaden, som vid fortsatt överbelastning till slut kan leda till en mer omfattande senskada, eller i värsta fall till att senan går av, en så kallad ruptur. En senskada kan också uppkomma akut om hästen trampar snett.

Det är större risk att en otränad häst som ansträngs hårt drabbas av en senskada, än en individ som successivt tränats för uppgiften. Genom en väl avvägd unghästträning stärks senorna och risken för framtida skador minskar. Det är samtidigt viktigt att inte träna hästen för mycket, eftersom det också ökar risken för att hästen senare ska drabbas av en senskada.

Senor som ofta drabbas av senskador är den ytliga böjsenan och gaffelbanden. Även den djupa böjsenan, den djupa böjsenans förstärkningsband och sträcksenorna kan skadas. Olika raser drabbas av olika typer av senskador, eftersom vi använder dem på olika sätt. Ridhästar drabbas framförallt av skador i den ytliga böjsenan, medan travare oftare drabbas av gaffelbandsskador.

Följder av en senskada

Senskador läker långsamt, bland annat på grund av att senor har dålig blodförsörjning. Därför är det viktigt att låta läkningen ta sin tid. En häst som haft en senskada, löper större risk att drabbas igen, eftersom en sena som en gång skadats, aldrig blir lika hållbar och elastisk som en frisk sena. Ju allvarligare skadan är, desto större är risken att hästen kommer att få bestående men, som kan påverka prestationsförmågan i framtiden. Det är vanligt att hästen drabbas av en kronisk förtjockning i det skadade området på grund av ärrvävnad. En annan följd är sammanväxningar med omkringliggande vävnader. Bestående hälta förekommer också.

Hur påverkas användbarheten?

En senskada innebär ofta en lång konvalescensperiod innan hästen kan användas som vanligt igen. Beroende på hur allvarlig skadan varit, bör man räkna med alltifrån några månaders konvalescenstid, upp till ett år, eller i vissa fall mer, innan skadan läkt. En del hästar blir aldrig bra.

Hur förebygger jag en senskada?

Fysiologi

Senor är en typ av vävnad som kräver lång tid för att anpassa sig till ökad belastning. För att få en hållbar häst, är det därför viktigt att den unga hästen får röra sig mycket, gärna i stora kuperade hagar, tillsammans med jämnåriga hästar. Tidig träning är också bra, under förutsättning att typen av träning och mängden, anpassas till hästens ålder och mognadsgrad. En häst som tränats för sin uppgift sedan den var unghäst, har skelett, muskulatur och senor som klarar mera belastning och löper därför mindre risk att drabbas av en senskada. Det är dock viktigt att den inte tränats för hårt, eftersom det kan orsaka förändringar i senvävnaden som istället ökar risken för senskador.

Miljö

Daglig utevistelse i stora kuperade hagar tillsammans med fler hästar, ger hästen en naturlig möjlighet att röra sig mycket i och stärker skelett, senor och muskulatur.

Utnyttja gärna naturliga hinder i hagen, genom att bygga hagen så att hästarna tvingas passera hindren, för att ta sig från en del av hagen till en annan.

Unghästar bör gå i flock med hästar i samma ålder. Det bästa är om de kan gå på lösdrift, eftersom det ger maximal rörelsefrihet.

Se över underlaget på ridbanor och i ridhus. Ett bra underlag är lagom mjukt, inte för djupt och inte halkigt. Det är viktigt att underlaget sköts regelbundet så att det inte uppstår djupa diken där hästarna ofta går. Om man har problem med underlaget, eller om man ska anlägga en ny bana, bör man kontakta ett proffs.

Foder

För att få en hållbar häst är det viktigt att foderstaten är balanserad. Mera information om hur man räknar ut en foderstat finns bland annat hos HästSverige.

Hantering och nyttjande

Visitera hästen noggrant varje dag. Känn igenom benen och vara särskilt uppmärksam på tecken på inflammation som värme, svullnad eller ömhet. Genom att göra det har man goda möjligheter att upptäcka skador tidigt och kan snabbt sätta in rätt behandling vid en skada. Det ökar förutsättningarna för en god läkning.

Skydda senorna genom att använda senskydd vid till exempel hoppning.

Det är viktigt att hästen har bra fäste och inte halkar när man rider eller kör. Om underlaget är lerigt eller isigt, ska hästen förses med broddar.

Var noga med att variera träningen och att träna på varierande underlag. Det stärker senorna och minskar risken för skador i framtiden. Undvik att låta hästen gå mycket på alltför mjuka eller djupa underlag. Lägg då och då in pass med skrittmotion på hårda underlag, som till exempel asfalt.

Överdriven träning eller för hög träningsdos för en otränad individ, ökar risken för senskador. Det går relativt snabbt att träna upp konditionen på en häst och att öka muskelmassan, det tar betydligt längre tid för senor och skelett att anpassa sig till den nya belastningen. Därför bör alla ändringar i träningen göras successivt, för att minska risken för bakslag i form av skador. Hur mycket och på vilket sätt en häst ska tränas är individuellt. Man måste ta hänsyn till faktorer som hästens ålder, utbildningsnivå, hästens möjligheter att nå det mål man vill uppnå och sin egen kunskapsnivå. Genom samarbete med en duktig tränare eller instruktör, får man hjälp att träna sin häst på bästa sätt för att den ska hålla i framtiden.

Att tänka på:

• Gå långsamt fram och öka belastningen successivt med den unga hästen.
• Vänj också den vuxna hästen successivt vid ökad belastning.
• Låt hästen vara ute så mycket som möjligt, gärna i stora kuperade hagar tillsammans med andra hästar.
• Utnyttja naturliga hinder i hagen.
• Låt unghästar gå i flock på lösdrift.
• Undvik för mycket träning på ensidiga underlag - undvik framförallt djupa, mjuka underlag.
• Se till att foderstaten är balanserad.
• Visitera hästen varje dag.
• Använd senskydd vid behov.
• Använd broddar vid risk för halkigt underlag.
• Träna lagom mycket.
• Samarbeta med en duktig tränare som kan hjälpa till att utforma ett träningsprogram.

Diagnos och behandling

Hur märker jag att hästen har en senskada?

• Värme i området för den skadade senan
• Svullnad i området för den skadade senan
• Smärta vid tryck över den skadade senan
• Konturstörning i området för den skadade senan
• Hälta

En lätt senskada ger inte så tydliga symptom. En lätt värmeökning och ansvällning över den drabbade senan som snabbt försvinner, kan vara de enda tecknen. Allvarligare skador ger mera värme, kraftigare svullnad och smärta vid tryck över den skadade senan. Vid kraftiga skador ser man en rejäl konturstörning i området. Det är vanligt att hästen blir halt, men hältan brukar minska betydligt redan efter några dagar. Vid kraftigare senskador, riskerar hältan att bli kronisk.

Vad ska jag göra?

Kyl benet. De första 48 timmarna efter en skada gör det nytta att kyla hästens ben. Kyl 3-4 gånger per dygn, cirka 20-30 minuter per gång. Antingen med rinnande kallvatten eller med någon form av kylbandage. Genom att kyla skadan minskar man svullnaden och därigenom förbättras läkningen.

Bandagera benet. Använd en padd och en vanlig oelastisk benlinda och linda från framknäet till och med kotan, alternativt från hasleden till och med kotan. Att bandagera benet förbättrar läkningen, genom att svullnaden minskar. Om hästen har mycket ont i sitt skadade ben, bör man bandagera även motsatt sidas ben, för att undvika att hästen får överbelastningsskador i det benet. Bandagen bör bytas dagligen.

Vila hästen till dess den undersökts och man konstaterat hur allvarlig skadan är.

Kontakta alltid veterinär vid en misstänkt senskada, så att hästen snabbt får rätt behandling. Veterinären har möjlighet att skynda på läkningen, genom att ge hästen någon typ av antiinflammatorisk medicin. 

Att göra:

• Kyl benet
• Bandagera benet
• Låt hästen vila till dess den undersökts av veterinär
• Kontakta veterinär

Vad gör veterinären?

Veterinären känner igenom det drabbade benet för att leta tecken på inflammation. Det vill säga värme, svullnad, smärta. Veterinären undersöker också om hästen är halt. Vid en misstänkt senskada är den bästa undersökningsmetoden ultraljud. Med hjälp av ultraljudet kan man studera den misstänkt skadade senan både längs efter senan och i tvärsnitt. Ultraljudet kan också användas för att följa läkningsprocessen.

Många mindre skador läker bra även utan behandling i själva senan. Veterinären kan dock rekommendera olika behandlingar med antiinflammatoriska läkemedel eller cortison, lokala injektioner i senan med hyaluronsyra (även kallat tuppkam) eller stamceller, eller operation med stilettering eller klyvning av senvävnaden. Det innebär att man gör längsgående sår i senan, på flera ställen. Syftet är att öka blodtillförseln i området och därigenom åstadkomma läkning. Behandling med stötvåg är också vanligt att man gör. 

För att ge stöd åt den skadade senan, brukar veterinären rekommendera olika typer av stödbandage. Syftet med behandlingen är att minska inflammationen så snabbt som möjligt för att minska bildningen av ärrvävnad och därigenom öka chansen för en bra läkning så att hästen kan bli återställd.

Rehabilitering och eftervård

Det akuta stadiet är över, vad ska jag göra nu?

Senskador läker långsamt. För att uppnå bästa möjliga läkning, är det viktigt att följa veterinärens råd om hur hästen ska behandlas och tränas. Så fort det är möjligt med hänsyn till skadan, ska hästen börja röra på sig under kontrollerade former, på ett hårt, jämnt underlag. Det kan ske genom att man går med hästen, låter den gå i skrittmaskin, eller kör eller rider hästen i skritt. Så småningom ökas träningsdosen. Genom att följa skadan med upprepade ultraljudsundersökningar, kontrollerar man att läkningen fortskrider som den ska och att träningsnivån ökas i en lagom takt. Det gäller att undvika att skadan förvärras igen, eftersom varje ytterligare skada, ger en sämre läkning.

Under en period efter skadan, är det bra att bandagera det skadade benet för att motverka svullnad och ge stöd åt den skadade vävnaden. Om hästen har mycket ont, kan även motsatt sidas ben behöva bandageras för att undvika överbelastningsskador där. I det akuta skedet kan man med fördel använda zincaband, ett zinklimbandage som blir lite hårt när det torkar. Om man använder zincaband, är det mycket viktigt att bara lägga på bandaget och absolut inte dra åt, eftersom bandaget i så fall lätt blir för hårt och kan orsaka tryckskador. Det går också bra att lägga ett ordentligt stallbandage med en padd och en oelastisk benlinda. Ett zincaband bör bytas var tredje till fjärde dag beroende på hur svullet benet är, eller enligt veterinär ordination. Ett vanligt stallbandage ska bytas dagligen. Följ den behandlande veterinärens råd när det gäller bandagering.

Det är viktigt att ha tålamod med senskador och inte börja träna hästen för fort.

Att göra:

• Följ veterinärens gällande konvalescensperioden
• Träna upp hästen långsamt
• Följ läkningen genom upprepade kontroller hos veterinär
• Kontakta veterinär igen vid tecken på återfall
• Använd stödbandage
• Ha tålamod